Blev inget av Idre. Det blir Sälen istället -minst lika bra, kanske till och med bättre. Massor med snö, skidåkning, grillad korv, go släkt och bara myyyys en hel helg!! Kan vi bara få lite sol också kanske, snälla snälla Herr Vädergud? Eller föresten, det spelar faktiskt inte någon roll, jag är bara såå glad att det äntligen blir av! Härligt!
 Hej svejs!

Jag förundras över hur tiden går. Det går så fort och man hänger inte riktigt med oavsett hur mycket man försöker... Kanske är så att ju mer man försöker desto sämre går det? Alla växer ikapp... Och förbi nästan med för den delen! Det är slutet av mars redan och när jag kommer tillbaka hit efter min lilla jobbsejour som börjar på måndag så är vi redan inne i mitten av april också! Knepigt.... =) Men härligt med våren och takdropp och tussilagos och tulpaner och krokusar och grönt och sol och varmt och... ja... Snart sommar alltså! Men först en helg med halva släkten (eller 1/4-del allafall) i Idre, myspys!    

KIK-Gagnef 2-2.
"Träningsmatchpremiären" är överstökad idag. Mål av Tigey och Johansson, och mycket bra kämpat av samtliga! Nästa gång vi möter dem har vi gjort mer än två pass utomhus och då kan det hända att de får se upp på riktigt =)

Tråkigt att det blir ett litet uppehåll nu när jag är på G och verkligen är supermotiverad, men jobba måste man, och som världen är får man förflytta sig dit jobben finns. Jag får väl helt enkelt packa ner joggingskorna och ja... bara... köra... Hur tråkigt det än är utan boll (dessutom skulle bollen behövas av det skälet att jag måste sluta snubbla över den så fort den närmar sig)... Men men, får göra det bästa av situationen och försöka tänka på varför jag gör det. För jag SKA vara med och slåss när jag kommer hem igen. Så enkelt är det.  

...Det slutar nog med både delarna verkar det som:
Att leva och gå såhär som jag gör är skönt... Jätteskönt faktiskt -men lite jättejobbigt också. Kroppen och hjärnan anpassar sig så fort efter tempot man har i vardagen -alltså inget tempo alls just nu för min del, så det blir lätt lite virrigt (jaja -lite mer virrigt än normalt) och en del glömska. Jag känner naturligtvis själv av det inte håller, det blir liksom lite jobbigt att ständigt gå och undra vad man glömt, om  man glömt något eller om man kommer glömma något. Så för några veckor sedan skulle jag köpa en tidning, gjorde det och på vägen ut såg jag den! Plötsligt bara stod den där i stället framför mig och på den stod det skrivet med osynliga bokstäver; "jag är din räddning Johanna, köp mig!". Så naturligtvis köpte jag den. Årskalendern 2009 som numer rymmer hela mitt liv med innehåll. Den som alltså får mitt liv att fortskrida på ett förhållanevis alldeles normalt sätt. Så det första som görs på morgonen är alltså att ta en kik i denna älskvärda lilla bok. Förutom idag. För då fanns den inte där! Shiitttans! Och nu jag har letat överallt och ringt till mormor (kanske den var där?) och hittar den ingenstans! Så nu ligger nerverna utanpå, och jag undrar vad det var som skulle hända idag?

...Köper den för att INTE tappa bort mig så tappar jag bort DEN!! Gaahh...

...Mitt absolut sista hopp står till Moster T, och jag hoppas hoppas verkligen att jag förlagt den hos henne... 

... Melodifestivalen 2009. Vad hände egentligen? ...Sanslöst galet... Kan nog hålla med somliga om att det är dags att lägga ner hela spektaklet. (Men jaaa okej -jag kommer säkerligen titta nästa år igen...)

Och Timrå-HV, vad hände där då? Händer sånt verkligen? I såna lägen? I såna matcher? Tappa skenan... Sanslöst galet 2... Men en 7:e avgörande match blir ju spännande för oss som tittar åtminstone!

Och dessutom: Lovisa är för tillfället utan både mobiltelefon och internet, går det?? ...Antagligen inte så många dagar... (3 kan få det kämpigt om de inte åtgärdar problemet snarast! reds.anm)

Skåre-Valbo. Igår kväll. Jobbig match för oss på läktaren, och fram till 15:e minuten i 3:e perioden stod det 2-3. Men så plötsligt blev det lyckligtvis 3-3:
Citerat om målet 1: "Jag såg ju Erkan skulle skjuta. Erkan klev in, så då gick jag in på bortre stolpen för att ta en eventuell retur. Det gick i full fart mot mål, men så såg jag att jag kom lite för fort så då fick jag börja bromsa. Så såg jag skottet komma, och ut kom pucken och på skridskon och i mål. En välplacerad bresida!" Freddan själv.
Citerat om målet 2: "Jag kom inte ihåg. Jag blev så glad när Freddan gjorde mål. Tur att det går bra för någon!" Tobias.
Citerat om målet 3: "Mål som mål. Spark eller inte spark. Det är oväsentligt. Men det var ju Freddan allafall!" Jag.
Det sensationella i inlägget är alltså att det faktiskt var just Tobias backkompis Freddan som äntligen äntligen fick göra mål (efter sina xx antal chanser den här säsongen) och naturligtvis sättet han gjorde det på (som inte var med klubban alltså). Detta brilljanta backpars alias är förresten Sten & Stanley -vilket säger det mesta om dem =) Sötnosarna! (Freddans förklaring på detta är att de rockar på isen precis som Sten & Stanley rockar på dans...ja....golvet...) Ähum, jaaa precis.. Rockar och rockar... (Naturligtvis det finns antagligen en annan förklaring till detta namn, den har bara inte kommit ut in public ännu.)

 Matchen gick därmed till förlängning, men efter 5 minuter så drog Skåre som tur var det längsta strået! Skönt!

Så imorn tar jag med mig Sofie härifrån Karlstad ett par dagar och först lite mer norrut, för att sedan svänga österut med målet Valbo såklart! Kanske också Tiger, Mats och lillebror också gör oss sällskap. Vinst imorn i returen och Skåre BK är i kval till Allsvenskan! Vid förlust får de en ny chans på tisdag, och vinnaren i den match får biljetten.  

Att de spökar här i hemma i huset, det är inget nytt för de flesta.... De som inte varit med om det -hört eller känt, har ändå på ett eller annat sätt fått det berättat för sig. Katten som leker under mammas säng, eller dunsen när den hoppar ner från ett bort eller en bänk... Garderobsdörrar som går igen, känslan av att inte vara ensam eller att vara iakttagen,  eller det värsta -när sovrumsdörren öppnade sig, fast den var trög som tusan på "den tiden" -alltså innan pappa slipade till den. Handtaget åkte ner, och den öppnade sig helt enkelt så den stod lite på glänt från att ha varit helt stängd.. Jag trodde på allvar att det var Jonas eller Anders som låg bakom det hela, så jag fick lov att kika efter vad de gjorde, men de sov ju såklart, och hade de varit de som av någon anledning hade velat skrämmas (inte alls likt någon av dem att få för sig att göra så) så hade man hört stegen när de spang tillbaka till sina sängar.  Hur som helst, så de senaste kanske två(?) åren har de blivit lugnare. Tills i helgen. Som tur är har jag ju inte varit hemma. Men mamma, pappa och Jonas har det. Och nu kan inte ens pappa bortförklara allting längre. Han har helt enkelt ingen förklaring till det hela, inget vettigt att skylla på längre. Det har börjat knacka i en vägg i vardagsrummet. Det låter tydligen som om någon knackar en 15-20 gånger, som när man vill in, eller ut. Två gånger under helgen vid olika tillfällen. Fast på samma ställe. En gång på kvällen och en gång på natten, när mamma och pappa precis kommit hem från en 50-årsfest. 

Naturligtvis var Jonas fruktansvärt snabb att tala om det inträffade för mig så fort han kommit innanför dörren igår och märkt att jag kommit hem. Jag sa åt honom att sluta ljuga, men när mamma försäkrade om att så faktiskt var fallet så... Fasen också. Jag tycker det är lite läskigt, även om det inte är något farligt egentligen...

---

Bilturen hem gick bra som tur är. Jag fick jobba igår med mellan 8 och 16, så det bar av så fort jag slutat. Det var jobbigt dimmigt nästan ändå fram till ett par mil innan Vansbro, så det gick inte särskilt fort. När det var som värst såg man inte många meter framför sig. Vid Tyfors kom älgen också. Tobias pappa Tommys kloka ord från dagen innan ekade i mitt huvud "Kör försiktigt imorn, och tänk på älgarna vid Tyfors!". Jag mötte inte många bilar under hela resan, men precis då fick jag möte. Älgen kom från min sida ut från skogen, över diket, och ut på vägen. Men jag såg ju honom i tid. Jag hade bländat av för den mötande bilen, men tryckte på bromsen tills att jag stod stilla (ifall mr älg plötsligt fick för sig att han skulle vända eller något) och blinkade allt vad jag kunde med helljusen för att uppmärksamma den mötande. Kanske gjorde jag fel, för den mötande kom så fort och jag såg älgen som lommade över vägen och bilen som rusade och jag tänkte bara "bromsa då! Det smäller, bromsa... Nej, det smäller... Nu smäller det..."  Det var som att se på film och som om det gick i slowmotion. Och det måste varit i sista sekunden den mötande bilen fick syn på älgen och väjde för den, han väjde över på min sida, åkte liksom runt älgen som befann sig mitt på hans körbana i det ögonblicket. Och så susade den mötande bilen förbi mig lika fort som om den aldrig hade bromsat. Och där stod jag still på vägen. Blinkade lite och försökte förstå vad som hade hänt, innan jag lade i växeln och rullade iväg igen... Jaja, det gick ju bra. Men hade den mötande bilen väjt över på min sida även fast jag inte stannat... Då hade det inte blivit bra... Det gick så fort allting, och ändå så sakta.  

Play Off 3-lottningen gjordes igår förmiddag. För Skåres del stod det mellan Tingsryd, Valbo, och Asplöven (från Haparanda -kul bussresa). Som tur var (för Skåres del men mest för min och Sofies skull haha) så föll lotten på Valbo. Jag och Sofie kunde alltså sätta våra planer till verket och åka till Valbo för att se matchen på måndag och sedan sova här hos mamma och papps -eller helt enkelt; hemma hos mig! Precis som vi hoppats för en gångs skull! Yes!
Ändå till igår kväll. För naturligtvis hade "den mänskliga faktorn" strulat till hela lottningen. Enköping, som inte skulle varit med i lottningen utan som skulle möta Örebro (vilket var klart redan innan) hade ändå slunkigt med ner i lottskålen, och efter diverse möten igår så berodrades omlottning idag. Så typiskt! Får se hur det går, men Skåre lär med all säkerhet inte få Valbo igen bara för att vi så gärna vill det...    

Och igen, tack goa och brunbrända Malin i K-stad, för att du fick mig att köpa Daddy Long Shirt!! Jag är supernöjd, och ångrar mig inte en sekund -vilket jag gjort om jag gått därifrån utan... Antagligen hade jag stått kvar i provhyttan än med skjortan på och beslutsångesten ångande ut ur öronen om du inte varit med! Lycka till med Home-styling och försäljning! Ses till helgen!

Och så till pappa som sliter där ute med att byta lyktorna på min bil...Världens snällaste...Hoppas det går bra så jag inte får körförbud på fredag. Men du är bäst, så jag är inte orolig!