Ooouffss...
Jul igen!
Jag skäms lite för att tiden sprungit ifrån mig, och jag inte skickat ett enda julkort i år. Men pusselbitarna ser ut att falla på plats, och jag ska bättre mig till nästa år, och ta igen detta med råge!
Jag vill bara önska alla en riktigt GOD JUL!! Ät, drick, mys och umgås.
Min jul blir inte riktigt som den varit förut, dock inte sämre, utan bara annorlunda. Vi byter plats och kusiner bara kan man säga. Julskinkan kommer smaka lika, tomten kommer (förhoppningsvis) komma, och Kalle och hans vänner kommer och till oss som vanligt kl 15:00!
Jag bråttas med en förkylning, men jag kommer inte låta mig besegras före den 26:e, var så säkra!
Ps1. Jag hoppas vi ses imorn kväll, och ser till att det blir en höjdarkväll!
Och Ps2: För alla er som läst FaluKuriren idag, så vill jag bara rätta dem lite, Tobias är på intet sätt elak. Och tomten kommer även till honom, skulle inte det vara bevis nog?
Puss på er!
Nu så!
Nu ska jag och morfar klä granen precis som vi gör varje år, sen lite julgodisbakning och sen så får julen anlända precis när som helst för min del. Precis så bra är det! Alla julklappar på plats och inslagna, mammas städmani har lagt sig och snön gnistrar med löfte om att stanna kvar ett tag till.
Just perfect!!
Psst. Tobias fick ett besked att ta var på. Jag håller alla mina tummar för flera positiva såna in på 2010!! Dsst.
Förändringar.
Jag blir student igen. Ja, det är sant. Jag har precis tackat ja till min plats. Konstig känsla... Jag vet varken ut eller in. Man blir bortskämd när man får jobba så mycket hela tiden -dessutom är det roligt! Men å andra sidan kanske jag ångrar mig om jag inte tar chansen nu när jag har den... Så ja.
Jag ska såklart fortsätta jobba så mycket jag kan ändå. Men Falun, lärarprogrammet Here I come... I fyra år och ett halvt till...
Dessutom är Tobias hemma igen. Inge mer Karlstad. Leksand som gäller. Borta bra men hemma bäst. Mys! Men konstig känsla ockå... Jag menar, Karlstad är fortfarande ett ställe jag vill till med jämna mellanrum, hur ska det gå? Får hyra in mig -eller oss, emellanåt helt enkelt. För lite shopping, och träffa lite kompisar, och bara va =)
Karlstad!
Det har jag verkligen gjort, igår kväll på vägen hem från stan så kände jag sån energi, jag var så glad. Nöjd med dagen och nöjd med kvällen!!
Det blev några timmar på Clas Ohlson (för där är jag ju aldrig annars ;) ). Det låter ju tokigt att jag väljer att vara just där, men det är ingen konst att prata bort ett par timmar med alla supermysiga personer där. Jag blir så glad av att träffa dem och jag har sagt det förut, men jag säger det igen, de är bara bäst! Sen blev det så klart en del strosa i resten av butikerna, men inga kap...
Senare kom Tobias ner, så vi åt på Harrys. Ljuvlig god pasta kvällen till ära.
Clas Ohlson Karlstad hade sin familjekväll, så jag var såklart bjuden, därför gick vi tillbaka dit efter middagen, så jag fick träffa de som inte jobbat under dagen. Perfekt!
Idag har jag hunnit träffa Malin G en sväng, och snart väntar IKEA och Bergvik med Marie och Fanny. Mys! Sen blir det hemfärd igen, och jobb imorn. Men jag har verkligen fått en superinjektion energi!!
Psst. Dessutom fick jag och Tobias in Bomben igår... Dessvärre var vi inte ensamma... Men dock!
;)
Tröttast.
Vi kunde stämpla ut strax innan 22, och strax efter 01 så slog vi igen ytterdörren i lägenheten i Karlstad. Tobias körde, tur det, för jag var så trött så det värkte i händerna(!), och fötterna med för den delen. Behöver jag berätta att vi somnade ovaggade? Jag är imponerad av Tobias som tog sig till jobbet imorse, för som sagt -jag har inte lust med mycket idag! Skulle kunna sova mig igenom hela idag! Men det ska jag inte; Shopping står på programmet! Julklappar och diverse mys, härligt!
I have a dream!
Om vad vi har det bra egentligen, och har haft det bra genom hela vår uppväxt. Trygg och fantastisk familj och släkt runt omkring oss som bidragit till att vi blivit trygga och harmoniska individer. Problem är ett ord att sätta i relation till något, men aldrig har vi haft några riktiga "problem" i den bemärkelsen. Inte ens någon som egentligen röker (vilket jag såklart är oändligt tacksam för). Vi har mycket att vara tacksamma för, med föräldrar som bor tillsammans, har jobb, och alltid finns för oss. Syskon. Vi har utan vidare klarat vår skolgång, och vi har framtidstro.
Vi är lika gamla och har växt upp tämligen precis likadant -samma omgivning, samma människor runt omkring oss, samma födelsedagskalas och ja-vi låg till och med skavfötters i barnvagnen, vi har växt tillsammans kan man säga. Vi umgicks då. Vi umgås nu. Jag tror ingen av oss vill ändra på det, det enda som är skillnaden nu mot då, är tiden som inte riktigt räcker till alla gånger.
Hur som helst, trots vår, nästan identiska uppväxt -så blev vi så fruktansvärt olika! Vi har förstås drömmar båda två, men så vitt skilda! Vi är visserligen båda bestämda i våra åsikter och tror på oss själva och vårat värde. Men hon är lugnet själv (jaja, inte alla gånger =)), det ska vara snyggt, städat och bekvämt (Jo, men så är det). Jag är inte riktigt lika nöjd. Jag är mer högt flygande och vill ha äventyret. Kanske är jag tvilling?
Jag vill, jag vill, jag vill;
- på safari i Afrika och se "The big five"
- vandra Incaleden i Peru till Maccu Piccu, och se Titicacasjön i Bolivia.
- backpacka i Australien (jag vet, jag haar varit där)
- göra vad alla svenska ungdomar gör, åka till Thailand och bara vara.
- se Malaysia och Indonesien.
- se Europas fantastiska huvudstäder. Aten, Rom och Paris allra mest.
- åka skidor i Alperna. Österrike. Schweiz.
- på familjesemester till Calgary. (Igen). The Stampede en sommar. Skidor i Rocky Mountains en vinter.
- golfa i Skottland, och samtidigt se gamla ruiner och platser som andas historia.
- bila i USA.
- se en grym fotbollsmatch live någonstans i Europa, kanske helst England eller Spanien..
Jag vill helt enkelt se hela världen. Lära mig massor. Träffa fantastiska människor. Och bara låta mig svepas med...
Man behöver verkligen de här drömmarna för att orka med november. Och i viss mån även december om det ska forsätta se ut så här utanför fönstret. Klockan är halv elva. Det är inte ens ljust ute -trots att det nog är det ljusaste vi får avnjuta utomhus idag. Nej, snö tack. Vinter tack, herr vädergud!
För sent...
Varför såg inte pappa och mamma till att jag snöade in på det när jag var liten -förlåt;mindre- ?? Nu är det ju på tok för sent...
Amaced by great people.
Men det är en känsla av optimism som sprider sig. Och jag förvånas över alla fantastiskt snälla och omtänksamma människor som underlättat alla tuffa beslut. Människor som sett bort från sig själva och sin egen vinst i det hela, och istället sett en annan människas bästa. Det är stort tycker jag. Generösa människor i situationer som den här, är i dagens stressade prestationssamhälle ganska sällsynta. Åtminstone har jag fått för mig det, har jag fel så ändrar jag mig omedelbart. Hur som helst, jag är tacksam och imponeras av den hjälpsamhet, förståelse och engagemang som ni bemött med. Jag vet att det bidragit till att ok lyfts från tyngda axlar tack vare Er!
/>
