Gah.
Dessutom skickade jag en hel väska kläder hem med mamma och pappa. Tiden rinner ifrån mig här, hjälp!
Tips!
Av ren och skär omtänksamhet kommer här bara ett litet tips... eller råd... eller... ja....:
Tryck inte för hårt med rakhyveln runt knäna (eller någon annanstans heller för den delen)... Det blir helt enkelt inte bra. punkt.
Sleep tight!
Godnatt!
Lovely days. Lovely nites.
Facit.
Jaja, det är inte mycket att göra när vädergudarna ser rött. Efter att ha kikat på tvn idag kan jag bara konstatera att vi hade galen tur här i Atlanta...
Syskonkärlek!
Vi hann med ett världskrig också förresten. Jag och lillebror. Mest jag kanske... Men det var självklart hans fel från början. Sista dagen... Jag var så rasande arg, och insåg plötsligt att jag faktiskt inte varit riktigt arg sedan någon gång innan augusti. Jag trodde nog att jag varit det från och till under året också, men nu kan jag konstatera att jag inte har det (möjligtvis den där gången när hunden bet sönder mina trosor, då var jag ju ganska arg) men annars så, nej. Jag hade verkligen glömt vilken energi det tar att vara arg! Och plötsligt orkade jag inte vara arg längre -jag blev ju helt slut!
Och så, när de skulle gå ifrån mig där på flygplatsen, så drabbades jag plötsligt av en tsunami av dåligt samvete för att jag varit så arg på honom... Han vet väl att jag älskar honom ändå? Fast jag blev arg? Och att jag är super-duper-extremely-lycklig för att han ville komma och hälsa på mig? Och att han inte längre är någon idiot? Och att han heller inte är till salu längre? Jag hoppas det, men jag får nog säga det till honom för säkerhets skull sen ändå.
Tornado watch.
Tacksam =)
Jag fattar ju inte mycket ibland, tur jag har goa vänner som håller ordning och förklarar när verkligheten övergår min förmåga att förstå! Tack, ni är lätt värda en container Swedish fish eller något annat som gör att ni förstår hur mycket jag uppskattar er -och ni vet vilka ni är, visst?!
Just numbers.
26:e april. Om prickans en månad fyller jag 24. Galet vad stor jag är helt plötsligt, och ändå så liten. Precis som alltid. Anders tyckte att jag skulle tänka tillbaka till för 24 år sedan... Vilket ju är betydligt lättare sagt än gjort! Sedan tyckte han jag skulle fortsätta tankeleken genom att ta mig tillbaka till idag... Och framåt lika många år till; "då är du nästan 50!..." Ah, tack bror! Så kommer det såklart.... "...medans jag bara är 34!". Eller hur!!! Sedan nääär blev det 16 år mellan våra födslar (vad jag vet har det bara varit sju år förut)?! Nix, han har många teorier den där mannen, men den där kunde vi rätt snart sprätta ett stort, permanent hål på som inte går att laga ens med det bästa av kontaktlim! Men jag kan inte under diskussionens gång låta att låta tankarna vandra och undra vart livet har tagit mig då, när jag är 50? Eller snarare... vad jag själv gjort mitt liv till? Tycker jag om det? Jag hoppas verkligen det, jag gör mitt bästa för att jag inte ska behöva tänka "faaaan, varför gjorde jag inte det?" 24 år från nu...
Men man vet inte ens om man lever då. Varje dag kommer påminnelser om att livet är skört, att man inte vet vad som väntar bortom nästa gathörn eller nästa soluppgång. Livet är så oförutsägbart och orättvist ibland. Det finns en himmel och ett helvete, så enkelt är det bara... Men det känns som att det blivit väldigt tydligt den sista tiden.
Never stop making memories folks!
Jag kommer fira min 24:e födelsedag på Hawaii av alla ställen, det hade jag inte trott om någon sagt det till mig för ett år sedan... Jag kan inte riktigt förstå det, jag upprepar det för mig själv "vi ska faktiskt fara till Hawaii...", smakar på orden, men nej, det är för långt bort, för exotiskt, och för ...bra... för att faktiskt vara sant!
Jag tror ändå det finns en plan... Ja, det tror jag. Det finns en mening...
The Melody of a Monday.
Vi har tillbringat större delen av dagen med shopping faktiskt, och ja -T Nord var också med och förvånansvärt delaktig dessutom! Han skulle ju aldrig någonsin erkänna att det ändå var lite roligt, men med tanke på att hans goda humör så kan vi nog ändå dra den slutsatsen och aldrig ge honom chansen att dementera det (han lär inte sätta sig och läsa här ;) ). Vi besökte North Georgia Premium Outlet Mall och när vi kryssat mellan butikerna ett par timmar så fann vi oss faktiskt släpandes på en hel del kassar! Den följande kursiverade biten är fullständigt onödig läsning egentligen -skippa den om du inte har galet tråkigt; Bland annat fick vi med oss hem två par Converse till Anders, tre par springskor -två till bror (eller pappa) och ett par till mig, pappa slog till på tre(!) tröjor och shorts, en stickad tröja och shorts till Anders, och jag kunde inte heller hålla fingrarna i styr och blev två träningsbrallor och en kavaj rikare, medans mamma fick sig en ny handväska och en fin topp....
Sedan fick vi lite humbug på kvällskvisten. Vissa hemsidor visade åska och blixtar, medan andra lovade om inte sol så ändå uppehåll under kvällningen. Planen var en middag på Sundial. Ni som följt med här på klotterplanket en stund vet att det är restaurangen 220 meter upp i en skyskrapa i Downtown Atlanta -ni som inte varit lika ivriga läsare vet det nu. Vi ville helst ha klar himmel och underbar utsikt och valde därför tillslut att tro på de lite mer positiva vädersajterna. Det visade sig vara ett bra val och vi fick en toppenmysig middag med underbart god mat och imponerande utsikt. Dessutom slank vi in på Hard Rock på väg mot bilen, bara för att känna på stämningen lite. När vi kom ut därifrån var ovädret ett faktum, men gav oss ett blixtskådespel under hela hemfärden som emellanåt fick oss att häpna.
Allt som allt ännu en lovely day här i Atl-krokarna...
Another day in paradise!
Det är härligt att ha dem här -mamsen och pappsen, och Anders med såklart! Men dagarna går så himla snabbt! Helt plötligt är det söndagkväll igen, och vi har haft ännu en riktig mys dag. Idag var första dagen med riktigt toppenväder... Dryga 30° och strålande solsken helaste dagen! Vi gjorde en utflykt till Stone Mountain -som är världens största granitblock- och hikade bäst vi kunde och orkade i värmen!
Bara att anta utmaningen och börja klättra!
Halvvägs! ....Fina Atlanta i bakgrunden, ser ni?! Och fina mamma i förgrunden ;)
Anders förlorade våran inte-nudda-jord-bara-hoppa-på-sten-lek och fick lov att springa uppför den steepaste delen, här laddar han... Hihi, ni förstår väl då också att det var jag som vann (mamma och pappa ställde av någon anledning inte upp)!
Äntligen uppe! tripp-trapp-trull
Glasspaus satt fint i solskenet.
Nere igen, imponerande uthuggning där i bergsväggen...
Välbehövlig lunch på en tok-amerikanskt hak (Blue Ribbon Grill) men gott var det!
Sen åkte vi hemåt och tog igen oss lite innan vi åkte till Suwanee Park och myste lite till...
...kickade boll, gud så roligt det är med fotboll!
...åtte lite frozen yoghurt-glass... Mmmm, gott!
...och övade lite på spänsten =)
...taaaadaaaa!
Nu ska vi sova lite, godnatt på er sötnosar!
Glad Påsk!
Att Anders torkar disk fick lov att förevigas ;)
Äggmålning såklart!
Underbart härligt att få ha påskmiddagen utomhus!
Och okej, vi anammade en amerikansk sed också; egg hunt!
Friday Morning.
A great morning in Duluth!
Pappa fick lov att värma upp svingen inför årets första 18-hålare med hostie-dad! =)
Vi andra spenderade resten av dagen med lite shopping. Nice!
A day downtown Atlanta.
Torsdagen spenderades downtown Atlanta. Pappi ville absolut besöka Georgia Aquarium efter att ha sett en dokumentär om när det byggdes på någon discovery-kanal hemma i soffan i Leksand. Så det gjorde vi såklart!
Sedan, när vi kände oss nöjda, förflyttade vi oss rakt över Pemberton Place och passade på att kika in på World of Coca Cola...
....och en toppenbra dag avslutades med middag på Cheesecake factory... Med efterrätt också såklart =)
...och jaa, vi fick inte plats med allt i magarna nej... Portionerna är stooora här!
H!
- HONIES! mamma och pappa snusar där utanför. Nej, inte ute -UTE, men utanför min dörr. Och själv ska jag trängas här inne med min bror. Det ska bli härligt... Han sover som en stock, men det är inte lugnt för det. Nyss lät han ungefär så här.. "Jaaa, jag stoppar. Jag kommer hem i luften klockan elva..." Undrar i vilken värld han är och vad han gör =) flyger, troligtvis!
- HÅR! mitt hår är sååå fint igen! Jag kan återigen packa ner hårbandet i byrån. Tänk vad bra att det finns frisörer! ;) Vad skulle man göra utan de underbara?
- HONULULU! japp ni läste rätt. Resan till Hawaii är bokad! WE'RE GOING! Jag kommer fira min födelsedag på Waikiki Beach tillsammans med sötnosen Elin, do I need to say more?
Hos Elin.
Fine, deal with it.
Just nu.
Jag har lärt mig någonting när jag varit här borta. Jag kan inte säga att jag är helbra på det än, men jag övar och övar så fort jag kommer på mig själv. Att leva i nuet, att känna och uppleva och uppskatta det man befinner sig just precis den sekunden som är. När jag var hemma kan jag nog konstatera att det här inte ens existerade, jag var ständigt påväg, om inte fysiskt så psykiskt -oftast på båda sätten samtidigt.
Idag tog jag en lång lång promenad i solskenet. Det är den bästa tiden i Atlanta nu. Precis lagomt varmt och allt står i full blom! Det är mycket färger, dofter och fågelkvitter och jag gick och luktade, tittade och lyssande och log. Det är härligt.
Min yoga instructor pratade om vad viktigt det är att man tar sig tid att bli stilla. För att få svar på sina frågor. För alla har frågor. Och alla vill ha svar, så därför letar man -hos sina vänner, hos sin familj, sina grannar, kollegor, i böcker eller tidningar. Men är man bara tillräckligt stilla och tyst, så kan man höra svaret. För det finns där. Inte hos vännerna, inte hos familjen, grannarna, kollegorna, i böckerna eller tidningarna. Utan hos dig själv. Vå¨gar du lyssna?! Good point, uh?
Update.
Helgen har varit fantastiskt bra. Det har varit school dance och prom på tapeten, och naturligtvis var våra tjejer sötare än socker när vi skickade iväg dem på sina respektive evenemang.
Söndagen gick i ledighetens tecken, och tillbringades till största delen på Bobby Jones golfbana. 18 hål. Mest vatten och mindre vin -som vanligt. Men vädret var fantastiskt och sällskapet också -sötnosen Elin, och en svensk kille som är i Atlanta och forskar. Jag vet inte vem som vann, men det var åtminstone inte jag. Jag kan inte räkna så långt som antalet slag jag antagligen slog ens! Ingen golfbil den här gången. Vi gick. Jag fick avsluta vändan i strumporna för jag fick lite skavsår, men inga trasiga avgränsningslinor eller andra tokigheter, allt gick smooth den här gången!
Kvällen avslutades (återigen! haha) på Cheesecake Factory, för en -just det cheesecake, Men den här gången delade jag och Elin, och det är mer än nog. Vi tog en med äpple och kanel och massa gott, och den är helt klart favorit hittills. Vi hade dessutom sällskap av två österrikiska au pairer som är helgoa också. Bra för Elin när sommaren kommer och vi har upplevt världens bästa resa och jag med tungt huvud måste sätta mig på planet hem... Elin tränade på sin tyska/österrikiska eller vad tusan de nu pratade. Hennes favoritord just nu är Ich.. haha.. Ich ich ich ich! ...liebe dich!! <3 helt fantastiskt bra söndag.
Imorgon blir det mycket att göra för sedan är det onsdag, då dimper plötsligt två föräldrar och en lillebror ner. Det ska bli såå roligt!
Snart påsk!
Feel beautiful as you are!
Nu var det länge sedan men jag vet inte hur många gånger jag och S:et suttit på en mall mitt i hallwayen och bara tittat på folk. Folk i alla former och storlekar. Och kläder! Det också, hemma ser alla mer eller mindre likadana ut -speciellt innan de passerar den (varierande) ålder där de kommer på att man också kan välja att vara sig själva och trivas helt utmärkt med det -när man väljer vänner efter insidan och inte utsidan. Hur som helst, tillbaka till det här med kläder! För det är ju också roligt! Här kan man hitta huuur mycket galet fula kläder som helst -i varje butik! Och snygga plagg också, utbudet är enormt, vilket såklart också bidrar till att det finns möjlighet att vara den man faktiskt känner att man är, och inte behöver se ut som alla andra. Ska man ändå försöka hitta någon slags standard -helt utan åldersindelningar och liknande- så känns det som att det skulle kunna vara en collegetröja, tämligen illasittande jeans och joggingskor! (Men vet ni, jag kan inte direkt tycka att det där med de illasittande jeansen är personerna i frågas fel, speciellt inte om de är män. För USA ska vara jeansens hemland, men det finns inte många välsittande jeans för män att få tag på, är det inte konstigt? Så grabbsen har inget annat val än att gå i de där pösiga-på-fel-ställen-Lewisen...)
Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte dömt ut någons outfit (undra, avslutade jag inte just stycket ovanför med att såga min egenutnämnda amerikanska standard, tro?! ;) ) då när vi suttit där på mallen och tittat på folk. För det var det enda vi egentligen gjorde, noterade och kommenterade folk och deras kläder. Men man måste få det också, få ha lite åsikter, dock kan man ha dem i hemlighet så det på intet sätt kan såra, och framför allt; inte lägga någon vidare värdering i dem. Man måste komma ihåg att folk tycker de är fina i whatever they're wearing, annars skulle de inte ha det på sig!!
OBS!! naturligtvis finns här också trådsmala brudar med ansikte och kropp så modiferade av plastikoperationer så man inte kan låta bli att tycka synd om dem, men låt hoppas att de är lyckligare människor nu än innan då, och att de har vett nog att värdera sig själva efter sin insida också. Jag har en sådan på min yoga. Hon är så smal att jag senast idag kom på mig själv med att undra om hon plockat bort varenda revben... Hon har en rumpa som hon inte ens kan fylla ut ett par yoga-pants med (och de är ju ändå tighta), hon är slätare än nyspolad is i ansiktet, har läppar så gigantiska att de nästan känns malplacerade och bröst modellën större än...stora. Och jag undrar så ofta hur hon känner sig. Vacker? Lycklig? Ful? I väntan på att få rätta till nästa lilla detalj? Glad? Osäker? Jag har så många gånger förundrat försökt tyda hennes ansikte, men inte lyckats. Jag hoppas så att hon är en lycklig och harmonisk människa. Att hon är glad och stolt över att hon är just sig själv och ingen annan, men jag har av någon anledning svårt att tro att det är så...
*Jag brottades som alla andra tonårstjejer också med det där pinnsmala idealet, men lade som tur var väldigt snabbt ner och tog istället ta min pappas ord som mantra; "Du har grov benstomme Johanna, du kommer aldrig kunna bli som de! Och förresten, varför behöver du det? Du är en sporttjej och behöver dina muskler!" eller när jag för första gången blev intresserad och skulle köpa högskaftade stövlar, men redan då utövat x antal tusen tåhävningar för att stärka mina sönderstukade fotleder; "Det är ingen idé du provar de där, de enda stövlarna du kommer kunna ha är gummistövlar!". Dessa kommentarer hade kunnat knäcka mig, men de gjorde de som tur var aldrig. De fick mig istället att acceptera mitt öde och sakta men säkert börja tycka om och vara tacksam för den kropp jag faktiskt fått!
Do do do...
Well yeah, then I'm yours.
;)
Even the wrong words will show up rhyme.
Everthing happens for a reason you know folks!
It's just me!
Möjligt kommande scenario om man blir vad man äter;
Hej!
Jo men det är ju jag, ser du inte?! Lagom som vanligt; lagom lång. Inte timglasformad utan fortfarande åt andra hållet -lite bredare på mitten, kanske inte den vackraste av oss alla existerande -och senare kommer jag att bli lite rynkig, men döm mig inte heller då efter utsidan för jag är ju söt som hallon på insidan! Kanske du ännu inte upptäckt några skillnader mot mitt tidigare jag? Nej just det. För de kommer här: Mitt nya jag går visst i en helgul nyans och jag har ett hjärta av sten som du kan hugga en kniv i så många gånger du känner för det -jag kommer knappt märka det. Och den största skillnaden är att jag aldrig längre blir tilltalad som "Johanna", utan allt som oftast istället som "Mango". Eller är de Mongo de säger?...
=)
Eddie.
Volanger och tigerränder!
Sa jag förresten att jag varje kväll i en veckas tid fått en rejäl lektion i självkänsla av Mia Törnblom? -Nej, jag tänkte väl att jag glömde det!
Men hörni, jag måste ändå rekommendera henne -oavsett om du har en självkänsla körd i botten eller om du är helt tillfreds med dina volanger och tigerränder, så behöver man höra hennes kloka ord emellanåt! Hon har så mycket bra att komma med, och orkar man inte läsa böckerna eller pallra sig till en föreläsning så sätt dig i soffan med en ljudbok och sug åt dig av de uppmaningar just du behöver, eller bara lyssna och få lite ny inspiration, livslust och kanske dessutom en eller annan aha-upplevelse!
Självkänsla nu! - Mera självkänsla! - Så dumt!
-ge dem chansen! har du inte påverkats av ett endaste ord eller rannsakat dig själv under tiden du gjort det så betyder det nog dessvärre att du har ännu mer att jobba med... Det är aldrig försent att börja må bra -det är dessutom bara ditt eget ansvar att börja.
-och är det inte skönt att få veta att även de till synes perfektaste människorna har tvivel ibland? Eller att det faktiskt går att komma till en punkt där man kan önska sin värsta fiende ett gott och kärleksfullt liv? Eller hur är det egentligen med svartsjuka? Och hur får man sin motivation på rätt köl igen efter en krasch? Ta del av verktygen och bli lite klokare på de otäcka tankespökena som ibland besöker våra hjärnor!
Kalejdoskåp.
Relaxing och underbart härlig vecka;
Dryga sju timmar efter starten...
Downtown Naples...
Middagspicnic...
Om man är så dum att man sätter på sig skor med täckta tår när man ska på pedikyr får man skylla sig själv och ta sig igenom resten av shoppingen hasandes i temporary flipflops...
Svalkande pool? Nja... "Max water temperature 104°F" (40°C)...
Solnedgång med delfinbesök på piren i Naples...
Kokkodrilljakt i Everglades träskmarker...
Beachen i Naples...
Kvällsmys i The Village...
Tigertail Beach på Marco Island...
Finshopping för såna med stor plånbok -inte mig alltså (jag har bara stor väska)...
Filosoferingar i gräset..
Jag tänker på människor. Människor som finns i mitt liv nu, sådana som funnits i mitt liv förut, och de jag ännu inte mött... Vad är det som gör att man växer åt olika håll ibland, medan man vet att visas kommer finnas där föralltid? Och vad är det som gör att man tycker om vissa, medan en del andra inte tilltalar en det minsta? Och ibland undrar jag såklart vad det blivit av dessa som jag en gång haft omkring mig, men av olika anledningar inte längre finns där (för att jag gjort det valet, eller den andra).. Men i nästa sekund tänker jag inte längre så, för jsg vet, att de jag har omkring mig idag har jag där för att jag vill det. Och just nu, här på rygg i gräset en ljummen vårkväll i Naples, är jag så himla harmonisk och lycklig.
Semester!
Och apropå semester kan det kanske ha öppnat sig nya möjligheter till min sista resvecka här, alldeles innan jag far hemåt... Hoppas hoppas, när jag kommer hem igen ska jag ta tag i det, tills dess...
...ha det gott, sköt om er och kom ihåg att leva i nuet
-det är det som är livet!
Ses snart igen!
Puss från A-town
/>
