Psykbrytsstatisk:
1-1.

Vi har haft en kanondag i solen -och nu drar mamma timmerstockar på riktigt här bredvid(!)- en fullpackad dag som började med att vi utforskade Reykjavik till fots. Jättemysig, liten och gemytlig stad som sjuder av liv och rörelse.

 

 

Efter en snabblunch så bar det av på en tur runt halva ön. Den var verkligen grymt bra och vi hade en superbra och påläst guide som kunde ta mig tusan allt! Jag får fixa med bilder bättre senare, här kommer bara de få jag knäppte i farten med mobilen... Så ett axplock från dagen;

 

Naturen är storslagen här, och det skiftar från platt till kuperat, från buskskog till kargt vulkanlandskap, från glaciärer till stränder... Helt otroligt vackert. Inga bilder gör dessa enorma vidder rättvisa. Det här området kallas Pingvellir och är en nationalpark.

Gullfoss heter det här galet mäktiga och vackra vattenfallet som var nära att utländska investerare la vantarna på. Det räddades i sista stund och är idag skyddat.


Det här är en av geisrarna i Geysir-området. Just denna heter Strokkur och får utbrott med 2-5 minuters mellanrum. Vattnet kan vara upp till 120° varmt så man ska helst inte stå i inriktningen av förklarliga skäl :-)

Kratern Kerid, som inte längre är aktiv men inte heller dunstar... Otroligt vackert och imponerande!

Det får komma bättre och mer bilder sen som sagt, vi hann ju så mycket!

Dagen avslutades med en toksen middag, en gudomligt god lax. Mamma trodde det var den bästa hon ätit och nu sover vi alldeles säkert ovaggade.

...Hörselproppar i -för timmerbilen ni vet... ;)

Vädergudarna resonerar;

 

"Men vad ska vi göra med den där hopplösa blondinen? hon har ju inte packat en varm tröja ens -fast hon skulle till ISland! IS is IS -kallt, fruset vatten, glaciärer och norra Atlanten!!! Antingen lär vi henne en rejäl läxa -låter henne helt enkelt frysa ordentligt, eller..."

 

Tack bästaste vädergudar för att ni låter mig leva! Vi har strålande sommarväder ...med isländska mått mätt!! Och plötsligt har jag på packat helt perfekt!

 

Det fick lov att bli en liten eftermiddagslur för att försöka få iväg fågelskrämman som mamma hade till ressällskap, efteråt liknade jag väl människa åtminstone lite mer än innan... Och så drog vi iväg för att utforska havet.

 

 

 

 

 

Men inga valar... Det är väl en chansning och eftersom vi inte såg några så får vi en extra chans - men det finns det ingen tid till, det är intensivt att hinna med en stad (eller en hel ö) på bara några dagar, så valar får stå kvar på bucket listan. Båtturen var dock inte förgäves, vi fick en kanonhärlig kvällskryssning med klarblå himmel som vi verkligen njöt av.

Första gången man inte klagar på en semester med 13° och nordvästlig vind! Jag visste visserligen att jag inte skulle till Medelhavet men trots det är får jag nog le och konstatera att jag packat tokfel  :) Det blir bra det här!

 

 

Another awesome weekend spent with a bunch of great peeps and fun activities. Bortskämd jag är...

Och nu borde jag sova för massor av timmar sen. Det gör jag inte, jag tycker det är mysigt och ligga och lyssna på regnet. Jag tänker vad bra jag har det.

Läste en artikel om en cancersjuk kvinna som fick två alternativ av sin läkare, äta cellgifter resten av livet, eller genomgå -jag tror det kallades för en multiorgantransplantation, där de skulle byta ut 5 organ i magtrakten. Den här beundransvärda kvinnan hade efter många nätters funderande beslutat sig för det sistnämnda. Hennes dilemma var att andra måste dö för att hon ska få leva, så vore det kanske bättre att äta cellgifter? Men i slutändan ville hon verkligen besegra cancern - hon skulle leva ett friskt liv. Om hon skulle överleva vägen dit. Så nu står hon i kö i väntan på passande organ.

Vem som helst kan drabbas imorgon -vi har ju ingen aning, och indirekt är eller har nog de flesta på ett eller annat sätt blivit drabbade av sjukdom. Man tänker kanske inte så mycket på sånt här, eller så pratar man inte om det förrän det kommer nära inpå (typiskt oss svenskar som har så himla svårt att hantera och prata om döden -det får jag skriva mer om en annan gång *kom ihåg kom ihåg*)

 

men 

 

 

Och

 

...thats how it is...
...that's how it goes...
...far from the others...
...close to each other...

...my asylum is in your arms...
...I can reach an endless sky...
...feels like paradise...

...could build a universe right here...
... the world could disappear...
...wouldn't notice, wouldn't care...

 Jag o lillebror ska göra måndagsmiddag! Jag sköter grillen och han fritösen eftersom jag fick stoppa honom från att tända grillen med bensin senast... Vi funderade ett tag på att byta uppgifter eftersom det aldrig började brinna trots grilltändare och grejer... Nu har vi just konstaterat att jag nog missat elden redan, att den brunnit ut... Så jag börjar om. Än är inte dagen slut, och så hinner vi bli lite mer hungriga =)

...mitt under träningspasset fick jag plötsligt publik :)

Idag var en sån där bra dag igen - som alla mina dagar är nu! Jag är så himla glad innan jag ens slår upp ögonen på morgonen, jag vet ju hur lycklig lottad jag är. Mysfrukost och en sväng till Gräv eftersom det är Auktionsvecka i Gagnef.. Tänk om det var semester ändå så vi hade kunnat strosa runt hela dagen eller suttit på en filt i gräset med kanelbullar och fläderblomsaft! Nu slutade det med att någon annan blev lycklig ägare till MIN fållbänk eftersom jag fick lov att börja jobba 15:30, och inte hann vara med och försvara mig i budgivningen... Undrar just vad den gick för... Jag hade verkligen verkligen velat ha den där. Bland annat! Det fanns sååå mycket fint som man skulle kunna göra så mycket bra av... Nästa gång kanske.

Igår hägrade Floda och Strandbackens Folkpark, det tog mig 26 år och 2 månader att ta mig dit -inte visste jag att det fanns så mycket folk i den lilla byn :)

Mando var dragplåstret för min del och det var snyggt, ljuvt, superproffsigt och... segt. Alltså, missförstå mig rätt; Jag älskar Mando! Mando låter alltid galet bra -men Gustav Fröding-visorna hade nog behövts blandas upp med lite mer annat material, åtminstone just igår -på Komidsommarpartaj så bidrog inte de vackra tonerna om död, depression och elände till att höja feststämningen, och jag tror det var fler än jag som kände partymodet plana ut en aning -innan de slutligen infriade allas förväntningar för en sekund och drog av Dance with somebody för då var alla på banan igen!

 

Jag träffade folk som jag verkligen inte sett på flera år och det var roligt. Det var mycket folk, det var trångt, det var bra stämning och när John De Son pumpade ut sina mixade hits i högtalarna lämnade vi det överfulla dansgolvet bakom oss för att se till att lördag...blev.. söndag. typ.

När jag var I USA den där svängen ni vet, då vet jag att jag skrev att vi här hemma är så himla dåliga på att ge varandra beröm, uppmuntran eller ett fint ord. Alltså, jag tänker på människor vi här runt omkring oss men som inte nödvändigtvis är i vår närmsta bekantskap krets (för de hoppas jag innerligt vi visar vår kärlek, tacksamhet och uppskattning ofta!) eller kanske inte ens alls. Jag minns att jag absolut tyckte att det var något jag själv skulle ta med mig hem och bli bättre på, jag vet inte hur det gick med det men idag fick jag ändå en påminnelse om varför vi måste göra sånt här - för att det känns så himla bra för personen som får ta emot det! Det gör faktiskt det, har man något positivt att säga kan man inte öppna munnen en gång för mycket!

 

Jag fick några kanonfina ord från oväntat håll idag och det värmde verkligen,

så uppmaningen är: kommer du på dig själv med en fin tanke om någon annan - låt personen veta om det! Det lilla kan göra större skillnad än du någonsin kan tro!

Och bredbandet dröjer eftersom Telia har en handläggningstid på x veckor. Under tiden har jag fått låna ett mobilt bredband av mina gulliga hyresvärdar -äntligen skulle jag kunna dra igång den här bloggen (och uträtta ärenden etc som normalt folk) igen kanske. Bara att installera och köra! Tjooooooo, tjena, jag hade definitivt glömt hur vedervärdigt hopplös jag är på teknik, eller troligare förträngt och jåara, jag hoppades i mitt stilla sinne att min totala avsaknad av kunskaper när det handlar om elektronik/it/vet inte-ens-vad-det-kallas, skulle ha rättat till sig under den här senaste månaden. Så var det naturligtvis inte och jag lyckades lyckades därför inte heller med att få igång den lilla stickan som skulle återconnecta mig med den digitala världen. Jag får fortsätta lägga från telefonen en stund till. Om inte de efterlängtade skillsen får för sig att dyka upp under natten ändå -nån ska aldrig sluta tro eller hoppas! ;)

  

och massor massor med kärlek