Efter att ha sett den och blivit förälskad så kan ni tänka er sorgen då jag kom tillbaka efter att ha överlagt med mig själv ett par minuter senare, bara för att finna att det sista exet redan blivit sålt!

Men skam den som ger sig. Örebros sista exemplar blev mitt istället... Och eftersom jag (uppenbarligen) är grym på att rea-handla så kan man säga att jag fick en trehjuligvagn -mer eller mindre- på köpet. Oj oj så nöjd. Nu kan väl inte tävlingen på lördag gå annat än bra, för det sitter väl i utrustningen?!!

 

Nu är det avspark Sverige-England. Så kvällen blir fotboll (på tv i soffan med mjukisbrallor istället för egen träning, eftersom jag är i Karlstad), paj, himmelskt efterlängtade kräftor, och tända ljus i höstrusket så fort Bisen kommer från träningen. Mys!

Om jag kokade igår, så sjuder jag fortfarande. Och tänker jag på det, så närmar sig en överkokning med stormsteg. Alltså ska jag inte tänka på det. Men va fan!
Kan det vara så jävla svårt med rent hyfs och artighet?? Ett "Hej" kanske... Eller ett "Tack" kanske... Kanske inte. Nej. Så jävla nonchalant och oförskämd. Och jag vet, det är en svaghet att ens visa att jag reagerar, men jag har bitit mig i tungan så jävla många gånger, och snart vet jag inte om jag förmår hålla mig. Ärligt talat. Som sagt, alla vet uppenbarligen inte vad artighet innebär. Men då kan man inte begära någonting heller. Och tar man för givet, då har man verkligen ropat Hej innan man gick över ån... I alla fall hos mig.   

Nyplockade hallon i frukost-yoghurten.  

Igen...

Som tur var, så var platsen Forshaga. Ett ställe jag inte har för vana att besöka... Men nog är det pinsamt när man försöker handla utan pengar på kortet. När man står där och förbannar blodkärlen i kinderna för att de plötsligt pulserar, samtidigt som man försöker hålla hjärtrytmen och irritationen i schack med ett påklistrat leende på läpparna och piper fram något i stil med "Bankomat någonstans? Parkera kvittot..." och den snabba blicken bakåt konstaterar att kön ja, den har växt lavinartat. Kassörskan som tittar på en med ögon som inte vet om de ska känna medlidande eller frustration, men till slut bestämmer sig för frustration (som naturligtvis inte ska lysa igenom), innan hon som den övertrevliga människa hon eventuellt är, bemöter mitt pressade läge med ett bländande "Naturligtvis, bankomat finns där ute...". Tack. Ut... Luft! Va fasen, jag som garderat mig med både mitt eget och Tobias kort! Inte ens tillsammans kunde de fylla kassörskans önskemål på ynka 244 kronor... Vart har pengarna tagit vägen?
Forshaga Centrum är visserligen inte stort, men just då så... Bankomat? Där ute. Vart "där ute???" Efter lite virrande så hittade jag Handelsbanken. Så kunde jag åtminstone kolla Tobias saldo. Och konstatera att det skulle räcka halvvägs. Men för min egen del behövde jag verkligen en Swedbank-automat. Jag tittade mig omkring för att försökta lokalisera någon och insåg att nej, ingen... Kanske mamma eller pappa kunde sätta över lite pengar akut så jag kunde komma ut ifrån ICA Forshaga med åtminstone halva huvudet högt och matvarorna i påsen. Men de var på väg hem från Norrköping och så långt från en dator som bara var möjligt. Naturligtvis. Som tur var har jag räddande änglar i älskade moster med familj, så de kunde rycka in och föra över lite pengar. Jag behövde ju inte mer än en hundralapp lite drygt. Efter några långa minuter så ringde de upp och sa att allt var klart, de hade dessutom satt in lite mer än jag frågat om. Snällaste dem! Så jag gick triumferande tillbaka in i butiken igen. Ställde mig i kö och log mot den satans kassörskan. Jag vet vad hon tänkte, men jag säger det inte högt. Räckte fram pengarna från Tobias barskrapade konto och drog sedan mitt eget kort för att göra mig helt skuldfri. Trodde jag. "KÖP MEDGES EJ" lyste mig fortfarande hånfullt i ansiktet... Va faan... Jag fattade ingenting men kunde såklart inte göra så mycket mer än be om ursäkt och fråga om jag skulle packa upp varorna igen.. "Nej, jag gör det jag, det är sånt som händer". Fortfarande övertrevlig- konstaterade jag när jag utan att se mig omkring rusade ut genom utgången. Utan varor i påsen. Ja -utan påse också för den delen.

 Och ja, det är sånt som händer, det vet jag väl, jag sitter ju också dagligen i kassan. Men det händer inte mig! Borde inte hända mig. Jag har ju koll på allt, jämt, väl?

När jag väl kommit tillbaka till tryggheten i Karlstad och upprört förklarat allt för en Tobias, som sedan länge både sprungit och duschat klart (jag som bara skulle handla lite snabbt under tiden), slängde jag mig över närmsta Swedbank för att få rätsida på vad som hänt. Och jaha, övertrasserat och minussaldo (för andra gången i hela mitt liv) som såklart reglerades först med de pengar som skulle ha räddat min stolthet i Forshaga.    

Peace.

...Ja i lördags gick jag och Tobias en golfrunda med en döv spelare. En annorlunda upplevelse. Tumme upp, blev väl använd. Men hur förmedlar man FORE! snabbt nog? Om det nu skulle behövas...Det gick jag och Tobias och diskuterade under tiden... Vi var ju tyvärr inte kapabla att fråga honom. Det blev inte heller aktuellt den här gången som tur var. Men ändå... Och när det blev fel, hur talar man om det? Ja, nu struntade vi helt enkelt i det. Men för spelarens egen skull så, man måste ju ändå sträva efter att göra rätt. Vissa regler är ju ända inte till för att brytas menar jag.

Men blev han störd om vi pratade när han skulle slå? Hörde han det? Hur som helst -bäst att vara tyst helt enkelt!

Det absolut roligaste under hela vändan var -förlåt älskling, men jag måste- när Tobias skulle ge sig på att förklara ett bunkerslag. På engelska!!! Haha! Härligt! Kanske en naturlig reaktion, när man inte kan förmedla något som man brukar och göra sig förstådd. Inte för att det blev bättre den här gången då. En döv människa är ju lika döv för engelska som för svenska. Rätt intressant händelse ändå faktiskt.
 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Och Jonas och Maja är i Bulgarien och myser. Jonas fick fel väska med sig från flygplatsen. Ingen mer än han själv är förvånad kan jag tro!

Jag är ledig hela veckan och tillbringar den i Karlstad. Hösten (som redan verkar ha kommit) blir helt enkelt payback-time, som Tiger så passande uttryckte sig! Som vanligt är jag fullkomligt handlingsförlamad när jag är här, förstår inte vad det beror på! Men jag ska göra ett försök att få något gjort...So see yaaaaa!