Hem hem hem imorn =) Blev i karlstad en vecka längre än jag räknat med, så därför så längtar jag lite hem nu...

Lite match och marknad i helgen kanske? Dessutom tänker jag hjälpa pappi och Jonas och spika lite (men det vet de inte om än, så säg inget, jag vet inte om de kommer bli glada eller inte...!)

Och vad händer i världen? Från ingenting till en eventuell pandemi på en vecka, hur är det möjligt??

---

Valborg blir nog en lugn tillställning i Sunne för min del.

---

Och ja! Till sommaren blir det jobb på Clas Ohlson, fast i Insjön istället för i Karlstad. Blandade känslor inför det, men tokglad för att det blir så!!
- Känns å ena sidan helkasst att få lov att säga upp sig från ett jobb man stormtrivs på, och jag kommer längtas efter alla -men jag kommer komma och tjööta på dem så fort jag besöker Karlstad, de ska inte tro de slipper mig bara sådär!! Det är världens bästa gäng verkligen, och det är roligt att komma till jobbet varje gång!! Jag hoppas det blir lika bra i Insjön, och fast Karlstad blir svårslaget så tror jag det här med kan bli riktigt bra =) Till hösten blir jag utan jobb, och undrar vad eller vart jag ska göra av mig då, det är det värsta. Men jag får ta det då som sagt...
- Å andra sidan, så ser jag det här med att jag blir utan jobb som en möjlighet att få tummen ur och ta tag i mig. Det hade inte funkat att gå på timmar i Karlstad och bo i Leksand hur länge som helst. Eller så hade det det, jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst för att jag trivs, för att det är bekvämt, och för att jag inte blir helt arbetslös efter sommaren, men vad hade det blivit av det i förlängningen? Och jag hade gjort det I väntan på vadå? Nu måste jag helt enkelt se till att det blir något.

Ses där hemma snart!

Beslutet måste fattas. Det får bli en chansning. Den kan gå hem, eller så gör den inte det. Men då får jag ta det då.

Tänkte att jag skulle ge mig på att försöka söka lite skolor, inte för att jag tror att jag vill plugga redan, men bara för att. Dock visade det sig att jag är för iq-befriad för sådant, för att ens anmäla mig. Jag fattade inget alls, mer än att jag borde vara ute lite mer i tid. Hur gör man? Varför dyker det inte upp som det ska?  Så det får nog vara. Det får nog bli något annat då, vad det nu kan bli...

Jag som trodde jag var rätt smart...

Denna lilla tingest är något som mamma hittade på när vi syskon var små, dvs vi har alla en varsin black book från det att vi föddes med minnesvärda händelser i, dels för att de inte ska bli bortglömda, men också såklart för att vi själva ska få ta el av dem. Min och Jonas är väl sådär fyllda, men Anders bok är av ett alldeles eget slag, och ingen har väl några svårigheter med att förstå hur det kunnat bli så. Han är verkligen världens sötaste, och har så varit sedan han föddes (fråga honom själv, för självklart minns han när han föddes) men han har en fantasi utan gränser som ofta rusar iväg, och en egenhet att sätta sig i situationer som många andra aldrig någonsin skulle komma i närheten av -utan att han ens anstränger sig. Det går på tok av sig självt kan man säga. Så The little black book är så gott som redan fylld, men jag kan inte låta bli att kopiera in det senaste hit, det är... ja... Ett praktexempel på vad boken innehåller, bara för att få er att förstå!

Jag skulle verkligen vilja använda hans ord för att få det så klockrent som möjligt, men det får bli mina egna.

A fick alltså den här gången för sig att han skulle sola solarium. Och efter ett par försök att komma in på solariumet på Leksandshallen, så lyckades han. Dessutom passade han i förbi-farten på att fråga den stackars grabben i kassan om vad han möjligen kunde rekommendera honom för soltid -han är ju inte direkt van. Kassagrabben var nog lika mycket nybörjare som A på solariefronten, så svaret blev bara "Äh, gå och lägg dig du så blir det nog bra", varvid A tassade ner och gjorde sig redo.
För att bli så brun som möjligt så vet ju A att solstrålarna reflekteras bättre om man är brun, så han började med att duscha sig, och så fort vattnet torkade in så sprang han och duschade sig igen -tills han fick syn på sprayflaskan som stod intill solariet och det gick upp ett ljus! Aha, det är den man ska spraya sig med för att fortare bli brun! Han luktade lite på den och konstaterade att den luktade solarium, innan han sprutade på sig. När det torkat in så upprepade han såklart proceduren, ända tills dess att soltiden gått ut. Då reste han sig, och gick.

Han tyckte att det var konstigt att ingen kommit och tittat till honom under solningen -han var ju trots allt nybörjare. Men strålarna hade nog tagit bra, för han var såå röd på bröstet. Vid senare överläggning med något visare personer på just solarie-kunskap så insåg han att det inte var bli-brunare-fortare-spray han använt, utan såklart rengöringsmedlet! Kommentaren: "Inte undra på att det stank då! Jag hade ju blött hela håret med för att det skulle ligga bakåt. Och det frätte på bröstet....", "Men gjorde du rent solariet efter dig då?" Självklart inte, han visste ju inte att det var rengöringsmedel...

Inte ett ont ord om min goa bror, han är verkligen superhärlig och söt inifrån och ut, det är bara så härligt när han delar med sig och bjuder oss på sina erfarenheter!

Jag förstår inte vart folket i Karlstad befinner sig för tillfället? Det ekar soptomt i butiker, gallerior och hela hela stan....
Kan det bero på hockey?









SM-guld till K-town ikväll?

När solen strålar och det känns som om våren verkligen anlänt (allafall här nere i Karlstad) så kommer också säsongens nya  -och gamla- glassar. Håller klassikerna fortfarande? Eller finns det utmanare till nya favoriter? Jag och Tobias har fått för oss att testa!

Längtar lite hem just nu då...

Helgen i Sälen/Hundfjället var kanoners. Jag åkte direkt efter jobbet i torsdags, och eftersom det naturligtvis var extraöppet till 21.00 så innebar det att min semester började ungefär 00.45, med några timmars sömn. Gogrisarna på jobbet var uppenbarligen lite oroliga(?) över mina körkunskaper(?), lokalkännedom(?), lokalsinne(?) och möjligen också mina tekniska kunskaper(?) för rätt som det var stod det en GPS på disken framför mig och sekunden efter kom Linda springande med en karta med färdväg. Genomgången av GPS:en var grundlig och..."Glöm inte att lägga i värmeljus i bilen nu..." Tack för omsorgen helt enkelt, jag kom fram utan oväntade incidenter!
Slog upp ögonen och hoppades att klockan var tio eller något, men blinkade till och blundade hårt samtidigt som jag intalade mig att jag kunde sova lite till, kunde sova liiiite till, när jag såg de digitala siffrorna visa 07.40. Då hade det ändå låtit skapligt utanför dörren av pigga grabbar bra länge! Jag kunde naturligtvis inte sova mer utan tog tag i dagen istället. Frukost. Och när klockan var halv tio, kanske närmare tio befann sig samtliga av oss i backen.

Några minusgrader blev betydligt fler uppe på fjället där det bokstavligen blåste isvindar -ja där nere med, men ännu värre högst upp. Jonas kommentar "Men Johanna, du är alldeles vit i ansiktet", är väl ganska talande. Men ni vet att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Och vi gav oss inte. Lunch vid tolv. En snabbfika vid halv tre hemma i stugan -som förövrigt låg så gott som mitt i den allra högraste backen, och när vi sedan gjorde oss redo för de sista timmarna i pisterna så övergav jag allt vad fåfänga heter och följde Jonas kloka exempel -rånarluva på, för som sagt -fjället var inte nådigt mot oss! Det hade börjat snöa rätt ordentligt men dock, en heldag i backen och såå härligt! Elin och Anna envisades med att trassla i skogen, och Trollskogen blev grabbarnas favorit efter första åket!   
När backen stängt (på tok för tidigt om du frågar mig) blev det lite after ski för mig, Anna och Håkan. Anna fick ju såklart ragg innan hon ens hunnit kliva över tröskeln. Eller ragg och ragg, men vad ska man annars kalla det: "Om du får en chilinöt av mig, kan inte jag få en puss av dig då?". Nu blev det ingen puss för den stackars grabben, men han kan trösta sig med att musiken som spelades var bra. Det var proppat med folk verkligen och mitt i fick jag plötsligt syn på någon som jag inte sett på massor med år, nämligen Ingvar Sjögerud från vår konfirmation -jag lallade fram och frågade om han möjligtvis kände igen mig, beredd på att få skämmas ögonen ur mig. Men det behövdes inte, han kom visst ihåg mig både till för- och efternamn -enligt honom därför att jag var så morgontrött på alla läger vi hade (tur att man utmärker sig på något vis hmm...) Men jag skulle så klart hälsa från honom till alla 87:or som konfirmerades det året! När vi en stund senare kom ut därifrån var vi allt annat än frusna och Anna skyndade sig att tacka oss för hjälpen, hon trodde aldrig hon skulle komma ifrån de där Mora-grabbarna Haha! Hemma i stugan väntade sedan en gedigen tacobuffé och ingen behövde lämna bordet hungrig. Följande bastubad var pricken över i:et, och jag tror att alla var nöjda med dagen och somnade tämligen ovaggade.

Lördagen bjöd på mycket behagligare väder. Det snöade visserligen (ihållande från fredagseftermiddagen) men var en eller ett par plusgrader och bara lagomt. Däremot var det såklart väldigt mylsigt i backarna. Så fort frukosten var avklarad så var vi ute igen, och innan lunch var vi kvar i Hundfjället, för att på eftermiddagen göra Tandådalen. Vi gav oss iväg utefter transportliften och upp för att testa Tandådalens familjebacke (den backen du vet som svänger väldigt, och som varit min megafavorit alla gånger vi varit till Sälen med skolan). Den var märkt grön och "mycket lätt". Haha, inte kanske efter sådant snöfall som väderguden bjudit på de föregående 24 timmarna... Den kändes som en puckelpist av värsta slag, och mitt i drabbades jag såklart av sendrag i tån. Det är något lustigt med just den där backen, jag får alltid sendrag i tån när jag åker i den av någon anledning. Har fått snöra av mig skorna för att ta tag och dra ut tårna mer än en gång förut. Nu blev det som tur var inte så blodigt allvarligt denna gång, men när vi väl var nere allihop så andades vi ut och var rörande eniga om att Hundfjället var bra mycket bättre, eller vad säger du Helen?

Transportliften tillbaka bjöd mig på min fetaste vurpa på hela helgen. Och ja, det var pinsamt, och ja -det gjorde sjujäkla ont!  Men det allra värsta var att när jag såg backen komma, vände jag mig till Anna som liftade med knappen bakom mig och sa "Jag kommer ramla i den här backen som kommer nu". Jag visste alltså vad som skulle komma (men inte att det skulle göra så ont)! Det är inte meningen att man ska åka knapplift ner för backar, och inte satt jag fast ordentligt, så när jag där i nerförsbacken fick för mycket fart var jag såklart tvungen att släppa knappen och när jag höll på att åka ikapp och in i den stackars pojken framför så... ja... alltså, jag hade inget val -försöket att svänga undan resulterade i ett mega fall framåt, det tog stutt kan man säga. Anna (och säkert alla andra) lyckades släppa sin knapp och stå hela vägen för att greppa en ny tre knappar längre fram, men det gjorde inte jag.  Skratta ni -jag bjuder på det!

Lite fika och ett vantbyte satt fint efter den där lilla utflykten. Sedan hade jag och Martin lite snowboard-träning, men den tpg visst slut innan det knappt hunnit börja. Tålamodet på eleven tröt när han inte fick åka sittades på brädan uppför liften. Istället tog jag och Jonas med oss Johan upp en sista gång på fjället. Johan som är Mora-supporter av rang, fick nog sitt bästa åk här, för av en slump hamnade vi i samma "liftkorg" som Micke Simmons och hans hockeykompis, de hade glömt sin ryggsäck precis i den som vi just höll på att sätta oss i. Moras a-lag hade visst avslutning, och var där för att åka skidor(?). Vi tog tillfället i akt och frågade om vi möjligen fick ta ett kort på en lycksalig Johan och dem, och det var klart! Så de ställde upp och Johan strålade verkligen av lycka när Micke klappade honom med staven och önskade honom en trevlig helg. Den andra var ingen vi kände igen, men vi tänkte att vi kunde försöka identifiera honom senare med hjälp av ett lagfoto. De åkte åt sitt håll, och "vi" valde (kors i taket!) Trollskogen för vårat -för helgen- sista åk. Plötsligt när vi befann oss mitt i Trollskogen tio minuter senare, så utbrast Johan "Men Johanna! Vi tog ju inga autografer!" Jag försökte förklara att vi befann oss mitt i en slalombacke och var varken utrustade med penna eller papper, men det gick inte hem -Johan var nämligen helt övertygad om att det var vad ryggsäcken de glömt i liften innehöll! Kanske var det så... Men jag hoppas verkligen att de inte är så högflygande...

Kvällen upprepade sig; after ski, mat och bastu för en del. Man blir trött av att vara ute så mycket, så sängen var verkligen skön att krypa ner i när det blev dags!
Söndagen innebar frukost och städning, stugan skulle besiktas 10:50, så det var bara att sätta fart. Naturligtvis städe ingenting, det fattades täcke, kudde, en nyckel och till och med ett vinglas, men vi vill hävda att vi är oskyldiga till allt utom möjligen nyckeln -som vi dock inte kan förklara, men resten var nog inte riktigt riktigt i antal vid ankomsten. Som tur var tyckte Herr Besiktningsman att allt såg mycket bra ut. Så vi skyndade oss att låsa och åka! 

Sammanfattningsvis alltså en helg som alla var lika nöjda med. Utomstående skulle vid en snabb inblick i jackfickor eller stuga kunna tro att vi var sponsrade av Marabou, för chokladkakorna huserade överallt och verkade aldrig ta slut, men det var vi inte (svaret är snarare Lager 70, 5 kr/styck). Mmm... Jag hade gärna stannat några dagar till, och hoppas att det inte dröjer tio år till nästa gång! 

Ps. Jag har också med hjälp av herrarna Dahlin och Ljudén lyckats ta reda på vem han brevid Johan och Micke Simmons på kortet var... Det var visst materialaren... Haha. Johan: Hade vi vetat det kanske han hade kunnat plocka fram en klubba ur den där ryggsäcken också! Ds..
 

Inlägg om helgen kommer snart, den är under bearbetning helt enkelt =)

Nu ska jag och Tig som är här på besök här i Karlstad ut i solen och göra stan en sväng!