Jo det är träning nu.
Och nej, jag sitter här, på en stol i köket. Jag gör ingenting.
Jag skulle ha varit på träning, men det blev inte så.
Ja, jag är besviken.
Men de kunde inte veta att jag skyndat mig hem från jobbet för att hinna.
Och att jag skickade meddelandet.
Och de kunde inte veta att jag bara åt litelite för att inte få håll.
Och de kunde inte heller veta att jag sedan skyndade mig ut och städade upp i bilen så vi skulle få plats.
Innan jag bytte om och packade väskan. Och sen satt och väntade. Och väntade. Och undrade var de var? Varför de aldrig kom.

Och jag är besviken. Men det är sånt som händer. Jag vet det.
Men det känns otacksamt. Därför är jag ledsen.

Och jag vill inte prata mer om det. Så säg inget mer tack. För jag vill inte prata.

Grårusket utanför har dragit ner rullgardinen för mig. Tagit all min energi och snrrat in den i något slags nät... För jag känner den, vet att den finns där, men kommer inte åt den.. Jag tror solen är koden som jag behöver, men jag kan inte förstå när jag skulle kunna besöka denne. Att den inte lär besöka mig den närmaste tiden har jag redan förstått, som sagt, det räcker med att kika ut genom fönstret för att inse det men...
Gaaah! Ge mig lite styrka, bara en liten stund!

Helgen som gick fick jag följa med mina svärisar till Ullared. Det var nog 5-6 år sedan jag var där, så jag tog chansen när de nämnde att de skulle ditåt. Det är alltid så skoj att gå där. Men jag är som jag alltid är, "sen kanske", "senare", "äh", "skiter i det", och på väg hem i bilen; "men faaaan", "nu glömde jag..!" och såklart "varför köpte jag inte..?". Så jag ångrar mig massor, och kan inte förstå hur jag tänkte just precis då, men det kan jag aldrig, historien upprepar sig varenda gång det kommer till handling av något slag! Men några julklappar skrapade jag ihop, och ett par klädesplagg med som jag nog kan ha användning av, så det var bra! 

Nu ska jag ta mig i kragen och uträtta det som jag planerat för dagen!

Men förresten, Stort Grattis till Hanna som blir 25 idag!! Och litet grattis till mamma och mig och lilla 
Majset som har namnsdag =)

ÅÅhh... Jag är i något sorts lyckorus. Hög på andra människors kärlek (annars skulle jag aldrig vara vaken fortfarande). Jaja, ni veet redan att det bästa jag vet är att se på "Mammorna", och i synnerhet det sista programmet -dvs dagens!! Jag pallrade mig iväg till träningen och missade det såklart, men efter att ha blivit informerad om teknikens under (TV3 Play) så kunde jag faktiskt ge efter.
Jag har nästan ont i kinderna av att ha suttit med huvudet på sned och ett fånigt leende på läpparna konstant sedan jag tryckte på "play". Ännu bättre blev det dessutom när man direkt efteråt kunde se hur de lever idag, alltså ännu ett avsnitt. Åh, jo de är lika kära än. Inte Madde då -som inte var kär då heller, men hon är ju stencool rätt igenom så hon har nog någon snart ändå -hon behöver inte va rädd för att gå miste om varken stå-trosa eller smyghångel på jobbet!! Jävlar vilken cool brud, och hade hon inte världens sötaste unge då eller?? Mhmm...
Lasse var min favorit, och hade inte Ulrika valt honom hade jag antagligen brevbombat henne. Som tur är behövs inte det. Tycker också att Ulrika kan släppa lite på principerna i barnfrågan... Han var ju världens goaste, skulle inte han kunna få en liten egen bebis?? Men ooohohhh, hon har nog släppt lite på tyglarna, för i eftersnacket lät det faktiskt inte helt omöjligt ändå...   

Och mitt i det här sitter jag och kommer på mig själv och vad jag är för någon... Och tror att jag inte förändrats ett dyft de senaste åren. För- eller nackdel? Hmm, jag vet inte. På gott och ont kan jag tro.
Jag tål fortfarande inte lukten från cigretter och dess vidriga innehåll. Jag tror jag kommer spela fotboll tills andra säger åt mig att lägga av. Mitt absoluta favoritprogram på tvn är -gissa! Mammorna, eller andra löjliga kärlekssåpor med lyckliga slut. Jag vill veta, och kunna allt om allt. Jag tycker bäst om lediga helger och lördagkvällar hemma i soffan med dem jag tycker mest om. Jag är dålig på att höra av mig, men längtar ofta efter mina goa kompisar och tjat(tr)et med dem. Jag vill resa och se hela världen. Gärna nu. Jag pratar ofta alldeles för mycket fortfarande. Jag trivs bäst i mina mysbyxor. Jag ligger fortfarande jämt sist i spåret och tror att det beror på att min kondis är mycket svårare att få på topp än någon annans. Jag tycker fortfarande mina kinder är enorma. Jag börjar gäspa vid sju, och sover antagligen som en stock vid 22. Mina kläder ligger fortfarande spridda på de mest lämpliga platser. Jag kan ingenting alls om musik, är fullkomligt tondöv, och vägrar lära mig. Men smälter av fina texter. Och skriver gärna för brinnande livet om allt och ingenting (inte musik då, men mycket annat). Jag lider av obotlig beslutsångest i samtliga situationer. Vill tro på rättvisa men upplever den inte alla gånger. Min största passion är nog mat, för det är ju såå gott. Så är jag fortfarande lika rädd, och emellanåt paraniod. Mörkrädd. Jag tror såklart på spöken (annars hade jag aldrig lämnat min sköna säng för soffan nere här om natten). Jag tycker fortfarande som jag alltid gjort. Jag tänker fortfarande som jag alltid gjort. Och jag gör helst som jag alltid gjort. Bara jag fortfarande får lära mig mer mer mer. Ja nog är jag fortfarande bara lilla jag 12, 15 eller 22 år gammal -whatever.