Härliga underbara sooooool!!!! Gimme more :) En annan dag kanske. Nu är det strax läggdags.

Annars så har den här veckan gått i ett kan man säga. Och helgen som var med. Och helgen som kommer. Lika bra det är min spontana känsla.

Tusen och åter tusen tack för alla gratulationer på min födelsedag! Tack också såklart för alla presenter, de var inte nödvändiga egentligen -jag är lycklig bara ni kommer och fikar en stund så jag får träffa er! Tack för att ni tog er tid för att komma till mig på min dag. <3

Så är jag plötsligt alltså 26... 26... Hur gick det till? Närmare 30 än 20 helt plötsligt. Men jag känner mig inte mycket äldre än... ja, :). Om jag tänker tillbaka 10 år så trodde jag nog inte riktigt att mitt liv skulle se ut som det gör just nu, idag. Jag hade nog tänkt mig själv med man och hus och vovve och om inte redan barn så åtminstone barn på väg... Jag har
aldrig varit så långt ifrån allt det som nu. Jag hade nog också föreställt mig mig själv arbetandes med något som jag pluggat färdigt till - om inte frisör såklart. Det är jag också långt långt ifrån.

Om jag går tillbaka 20 år i tiden så skulle både jag och Lovisa varit mammor med rätt stora barn vid det här laget! Stor nog för det var man väl vid 16 eller 18 - TUR säger jag att det inte blev så! Man vet inte så mycket om livet när man är 6 år. Och nästan lika lite vet man när man är 26...

Men jag hoppas snart att jag kommer förstå lite lite bättre. Att polletten trillar ner på riktigt så jag kan knyta ihop de lösa trådändarna.

Godnatt, och tack igen.

Kom ihåg att du är värdefull!

Helvete vad skönt med 3 pinnar!!!! Yes, matchen var vår från det att domaren blåste igång matchen. Det blev 4-1 och förutom en kort stund efter att de reducerat till 1-2, hade vi allt under kontroll. Vi slet för varandra och jävlar vad bra vi är! Vi åkte med 12 spelare, varav två var sjuka och ett par minuter in i andra fick vi såklart en skadad också, men vi hade fasen bestämt oss redan. Det var vår match!!! Fotboll är så jäkla kul och det här gänget är grymt!

Ursäkta alla svordomar, men de behövs för att ni ska fatta känslan ;)

och så ska jag kolla min email, men kommer inte på lösenordet...

Jag blir nästan lite rädd för mig själv snart.

Klockan är bara 10 och dagen är redan en katastrof. Först en hel natt fylld av förvirrande och konstiga drömmar -mardrömmar, jag måste ha bitit ihop käkarna för hela mitt liv. Jag är helt slut i hela käkregionen känns det som.. Skulle fixa en provisorisk adresslapp till postlådan och mindes inte vilken som är min adress utan fick lov att kolla upp min egen adress på eniro! Stress och iväg på morgon yogan som var en mardröm från början till slut. Det gjorde ont och det var stelt, jag kom inte ihåg ordningen på övningarna och jag till och med upprepade övningen på den sida jag just gjort istället för att byta! Jag vet inte om jag törs vara med mer idag... på riktigt... och då har dagen bara börjat, varför blir det såhär?

1-1 igår. De var skickliga att rulla boll men vi spelade för varandra i så gott som 90min och sprang ifrån dem. Det är lite timing som saknas och men när det kommer så kommer bollarna gå i mål också. Ändå en match i rätt riktning. Fast de hade typ ett skott på mål i hela andra halvlek och det gick in, så det känns orättvist att de fick en poäng...

Roligt att spela dock, och vi är ett himla härligt gäng :)

Irsta borta idag, det betyder bussresa till Västerås. Verkar som att detta ska vara ett av topplagen, men vi ska inte åka hela vägen dit och förlora!

Tankens kraft.

Jag och Eddie. Eddie och jag. Nu drömmer han här bredvid mig... Och han ska vara hos mig ändå tills på måndag. Det är lycka. Är det något uttryck som verkligen är sant så är det att hunden är människans bästaste vän. Jag har visserligen de allra bästaste människorna runt omkring mig också såklart, men han är otroligt viktig för mig den här lilla krabaten. Om han bara kunde vara hos mig jämt...

Kroppen vill inte längre vara med på allt det här . Skulle tippa på att det är typ magkatarr ... Plus det där välbekanta bandet över pannan, kallas spänningshuvudvärk och går inte över hur mkt tabletter man än stoppar i sig. Ska blunda och drömma mig långt bort från allt det här.

Jag har så smått börjat flytta. Alla känslor är fortfarande upp och ner men det ska bli skönt men lite ordning och reda och struktur runt omkring så kanske jag åtminstone kan slappna av lite mer och försöka lägga lite mer energi på att försöka fokusera rätt. Det handlar för mig fortfarande om att fylla dagarna med aktiviteter och göromål för att inte behöva känna efter. Det sista jag får göra nu är att agera känslomässigt, det kommer med all säkerhet bara bli ännu mer (om det nu är möjligt) smärtsamt.

Jag har mätt och fått bekräftat att sängen får plats, det var mitt största bekymmer angående flytten. Nu är det ur världen och då tror jag det blir kanonbra det här :)

Helvete, vi förlorade matchen med 2-2... Om vi började förra matchen dåligt så kändes det inte alls så den här, tvärtom började vi rätt bra. Ändå hände något i slutet av första halvlek och vi gick till halvtidsvila men underläge 0-2. Och precis som sist lyckas vi vända till 2-2. Båda på straffar, men hade domaren bara varit lite kylig så han sista situationen kunnat blåsa mål ändå, för vi hade fördel och vi fick in bollen. Vi dominerade 2:a halvlek spelmässigt och var mycket närmare ett tredje och fjärde mål än vad Kolsva var. Så fick vi en tredje(!) straff i något tumultartat som jag inte vet. Jag var där, mitt i, låg nog tilloch med ner med någon över mig men om det var därför det blev straff eller om det var för något helt annat har jag ingen aning om. Emma tyckte hon gjort sitt som satt 2 redan och lämnade över till Jossan som dunkade den... i kryssribban.. Tyvärr. Men jag kan inte säga att vi förlorade våra 3 poäng där, utan snarare på alla de målchanser vi aldrig satt. Man vinner som ett lag. Man förlorar som ett lag.

Men trots allt, fotboll är så jäkla roligt och vi är ett grymt gäng :) Det var en rolig match att spela och vi slet för varann där ute. Synd att de vinner en pinne och vi förlorar tre.

Gagnef-Kolsva idag. Det blir en ny bekantskap...

Jag hoppas ni alla hade en trevlig valborgsmässoafton! Det hade då jag :) Inget märkvärdigt mer än en mysmiddag här hemma med Michelle, när hon ändå är hemma en liten sväng så passade vi på att ta igen lite förlorad tid. Hon hade räknat ut att vi nog inte setts på 3 år! Tänk så tiden går! Så vi chattrade tills vi somnade :)