Manligt och kvinnligt.

Hörrni, vi håller på med så mycket intressant i skolan just nu. Genus -till exempel. Och det finns såååå mycket att prata om. Det finns så mycket som provocerar. Det finns så mycket att problematisera. Och inte minst -att lösa. Men det är så stora frågor att det varken finns någon början eller något slut. Våra seminarier är 1.5 timme långt, och vi har inte en chans att komma fram till någonting. Hur som helst, tänkte jag att ni kunde få vara med på ett hörn. Eller kanske... så behöver jag skriva av mig?! Jag skulle kunna disktuera det här i timmar -men med vem? So, here you are lovely!
 
Det är känsligt -det väcker känslor det här, inte bara hos mig, säkerligen hos dig också, för det här är ämnen som förvisso tas för givet -det är så normaliserat i dagens samhälle, men det är likväl aktuellt och de allra flesta har åsikter (som går isär) om ämnena som tagits upp. Jag kan till viss del tycka att den litteratur jag tagit del av utgår från ett på tok för subjektivt utgångsläge, det är i mångt och mycket feminister som forskar om detta. Jag kan tycka att en del fakta verkar lite färgad av detta och skulle tycka det vore intressant med en manlig version av samma innehåll för att se om den skulle skilja sig något i slutsatser och sammansställningar -detta är min egen reflektion, men nu har jag inte fått tillgång till någon sådan, så jag har helt enkelt försökt att berätta vad våra diskussioner utgått ifrån utifrån det material vi haft som bas. Tilläggas kan att de manliga deltagare som varit med i diskussionerna givit mycket intressanta perspektiv, och vi har haft otroligt givande samtal.
(Jag vill rentvå mig från vissa påhopp/påståenden genom att hänvisa till den kurslitteratur vi läst under kursens gång -för närmare information, fråga!) 
 
Det handlar t.ex. om
 
Härskarstrategier. Forskaren och f.d politikern Berit Ås presenterar fem huvudsakliga drag som används för att markera (eller bibehålla) maktövertag i relationer (av olika slag både offentligt och privat). Dessa kan t.ex. ta sig uttryck genom
Osynlighetsgörande, att helt enkelt ignorera en person (i synnerhet när personen talar) är oerhört kränkande för individen, det kan handla om allt från att inte se personen till att låta bli att svara, att prassla med ett papper eller viska med någon annan.
Förlöjligande, att helt enkelt håna eller tala nedsättnade om någon annan med hänvisning till t.ex. utseende, sätt att tala eller annat -egentligen helt ovidkommande.
Undanhållande av information, som borde vara tillgänglig och kan göra väsenlig skillnad för en individ, det kan också orsaka exkluderande i olika sammanhang vilket också är kränkande.
Dubbelbestraffning, där en individ blir bestraffad oavsett vilket av befintliga alternativ hon/han handlar efter. Ett talande exempel på detta är kvinnan som beskylls för att åsidosätta familjen för karriären -eller karriären för familjen. Men detta kan också plockas ned på ett personligare plan och kan där få förödande konsekvenser för den enskilde individens integritet, självkänsla och självförtroende.
Påförande av skuld och skam, att nedvärdera någon genom att påstå dennes okunnighet eller inkompentens. Det kan också handla om att överlägga ansvaret för orättvisor och felaktigheter på någon eller att genom skuldbeläggande få någon att skämmas.
 
Språket är centralt i vårt samhälle och genom hur vi (inter)agerar och pratar styr vi över våra relationer och vår vardag/situation mer än vad vi nog är medvetna om
 
Vidare kan nämnas de könsstereotyper som finns i samhället, och hur vi aktivt reproducerar dem omedvetet (eller?) Pojkar och flickor, och hur de föds in i den roll och de förväntningar som innehas på deras biologiska könstillhörigheter. Feminister är de som reagerat starkast på detta och aktivt börjat forska för att få grepp om hur detta faktiskt går till i praktiken (för att i förlängningen kunna förändra/stoppa/vända trenden). Jag undrar (färgad som jag är) om detta verkligen är nödvändigt? Jag är av den uppfattningen att vi är olika, vi är alla individer med olika könstillhörigheter och egenskaper, men det viktigaste är att vi värderas lika. Forskningen som bedrivs är också färgad och jag tror till viss del att man finner vad man söker, och utifrån det kan man få det resultat man eftersöker. Alltså, söker du bekräftelse för att kunna slå hål på en könsstereotyp -t.ex. att kvinnor pratar mer än män, så kommer du med alla säkerhet att finna belägg för detta, likväl som du om du istället hade i uppgift att befästa denna teori -skulle finna belägg för det. Det absolut viktigaste måste vara att respektera varandra för vilka man är och hur man är.
 
Det är dokumenterat att vi -män och kvinnor -pratar olika, och (ännu mer intressant) med olika syften; mannen; för att kontrollera samtalssituationen med viss distans och kvinnan strävar efter att skapa samhörighet och närhet.
Den finns en uppställning som ser ut ungefär så här:
 
Närhet - samhörighet                               Distans - kontroll
Medkännande                                         Problemlösande
Relationsbyggande                    ↔              Rapporterande
Lyssnande                                ↔              Föreläsande
Privat                                        ↔              Offentligt
Samhörighetsskapande              ↔              Statusmarkerande
Stödjande                                  ↔             Motsättande
Förtrolighet                                ↔              Oberoende  
 

Och plötsligt känner jag -jaha, inte undra på att vi inte förstår varandra! Men å andra sidan -är det verkligen såhär, eller är det här ytterliggare en könsstereotyp? Vet ni att jag tror det. För vore vi rätt igenom formade utifrån det här, då skulle vi inte klara av att leva med varandra i heterosexuella förhållanden.
 
Dialekter, sociolekter och etnolekter, är det positivt eller negativt? Vad är det som bestämmer det? När bestäms det? Av vem? Vilka dialekter är "töntiga", "macho" eller "snobbiga"? Vartifrån härstammar rikssvenskan? Vad säger dialekten om den som talar den? Vilka nationaliterna är eftersträvansvärda, vilka är otäcka? Varför? Hur utvecklas sociolekter? Och hur mycket av vår identitet liggar i hur vi pratar? En hel del. Är ett språk bara ett språk, eller är det mer än så? En kultur? Är det kanske en del av vår identitet? Om ett språk representerar en kultur, och jag hävdar att det finns ungefär 6000 språk i världen men att ett språk försvinner från vår planet i veckan, vad säger ni då? Vad betyder det för världen, samhället, mig som individ och min identitet?    
 
Ni hör -jag skulle kunna hålla på i alla oändlighet, för som ni märker, det här om- (in-)ringar så himla mycket! Alla dessa former som finns av förtryck och diskriminering upprätthålls ofta genom språket, språkhandlingar och stereotyper av olika slag, och det som (upplevs och ÄR) negativt kan aldrig förändras förrän det lyfts upp i ljuset och samhället blir medvetet om problemet. Men sedan vill jag understryka detta, ÄR allt detta verkligen förrtryck, eller har vi gjort det till det? Jag tror dessutom att språket, språkhandlingar och stereotyper också bidrar till en hel del gott, som vi underhåller oss med varje dag. En förändring i allt detta skulle ge ett rejält omskakat samhälle -och skulle vi vara nöjda då? Antagligen inte.
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 

Uncompromised.

Kiss me
with your heart
 
Touch me
with your eyes
 
Love me
with your soul
 
I'll never compromise
holding your hand
 
I'll give you love
like a year of rainy days
 
The smell of your skin
 
The taste of your kiss
 
The way you whisper
in the dark
 
Everytime our eyes meet
it blows me away
 
//Me
 
RSS 2.0