Amerikaner vet ingenting...
...om något annat än Amerika. Sverige och Schweiz är troligen same shit. Båda börjar på S. Patriotismen lyser stark, men man undrar om de inte studerar annat än sitt eget land? De vet inte vad som händer i andra delar av världen. Förutom kanske när något annat land möjligen skulle kunna utgöra ett hot mot The land of freedom and braveness. Det var allafall mitt intryck när jag kom hit. Och det är det till viss del fortfarande.
Skillnaden är att jag plötsligt inser att jag (efter bara 3 månader) också är där. Jag har inte en susning om vad som sker i världen runt omkring mig. Och vad värre är -amerikanerna har åtminstone stenkoll på sitt eget land -vad som händer och sker. Jag har inte ens det! Jag vet inte vad som är aktuellt för tillfället här -och inte någon annanstans heller!
Jag läste just Expressen -den svenska dagstidningen- och fick reda på att det varit ett gisslandrama i en skola här i USA, om Wikileaks och att El Classico ägt rum. Och jag har inte haft en susning. Eller när det var något val här i krokarna för någon månad sedan, vad handlade det om? Hade jag varit i Sverige hade jag garanterat vetat om allting.
Jag lever plötsligt i min egen fördom. Eller nej... i en helt helt egen bubbla...
Skillnaden är att jag plötsligt inser att jag (efter bara 3 månader) också är där. Jag har inte en susning om vad som sker i världen runt omkring mig. Och vad värre är -amerikanerna har åtminstone stenkoll på sitt eget land -vad som händer och sker. Jag har inte ens det! Jag vet inte vad som är aktuellt för tillfället här -och inte någon annanstans heller!
Jag läste just Expressen -den svenska dagstidningen- och fick reda på att det varit ett gisslandrama i en skola här i USA, om Wikileaks och att El Classico ägt rum. Och jag har inte haft en susning. Eller när det var något val här i krokarna för någon månad sedan, vad handlade det om? Hade jag varit i Sverige hade jag garanterat vetat om allting.
Jag lever plötsligt i min egen fördom. Eller nej... i en helt helt egen bubbla...
Advent i Sugarloaf
New Jersey... or New York... or both!
Jaahapp. Hemma igen efter några dagar in the NY-area. Fantastiska såklart med massor av skratt, kaos och lycka. Eller nej, inte så mycket kaos. Mest skratt och härliga nyskapade minnen =)
Tisdag
Blev väl mest resdag. Har ni åkt med ett plan där man bara sitter i 2+1-rader i? Jag kan lova att det är litet, och skakigt. Och inte ens handbagaget får plats i planet, utan skeppas in under ändå!
En timme tillbringades på gymmet också. Skönt. Det blev middag på en omtalad restaurang i den New Jerseyiska stadsdelen Nutley, nämligen Franklin Steak House. Det var tämligen fullsmockat fast det var ett stort ställe, vilket väl skvallrade om att ryktet var välförtjänt. Maten var också toppen! jag som faktiskt inte haft en enda steak sedan jag kom hit passade på, och blev inte besviken -bara proppmätt!
Onsdag
Utforskades Manhattan till fots. Vi gick så våra fötter nästan blödde! Från ett FIKA till nästa FIKA. För choklad värmer fint en kylig morgon i New York, och ni kan aldrig förstå hur gott simpla bondkakor, drömmar, kokostoppar och chokladsnitt smakar efter ett par månader på den här sidan Atlanten. Kakor är underskattade! Det var Holiday Market på Union Square, och vi strosade efter Broadway, genom Financial District och förbi Trininty Church. Man kan inte göra annat än att andas, låta sig imponeras av byggnaderna och skyskraporna och nypa sig i armen med jämna mellanrum!
Och ja! Vad tycker ni om parkeringen här på första bilden? Finns det inte plats på marken bygger man uppåt, det är ju vida känt och gäller absolut NY, men vi förundrades länge -och gör det fortfarande- över hur de fick upp bilarna till högsta "hyllan"...
Sedan blev det en sväng till Prudential Center på kvällen för att se när Devis tog sig an Flames. Det slutade bra till slut efter att Kovi visat hur straffar ska läggas!
Torsdag
Thanksgiving Day. En dag att umgås -gärna se på football och äta Thanksgiving Dinner, vilket innebär kalkon. Och så ska man förstås vara tacksam... och tänka på sina nära och kära! Och det har jag såklart gjort! Gash, vad mycket man har att vara tacksam för egentligen. Det är så mycket man bara tar för givet. Och jag är så glad för att vi får vara friska och krya, att jag har världens bästa människor runt omkring mig hemma. Och här. Jag är såå glad att jag är här. Tacksam till tusen! <3. En bra dag att ha, kanske vi skulle behöva hemma också? Faktiskt läste jag någonstans att Thanksgiving är den största traditionen här i USA. Jag kommer inte exakt ihåg %-talet amerikaner som äter Thanksgiving Dinner, men det var betydligt mycket högre jämfört med de som äter julmiddag. Och det säger väl en hel del!
Fredag
En riktig kurdag med inte så mycket som blev uträttat. Det var en mellandag. En sväng till gymmet... Och så ja, myste vi runt lite Montclair som är en annan del av New Jersey, jättesöt faktiskt. Annars kan jag inte påstå att New Jersey är vackert. Eller, det fanns säkert fantastiskt vackra områden, bara att jag inte riktigt har sett dem än! Antropologie är en butik som är väl värd att besöka. Där hittar man kläder, presenter och lite annat smått.
Lördag
En riktigt blåsig och kall dag! Söndag dessutom, röd dag alltså, men vad gör det -New York är alltid alltid crowded! Vi passade på att spana in Macy's julskyltning som alltid är något utöver det vanliga. Och det var det ju såklart också. Mäktigt! Jag undrar serisöt hur många av människorna som var där inne som var där för att handla och vilka som var där för att bara beundra självaste juldekorationerna? Min gissning är att många bara kikade... För det var verkligen fint.
Sedan var det Phillies tur att få se sig besegrade av Devils. Återigen efter straffar. Rysare...
På kvällen var det bio som gällde. Disney's nyaste Tangled visades i 3D på en Dine In-Theater. Man äter helt enkelt middag och ser på bion samtidigt. Jättemysigt och en supersöt film! Och psst; jag körde faktiskt bil till bion... =)
Söndag
Back in ATL efter en super-awsome-great-trip up north! Men tur för mig att jag köpte mig en jacka innan jag åkte, jag hade inte överlevt de där nordliga vindarna där uppe utan den! Nu kan jag dock hänga den i garderoben en stund igen för hoppningsvis!
--Och Molly har under veckan fått en uppenbarelse och upptäckt Guds gåva till mänskligheten!
--Och jag har (fortfarande) inte lärt mig att manövrera klackar utan att få ont i fötterna efter ett par timmar!
--Och utemat är gott, men hemlagat är bäst!
--Och min Malin har fyllt 25 år! Grattis grattis (den 27:e)!
--Och New Jerseybor är mycket snälla och hjälpsamma -till skillnad mot en del på andra sidan floden!
--Och Strawberry Margharita är gott!
--Och vantar är oslagbara!
--Och vi har plenty med toaletter här i Georgia, det är man inte nog tacksam över förrän man verkligen behöver dem -och de inte finns där!
--Och det är första advent idag, helt helt otroligt! Kan inte påstå att jag känner av julens intågande... Tiden rusar verkligen iväg!
-Hi.
-Hey.
-How're you doin?
-Good thank you, how're you?
-Better when I saw you.
Gone! What?! What the heck! What did he just say?
Tisdag
Blev väl mest resdag. Har ni åkt med ett plan där man bara sitter i 2+1-rader i? Jag kan lova att det är litet, och skakigt. Och inte ens handbagaget får plats i planet, utan skeppas in under ändå!
En timme tillbringades på gymmet också. Skönt. Det blev middag på en omtalad restaurang i den New Jerseyiska stadsdelen Nutley, nämligen Franklin Steak House. Det var tämligen fullsmockat fast det var ett stort ställe, vilket väl skvallrade om att ryktet var välförtjänt. Maten var också toppen! jag som faktiskt inte haft en enda steak sedan jag kom hit passade på, och blev inte besviken -bara proppmätt!
Onsdag
Utforskades Manhattan till fots. Vi gick så våra fötter nästan blödde! Från ett FIKA till nästa FIKA. För choklad värmer fint en kylig morgon i New York, och ni kan aldrig förstå hur gott simpla bondkakor, drömmar, kokostoppar och chokladsnitt smakar efter ett par månader på den här sidan Atlanten. Kakor är underskattade! Det var Holiday Market på Union Square, och vi strosade efter Broadway, genom Financial District och förbi Trininty Church. Man kan inte göra annat än att andas, låta sig imponeras av byggnaderna och skyskraporna och nypa sig i armen med jämna mellanrum!
Och ja! Vad tycker ni om parkeringen här på första bilden? Finns det inte plats på marken bygger man uppåt, det är ju vida känt och gäller absolut NY, men vi förundrades länge -och gör det fortfarande- över hur de fick upp bilarna till högsta "hyllan"...
Sedan blev det en sväng till Prudential Center på kvällen för att se när Devis tog sig an Flames. Det slutade bra till slut efter att Kovi visat hur straffar ska läggas!
Torsdag
Thanksgiving Day. En dag att umgås -gärna se på football och äta Thanksgiving Dinner, vilket innebär kalkon. Och så ska man förstås vara tacksam... och tänka på sina nära och kära! Och det har jag såklart gjort! Gash, vad mycket man har att vara tacksam för egentligen. Det är så mycket man bara tar för givet. Och jag är så glad för att vi får vara friska och krya, att jag har världens bästa människor runt omkring mig hemma. Och här. Jag är såå glad att jag är här. Tacksam till tusen! <3. En bra dag att ha, kanske vi skulle behöva hemma också? Faktiskt läste jag någonstans att Thanksgiving är den största traditionen här i USA. Jag kommer inte exakt ihåg %-talet amerikaner som äter Thanksgiving Dinner, men det var betydligt mycket högre jämfört med de som äter julmiddag. Och det säger väl en hel del!
Fredag
En riktig kurdag med inte så mycket som blev uträttat. Det var en mellandag. En sväng till gymmet... Och så ja, myste vi runt lite Montclair som är en annan del av New Jersey, jättesöt faktiskt. Annars kan jag inte påstå att New Jersey är vackert. Eller, det fanns säkert fantastiskt vackra områden, bara att jag inte riktigt har sett dem än! Antropologie är en butik som är väl värd att besöka. Där hittar man kläder, presenter och lite annat smått.
Lördag
En riktigt blåsig och kall dag! Söndag dessutom, röd dag alltså, men vad gör det -New York är alltid alltid crowded! Vi passade på att spana in Macy's julskyltning som alltid är något utöver det vanliga. Och det var det ju såklart också. Mäktigt! Jag undrar serisöt hur många av människorna som var där inne som var där för att handla och vilka som var där för att bara beundra självaste juldekorationerna? Min gissning är att många bara kikade... För det var verkligen fint.
Sedan var det Phillies tur att få se sig besegrade av Devils. Återigen efter straffar. Rysare...
På kvällen var det bio som gällde. Disney's nyaste Tangled visades i 3D på en Dine In-Theater. Man äter helt enkelt middag och ser på bion samtidigt. Jättemysigt och en supersöt film! Och psst; jag körde faktiskt bil till bion... =)
Söndag
Back in ATL efter en super-awsome-great-trip up north! Men tur för mig att jag köpte mig en jacka innan jag åkte, jag hade inte överlevt de där nordliga vindarna där uppe utan den! Nu kan jag dock hänga den i garderoben en stund igen för hoppningsvis!
--Och Molly har under veckan fått en uppenbarelse och upptäckt Guds gåva till mänskligheten!
--Och jag har (fortfarande) inte lärt mig att manövrera klackar utan att få ont i fötterna efter ett par timmar!
--Och utemat är gott, men hemlagat är bäst!
--Och min Malin har fyllt 25 år! Grattis grattis (den 27:e)!
--Och New Jerseybor är mycket snälla och hjälpsamma -till skillnad mot en del på andra sidan floden!
--Och Strawberry Margharita är gott!
--Och vantar är oslagbara!
--Och vi har plenty med toaletter här i Georgia, det är man inte nog tacksam över förrän man verkligen behöver dem -och de inte finns där!
--Och det är första advent idag, helt helt otroligt! Kan inte påstå att jag känner av julens intågande... Tiden rusar verkligen iväg!
-Hi.
-Hey.
-How're you doin?
-Good thank you, how're you?
-Better when I saw you.
Gone! What?! What the heck! What did he just say?
A day at the Library.
Idag har varit en rätt bra dag. Som alla andra. Det är snart Thanksgiving så det är lov.
Vi har varit en tur till biblioteket för att införskaffa diverse tidsfördriv, och det var roligare än vad det låter.
Vi hittade en bok om Sweden, och där fick man lära sig mycket nytt om ett land man redan trodde man kände. Molly fick bland annat stifta bekantskap med samerna, ett folk som hon aldrig varken sett eller hört om -och hon kallar sig svensk! Dessutom visades en bild av majstången och folk som dansade runt den, men varför de valt just den bilden är ett mysterium ändå, för människorna hade badkläder på sig -badbyox och bikinisar! Och något barn var spritt språngande! Eh? "Jaaamen jaha..." säger Molly " ...det är alltså därför alla frågar mig om vi går runt nakna hemma..." . Ja, kanske då.
Och en stund senare konstaterade vi att vi nog ändå fick lov att låna hem boken. Och (återigen) Mollys sammanfattning så här långt är; "Ja, men antingen ser man ut som de där semi-människorna om man är svensk, eller så är man naken alltså." Som sagt, samerna var för henne fullständigt främmande.
Åh, fick bara lov att ta en bild av bokens Glossary, så här har ni dem -svenskans (uppenbarligen) viktigaste ord:
*Jag har också köpt en jacka. Jag erkänner. Idag, men den var också tokfin. Och så är det inte lika glassigt varmt i New York som det är här nere, så den behövs om inte annat där.
*Det har börjat julpyntas här runt om i neighbourhoodet. Ni ska såklart få bevis. Det är tydligen så, och det kan ju faktiskt vara bra... Att man börjar pynta här ganska tidigt och njuter av det, sen är julen själva finalen. Och så åker allt undan igen, typ den 26:e december. För då är julen slut. Inte som hemma att man drar ut på det ändå till sent i januari...
*Och ni kan inte ana min lycka när jag såg vad som kommit med posten idag...
Det var kärlek på hög nivå vill jag lova! Tusen tusen tack!
*I lördags var jag medbjuden på en Potluck -ett knytkalas, och det var trevligt. Vi åt, drack (inte jag som ju fick lova att köra hem), pratade och satt ute på verandan runt en stor eld och hade det hur gött som helst ändå till långt in på natten. Och när jag kom hem blev det massor med kvalitetstid med Tobisen på skype. Vi får ju lov att passa på när vi inte går om varandra! Så det var nästan morgon innan jag kom i säng.
*Söndagen blev en välförtjänt sovmorgon. Sedan faktiskt till North Georgia Premium Outlet Mall, där det blev Converse dojjor. Sandalerna funkar inte riktigt längre -inte jämt. Det är kallt på kvällarna och morgnarna. Och, eftersom jag inte kunde bestämma mig för svarta/vita eller höga/låga så ja, blev det två. Dessvärre båda låga! Haha! Men jag har gjort en överenskommelse med mig själv om att köpa ett par högre sen. Men bara ett par, så jag måste överväga färgen ordentligt bara! Sen blev det Ensam Mamma, och det är ju såå spännande. Sista avsnittet nästa vecka väl? Åh, jag som inte vill att det ska ta slut!
Say what?!
Det ryktas att vår absolut bästaste (förutom California Pizza Kitchen) svenskägda pizzeria Piazza Poppolo -med fetinggoda svensk-pizzor- ska stängas. Det är så sorgligt att det nästan kommer en tår. Och åt hell med magsjukan och hålla igen. Nu ska det käkas pizza -och kebabtallrik med den tooookgodaste kebabsåsen, under helgen. För när vi kommer hem från upnorth igen sen, då är det försent... Usch, förtränger tanken ett tag. Ett långt tag.
Time's running...
Det känns inte som det är annat än måndag och fredag, kanske är de de enda dagarna som finns i det här landet? Varannan dag måndag, varannan dag fredag... Veckorna går skrämmande fort. Och nästa vecka planeras det för en ny trip norrut eftersom det är thanksgiving (= en veckas lov). New York igen. Roligt! Tur att jag inhandlat en mössa och halsduk =) Jacka skjuter jag på så länge jag bara kan.. Så ingen sådan än!
Men först en helg som ska klaras av... Få se vad den nu ska bjuda på... Vi hade lite lösa planer, men jag har inte hört om de gått i lås än...
Nu sova. Som om jag inte gjort annat den här veckan! Men still, jag är trött.
Såå Sweet dreams folks!
Men först en helg som ska klaras av... Få se vad den nu ska bjuda på... Vi hade lite lösa planer, men jag har inte hört om de gått i lås än...
Nu sova. Som om jag inte gjort annat den här veckan! Men still, jag är trött.
Såå Sweet dreams folks!
Sjuk!
Mitt uppe i alltihop så blev jag magsjuk också. Så det senaste 24 timmarna far det varit horisontellt läga på mig och mostly asleep. Natten innan sov jag nämligen nada... Låg och spände mig, livrädd för att röra mig för mycket så att magen skulle vända sig ut och in igen... Kunde bara ligga på rygg, och jag kan inte sova på rygg! Jag sover på mage! Usch... Men som sagt, det har lugnat ner sig, och inget kräk sedan igår morse... Heller ingenting annat. Jag lever på rivet, brunt äpple och Sprite utan kolsyra. Och är rätt nöjd med det, riskerar ingenting!
Lugn helg.
I fredags var det Movie Under The Stars som stod på schemat. Det var precis som det låter utomhusbio och vi låg och myste på en filt under massor med filtar och varsin påse chips. Filmen var någonting Meatballs... Falling? Raining?... Ja, spelar väl ingen roll. En barnfilm med ett rätt aktuellt budskap... Som naturligtvis inte går ändå fram förrän man är för gammal för att själv välja att se filmen. Men för oss då, som får se den utan att välja, så var det rätt tänkvärd.
Under lördagen drabbades jag av handlingsförlamning ända tills på kvällskvisten då det till slut lyckades bli en riktigt skön långpromenad och god middag på Kirin Steakhouse... Sedan hämtades Mollsan hos en kompis och fick lov att smygshoota ett hus i det neighbourhoodet, för det var ja.. modell större...
...Alltså, allt ni ser på bilden är samma hus... Det gick inte att få med hela på något bättre sätt!
Söndagen innebar en välbehövlig sovmorgon och häng med bästaste S:et... Vi (ooooooh, nu fick jag sendrag i nacken/axeln....ooooohhhh) tog oss till slut till North Point Mall. Det skulle ta 26 minuter enligt Mapquest. Men de där sidorna stämmer ju aldrig med verkligheten! Allafall inte när vi kör. Om vi körde fel? Njaaa, joo, lite kanske. Det tog oss en timme... GPS:en har åter igen slutit sig till sig själv och vägrar samarbeta. När klockan slog 19,00 befann vi oss på Fridays där Sandras au pair-möte gick av stapeln. Och Sandra bjöd in mig, men till ledaren vågade hon minsann inte erkänna det, utan sa mer eller mindre att jag bjudit in mig själv... Ah. Men men, det var trevligt.
Och så var det snart måndag igen...
My world is on fire!
Hösten har gått in i nästa stadium, allafall när det kommer till färgen på träden. Och jag vet att det inte är intressant egentligen. Men jag fick lov att stanna till på den här random parkeringen och ta lite kort ändå... Bilder gör dock inte verkligheten rättvisa, det är helt oroligt vackert. Det ser nästan ut som om det brinner när solen ligger på och jag undrar om amerikanerna addar färgämnen i fröna?
Freakin mad. Or sad.
Kom precis ner i mitt rum och upptäckte att hunden har vällt min tvättkorg och bitit sönder alla mina trosor... Alltså, det skulle vara så mycket skit samma om det var billiga trosor från H&M, men nu är det inte det... Nu råkar det vara modellen dyrare som hör ihop med mina bh:ar. Och ett par till av mina älskade Björn Borg -de två finaste har gått åt nu. De finns ju inte heller att få tag på här. Jag är så arg och ledsen att tårarna rinner nu. Faan... Varför????
Yesterday night...
... at Opera Nightclub left some prints for today in a number of ways..
...Bland annat sorea fötter då mina ankliknande uppenbarligen är omtyckta och lätttillgängliga mål att sätta ner sina stilettklackar på. Någon fick in en fullträff på min mellantå och blodet som nu har torkat till en dryg skorv är beviset som vittnar om att det verkligen gjorde lika ont som jag gav uttryck för! Någon annan dansade sönder utsidan av min högerfot, så den har inte varit att leka med idag... Och för att ni verkligen ska förstå hur synd det är om mig och mina fötter så har jag skavsår på hälarna (och ett varar till och med!) så jag inte kan gå i annat än flip-flops och tofflor. Skulle aldrig få för mig att ta på mig skor som skulle tänkas kunna komma åt hälsenorna!
...Viss trötthet har också infunnit sig efter bara närmare tre timmars sömn (jag började jobba klockan 07)... Det är inte mycket för någon som normalt sover som en björn i sitt ide så många timmar om dygnet som hon bara kan. Jag har hållit humöret uppe rätt bra ändå, fast är glad att dagen är slut och att jag fått krypa ner i min säng fast klockan inte ens är åtta.
...Här röker man fortfarande på krogen. Och det satt sig som vanligt överallt. Äckligt. Ögonen sved och halsen kliade -till och med idag... Jag tål verkligen inte cigarettrök. Usch så äckligt. Jag skrubbade mig länge länge i duschen innan jag äntligen kunde lägga mig. Och apropå det -jag måste springa och plocka in min kavaj som jag hängt ut på vädring! Nu, innan jag glömmer det igen.
...Men det kanske värsta av allt var att bilen gick sönder på vägen hem. Såklart. Någon som är förvånad? Alltså, jag var Miss Driver för kvällen, och jag hann som tur var hem till Sandra och lämna av henne innan jag upptäckte en lampa som ilsket lyste i rödaste rött. Kanske hade den lyst länge -kanske inte. Hur som helst var den desperat efter min uppmärksamhet och jag förstod ju att något var fel. Lampan tillhörde temperaturmätaren till motorn. Och bilen kokade! Jag hade faktiskt nämnt under hemresan att jag tyckte det var konstigt att det aldrig blev varmt inne i bilen. Jag frös faktiskt, men jaa, hur ska jag veta vad det skulle kunna bero på? Jag hann iallafall stanna Sandra innan hon hunnit kliva innanför ytterdörren. Klockan var närmare halv fyra och jag hade verkligen inte velat få stopp på bilen själv någonstans mitt emellan oss.. Så jag vågade inte chansa utan konstaterade bara att bilen fick stå kvar där under de resterande natt-timmarna. Sandra fick helt enkelt skjutsa hem mig. Och idag har bilen bärgats därifrån och till en verkstad. Japp, det är sant. Bärgar-killen sa dessutom att jag helt klart tagit rätt beslut när jag bestämde mig för att inte åka vidare.. Tur för mig. Och nu ska the radiator (eller om det var radiator hosen) bytas. Alltså kylaren och något som har med den att göra tror jag. Och jag kommer inte så långt för tillfället.
...Förövrigt så var stället packat med folk. Sandra var i himlen då det inte spelades annat än hophop och hon kunde varenda låt. Jag var kanske inte i himlen direkt, men vad gör man inte för en kompis som fyller år? (Tur att det bara är en gång om året ;) ) Nejdå, det var helt ok!
...Bland annat sorea fötter då mina ankliknande uppenbarligen är omtyckta och lätttillgängliga mål att sätta ner sina stilettklackar på. Någon fick in en fullträff på min mellantå och blodet som nu har torkat till en dryg skorv är beviset som vittnar om att det verkligen gjorde lika ont som jag gav uttryck för! Någon annan dansade sönder utsidan av min högerfot, så den har inte varit att leka med idag... Och för att ni verkligen ska förstå hur synd det är om mig och mina fötter så har jag skavsår på hälarna (och ett varar till och med!) så jag inte kan gå i annat än flip-flops och tofflor. Skulle aldrig få för mig att ta på mig skor som skulle tänkas kunna komma åt hälsenorna!
...Viss trötthet har också infunnit sig efter bara närmare tre timmars sömn (jag började jobba klockan 07)... Det är inte mycket för någon som normalt sover som en björn i sitt ide så många timmar om dygnet som hon bara kan. Jag har hållit humöret uppe rätt bra ändå, fast är glad att dagen är slut och att jag fått krypa ner i min säng fast klockan inte ens är åtta.
...Här röker man fortfarande på krogen. Och det satt sig som vanligt överallt. Äckligt. Ögonen sved och halsen kliade -till och med idag... Jag tål verkligen inte cigarettrök. Usch så äckligt. Jag skrubbade mig länge länge i duschen innan jag äntligen kunde lägga mig. Och apropå det -jag måste springa och plocka in min kavaj som jag hängt ut på vädring! Nu, innan jag glömmer det igen.
...Men det kanske värsta av allt var att bilen gick sönder på vägen hem. Såklart. Någon som är förvånad? Alltså, jag var Miss Driver för kvällen, och jag hann som tur var hem till Sandra och lämna av henne innan jag upptäckte en lampa som ilsket lyste i rödaste rött. Kanske hade den lyst länge -kanske inte. Hur som helst var den desperat efter min uppmärksamhet och jag förstod ju att något var fel. Lampan tillhörde temperaturmätaren till motorn. Och bilen kokade! Jag hade faktiskt nämnt under hemresan att jag tyckte det var konstigt att det aldrig blev varmt inne i bilen. Jag frös faktiskt, men jaa, hur ska jag veta vad det skulle kunna bero på? Jag hann iallafall stanna Sandra innan hon hunnit kliva innanför ytterdörren. Klockan var närmare halv fyra och jag hade verkligen inte velat få stopp på bilen själv någonstans mitt emellan oss.. Så jag vågade inte chansa utan konstaterade bara att bilen fick stå kvar där under de resterande natt-timmarna. Sandra fick helt enkelt skjutsa hem mig. Och idag har bilen bärgats därifrån och till en verkstad. Japp, det är sant. Bärgar-killen sa dessutom att jag helt klart tagit rätt beslut när jag bestämde mig för att inte åka vidare.. Tur för mig. Och nu ska the radiator (eller om det var radiator hosen) bytas. Alltså kylaren och något som har med den att göra tror jag. Och jag kommer inte så långt för tillfället.
...Förövrigt så var stället packat med folk. Sandra var i himlen då det inte spelades annat än hophop och hon kunde varenda låt. Jag var kanske inte i himlen direkt, men vad gör man inte för en kompis som fyller år? (Tur att det bara är en gång om året ;) ) Nejdå, det var helt ok!
Burn.
USHER och Trey Songz i Philips Arena 5/12.
-We'll be there! Yey =)
-We'll be there! Yey =)
November 10th
Råkar faktiskt vara lika varm och skön som en svensk sommardag. Älska livet!
Och ja... Det är förövrigt heller inte en alldeles vanlig dag. Det är ju S:ets födelsedag! ...Och därför ska vi ut och härja lite inatt =) (om vi lyckas skriva ut biljetterna...) Roligt!
Och ja... Det är förövrigt heller inte en alldeles vanlig dag. Det är ju S:ets födelsedag! ...Och därför ska vi ut och härja lite inatt =) (om vi lyckas skriva ut biljetterna...) Roligt!
Getting emotional...
S:et och jag har pratat lite om hur man kommer förändras under det här året. För sannolikheten att man kommer hem och är samma Johanna eller Sandra som man var när man åkte, är nog rätt liten. Fast jag har svårt att se att en sådan här upplevelse på något vis skulle kunna ha någon bad impact...
Något som vi båda två lagt märke till är att vi upplever känslor så mycket starkare nu än vad vi gjort förut. Vi har helt enkelt blivit lite blödiga ;) Och vad det nu kan bero på måste jag nog låta vara osagt, men kanske handlar det till en del om att man trots allt är ett halvt jordklot från dem som man är van att ha nära inpå.. Kanske någonting annat.
Självklart kommer också någon sorts självständighet som ett brev på posten. Jag pratade lite med min farmor idag (eftersom hon fyller år) och hon funderade lite på hur det gick för mig här borta och så. Men hon konstaterade att det nog är värre för dem där hemma. Alltså, man hanterar situtionerna som dyker upp -om de ens dyker upp, och man lär sig att tackla verkligheten därför att man inte har något val. Jag minns så väl när jag styrde ut på freewayen, I85:an, första gången. 6-filigt och bilar bakom, framför, till höger och vänster -överallt. Det var såå läskigt. Jag var verkligen livrädd själv. Nu, några veckor senare så är jag inte det. Jag parerar mellan filerna som vilken amerikan som helst. Tränger mig in emellan eller lägger mig på tutan om det skulle behövas -och jag reflekterar inte längre över den busy trafiken.
Rädslan över att se dum ut i andras ögon har jag också överkommit. Om jag ens haft någon sådan. För jag vet ju att jag gör bort mig och säger fel stup i kvarten. Jag skrattar om det är av den kalibern att det behövs, men jag vet också att jag lyckas göra mig förstådd för det mesta. Det finns så mycket olika folkslag i det här landet, och jag är definitivt inte sämst. Eller kanske ibland. När jag vill.
Naturligtvis upplever man ju inte förändringar hos sig själv på samma sätt som människor runt omkring en gör.. Och året har bara börjat så jag har ju verkligen mycket kvar att se och göra. Det är bra. Och som sagt, jag tror inte jag kommer hem som en sämre människa. Snarare kanske som lite klokare, lite mer erfaren, lite starkare, lite lyckligare och tryggare med massa mer energi och glädje. Hoppas jag. Vi får la se, visst?!
Förra veckan när vi var på shopping slog jag förresten i pannan i en klädställning när jag skulle kika lite närmare på ett plagg, så jag började blöda. Har jag nämnt det? Det gjorde nedrans ont ska ni veta, och Sandra och Mollsan bara skrattade. Fast det skulle jag å andra sidan gjort om det hände någon av dem också...
Fall back, spring forward.
Japp, nu har vi också ställt tillbaka klockan en timme. Så nu är det samma tidsskillnad som förut igen! Och så klart mörkt en timme tidigare. Det märkte våran lill-fia idag när vi var på väg till soccer practise, och hon hade sin egen förklaring till varför...
"Man vet ju att solen lyser jämt."
"Jaa, men vet du då hur du kan komma sig att det blir mörkt på natten?" undrade jag...
"Ja, för du vet att jorden snurrar runt. Så nu är det ljust någon annanstans. Men Johanna, det brukar ju vara ljust när practise börjar och nu är det ju nästan mörkt. Jorden måste ha snurrat alldeles för fort idag..."
Behöver jag säga att hon är det sötaste som finns?
"Man vet ju att solen lyser jämt."
"Jaa, men vet du då hur du kan komma sig att det blir mörkt på natten?" undrade jag...
"Ja, för du vet att jorden snurrar runt. Så nu är det ljust någon annanstans. Men Johanna, det brukar ju vara ljust när practise börjar och nu är det ju nästan mörkt. Jorden måste ha snurrat alldeles för fort idag..."
Behöver jag säga att hon är det sötaste som finns?
En novemberhelg i ATL
Hmm... Här kommer en liten update från den gångna helgen... Egentligen hade vi inte så mycket planerat. Det här var till och med första helgen som vi inte riktigt visste vad vi faktiskt skulle göra med vår lediga tid. Det handlar inte om att det inte finns att välja på, utan snarare... Ja, lathet?
Hur som helst så testade vi ytterliggare ett mall på lördagseftermiddagen... Perimeter Mall. Molly och Sandra är de som är inkluderade i "vi:et" under den här dagen. Vi var inte ensamma, men när vi kände oss klara lämnade vi med en kasse var -från samma affär. Min innehöll ett par $5-jenas och shorts för samma pris. Därefter drog vi vidare downtown för att inviga Sandra i pizzornas himmelrike -California Pizza Kitchen!
Oooooch, när vi var nöjda och belåtna hade klockan redan närmat sig 22-snåret. Men vi forsatte vår shopping på Target. Jag har ju nämnt Target förut, en tokrolig butik där man kan spendera timmar egentligen, och där man hittar allt möjligt! Bland annat de här onciesarna nedan. Det är nämligen såhär att det är lite kallt här när man ska sova. Och speciellt hos Sandra. Och eftersom vi diskuterat det här alternativet sedan en tid tillbaka kunde det kanske äntligen vara dags. Såå, eftersom vi aldrig har brytt oss om vad folk tyckt och tänkt förut, så gjorde vi det helt enkelt inte nu heller. Galet sköna sparkdräkter i fleece som helt klart fyller en viktig funktion! Dessvärre fick vi inte till det med färger och storlekar, så det var bara Mollsan som fick med sig sin hem. Men, snart har jag min här hemma med!
Söndagen var tänkt att spenderas i de kulturella sammanhangen -nämligen på museum. Det skulle handla om Atlanta History Center. Men, när vi väl lyckats pallra oss upp ur sängarna och slutligen hittat rätt (det skulle minsann inte vara svårt att hitta det stället, berättade Sandra när jag kom för att hämta upp henne. Kanske hade hon glömt att det var vi som skulle ut och åka...) så fanns det såklart inga parkeringsplatser lediga. Varenda en var upptagen! Inte ens i närheten kunde vi hitta en där vi inte kunde riskera att bli "towed away at owners expense". Alltså, den risken kunde vi ju inte ta! Hur skulle jag förklara mig om det hände? "...Öh, jooo... Du. Jag parkerade visst här fast man inte får. Och nu är inte bilen här där jag ställde den... Den är... borta... Och jag skulle nog behöva låna lite... eller ganska mycket pengar till finen (bötern). Och skjuts hem...." Nee, jag tror inte det. Sååå. Vi fick tänka om. Sätta plan B i verket. Vilken inte ens var uppfunnen. Men det eftersom solen sken från en klarblå himmel så passade vi på att promenixa lite i Buckheads vackra omgivningar. Och jag vet inte hur många gånger jag använt adverbet "vackert", men vad annars ska man säga?
Hur som helst så testade vi ytterliggare ett mall på lördagseftermiddagen... Perimeter Mall. Molly och Sandra är de som är inkluderade i "vi:et" under den här dagen. Vi var inte ensamma, men när vi kände oss klara lämnade vi med en kasse var -från samma affär. Min innehöll ett par $5-jenas och shorts för samma pris. Därefter drog vi vidare downtown för att inviga Sandra i pizzornas himmelrike -California Pizza Kitchen!
Oooooch, när vi var nöjda och belåtna hade klockan redan närmat sig 22-snåret. Men vi forsatte vår shopping på Target. Jag har ju nämnt Target förut, en tokrolig butik där man kan spendera timmar egentligen, och där man hittar allt möjligt! Bland annat de här onciesarna nedan. Det är nämligen såhär att det är lite kallt här när man ska sova. Och speciellt hos Sandra. Och eftersom vi diskuterat det här alternativet sedan en tid tillbaka kunde det kanske äntligen vara dags. Såå, eftersom vi aldrig har brytt oss om vad folk tyckt och tänkt förut, så gjorde vi det helt enkelt inte nu heller. Galet sköna sparkdräkter i fleece som helt klart fyller en viktig funktion! Dessvärre fick vi inte till det med färger och storlekar, så det var bara Mollsan som fick med sig sin hem. Men, snart har jag min här hemma med!
Söndagen var tänkt att spenderas i de kulturella sammanhangen -nämligen på museum. Det skulle handla om Atlanta History Center. Men, när vi väl lyckats pallra oss upp ur sängarna och slutligen hittat rätt (det skulle minsann inte vara svårt att hitta det stället, berättade Sandra när jag kom för att hämta upp henne. Kanske hade hon glömt att det var vi som skulle ut och åka...) så fanns det såklart inga parkeringsplatser lediga. Varenda en var upptagen! Inte ens i närheten kunde vi hitta en där vi inte kunde riskera att bli "towed away at owners expense". Alltså, den risken kunde vi ju inte ta! Hur skulle jag förklara mig om det hände? "...Öh, jooo... Du. Jag parkerade visst här fast man inte får. Och nu är inte bilen här där jag ställde den... Den är... borta... Och jag skulle nog behöva låna lite... eller ganska mycket pengar till finen (bötern). Och skjuts hem...." Nee, jag tror inte det. Sååå. Vi fick tänka om. Sätta plan B i verket. Vilken inte ens var uppfunnen. Men det eftersom solen sken från en klarblå himmel så passade vi på att promenixa lite i Buckheads vackra omgivningar. Och jag vet inte hur många gånger jag använt adverbet "vackert", men vad annars ska man säga?
Jar of hearts.
Jag vet inte hur det är hemma, men här är en låt som börjat spelas lite försiktigt här borta... Bra, om ni frågar mig. Utan att lägga några ytterligare värderingar i det.
Fredagslyx i all enkelhet.
Nyss hemkommen från frisören... Nyklippt och borttrollad utväxt. Vad mer kan man önska?
-Ja, lunch kanske...
Mm. Lunch står näst på tur!
Åh, ja förresten, när jag lyssnade på den grymmaste morgon-showen The Bert Show i onsdags så var det en tävling om ett skivkontrakt... Eller ja, typ så. Det är två finalister kvar, varav den här är en utav dem... Ser ni A:et på kepsen, killen är såklart från A-town...
Nu lunch, see ya guys!
...men äsch.. en sak till; Hoppas på ett trevligt kalas för alla i Grangärde ikväll, och speciellt födelsedagsbarnet såklart -eller ska jag säga gubben ;) Grattis igen på den 50:e födelsedagen (som var i tisdags) Tommy!!
-Ja, lunch kanske...
Mm. Lunch står näst på tur!
Åh, ja förresten, när jag lyssnade på den grymmaste morgon-showen The Bert Show i onsdags så var det en tävling om ett skivkontrakt... Eller ja, typ så. Det är två finalister kvar, varav den här är en utav dem... Ser ni A:et på kepsen, killen är såklart från A-town...
Nu lunch, see ya guys!
...men äsch.. en sak till; Hoppas på ett trevligt kalas för alla i Grangärde ikväll, och speciellt födelsedagsbarnet såklart -eller ska jag säga gubben ;) Grattis igen på den 50:e födelsedagen (som var i tisdags) Tommy!!
Happily swirling on my own dancefloor!
Jag är så lycklig och levande på något vis. Jag kan inte sätta fingret på vad det beror på. Men jag mår så bra här.
Fast jag längtar självklart också efter er alla älskade där hemma. Det ska ni veta. <3.
Fast jag längtar självklart också efter er alla älskade där hemma. Det ska ni veta. <3.
Det finns alltid saker att klaga på!
The Devils möter Blackhawks på tvn i bakgrunden.
Det har spöregnat hela dagen och varit rusktigt kallt. Alltså, jag vet att det är kallare där hemma. Men idag när jag stod och tankade så trodde jag nästan att det skulle börja snöa, det var sån luft. Ni vet när det nästan luktar snö. Och jag har varit kall och frusen hela dagen. Jag kanske måste köpa mig en jacka... Och ett par tofflor. Nu har jag precis krupit under täcket med en fleecefilt närmast kroppen efter ett varmt och skönt bad. Jag vet inte hur jag ska förklara kylan, men på något sätt så blir det ändå kallt. Kanske för att jag tror att det inte kan bli kallt här. Eller för att luften är så fuktig och rå. Eller på grund av något annat som mina hjärnceller inte lyckats koppla ihop än. Men jag är inte den enda som fryser, jag har sett många med både vantar och mössa, och idag var det en man som var ute och gick i dunjacka till och med! Det svänger helt klart väldigt snabbt vädermässigt här. Jag hoppas det svänger tillbaka snart.
Jag kan också passa på att berätta att det finns ett yrke som har värre rykte än lapp-lisorna. På riktigt! En dag när jag kikade ut genom fönstret såg jag att en bil hade stannat till utanför och i den satt det en dam och skrev någonting. Jag undrade vad det hon gjorde och fick det snart förklarat för mig. Vad hon helt enkelt gjorde var att notera allt hon såg som fanns att anmärka på på varje tomt. Och får man en notis tar det inte många dagar innan det dimper ner en lapp i brevlådan om vad som måste åtgärdas. Det kan handla om att det ligger leksaker på gräsmattan, att soptunnorna står fel eller inte är bortkörda efter tömningen, att det inte är räfsat eller löven bortblåsta -you get it. Bara för att man köpt ett hus ska man inte tro att man får härja som man vill! Utifrån sett ska allting helt enkelt alltid se perfekt ut i det här landet, no matter what. Att upprätthålla fasaden är det viktigaste, sen spelar det ingen roll hur stort kaoset är där ingen ser... Så, det finns alltså ett yrke utformat för att se till detta -tänk dig att jobba som klago-tant! Undrar just vem som väljer att ta ett sådant jobb? Och vilka kvalikationer som krävs för att få jobbet...
<3 från ATL
Det har spöregnat hela dagen och varit rusktigt kallt. Alltså, jag vet att det är kallare där hemma. Men idag när jag stod och tankade så trodde jag nästan att det skulle börja snöa, det var sån luft. Ni vet när det nästan luktar snö. Och jag har varit kall och frusen hela dagen. Jag kanske måste köpa mig en jacka... Och ett par tofflor. Nu har jag precis krupit under täcket med en fleecefilt närmast kroppen efter ett varmt och skönt bad. Jag vet inte hur jag ska förklara kylan, men på något sätt så blir det ändå kallt. Kanske för att jag tror att det inte kan bli kallt här. Eller för att luften är så fuktig och rå. Eller på grund av något annat som mina hjärnceller inte lyckats koppla ihop än. Men jag är inte den enda som fryser, jag har sett många med både vantar och mössa, och idag var det en man som var ute och gick i dunjacka till och med! Det svänger helt klart väldigt snabbt vädermässigt här. Jag hoppas det svänger tillbaka snart.
Jag kan också passa på att berätta att det finns ett yrke som har värre rykte än lapp-lisorna. På riktigt! En dag när jag kikade ut genom fönstret såg jag att en bil hade stannat till utanför och i den satt det en dam och skrev någonting. Jag undrade vad det hon gjorde och fick det snart förklarat för mig. Vad hon helt enkelt gjorde var att notera allt hon såg som fanns att anmärka på på varje tomt. Och får man en notis tar det inte många dagar innan det dimper ner en lapp i brevlådan om vad som måste åtgärdas. Det kan handla om att det ligger leksaker på gräsmattan, att soptunnorna står fel eller inte är bortkörda efter tömningen, att det inte är räfsat eller löven bortblåsta -you get it. Bara för att man köpt ett hus ska man inte tro att man får härja som man vill! Utifrån sett ska allting helt enkelt alltid se perfekt ut i det här landet, no matter what. Att upprätthålla fasaden är det viktigaste, sen spelar det ingen roll hur stort kaoset är där ingen ser... Så, det finns alltså ett yrke utformat för att se till detta -tänk dig att jobba som klago-tant! Undrar just vem som väljer att ta ett sådant jobb? Och vilka kvalikationer som krävs för att få jobbet...
<3 från ATL
Min klass.
Det händer inte så värst mycket här hos mig den här veckan. Vi tragglar på med engelskan... Eller tragglar var nog att överdriva. Jag lider varenda gång klockan ringer tidigt och jag vet att jag måste upp för att åka dit. Men så är där så mycket olika lustiga människor att man inte kan annat än le när man väl sitter där i kyrkan.
Vi är verkligen en blandad skara människor. Kanske har jag redan berättat det för er... Jag minns inte så noga. Men bl.a finns där ett pensionärspar från Colombia -den sötaste gamla gubben och en fiinfin tant. Gubben är lite av en poet upptäckte vi här om sistens, då vi höll på att prata om marriage. På frågan om hur länge de varit gifta kunde de inte riktigt svara... "For so many years... many many..." Och så kom det; "I have a little notice about marriage....(paus) A marriage is like driving a car. But not on the freeway. On a small narrow road where trees keep falling in your way, and there are suddenly stones in the middle of the road....(paus) ...You have to be a really good driver..." Vad sägs om den liknelsen? En annan gång fick gubben -Alfredo, som han heter- frågan, faktiskt av sin fru, hur länge han älskat henne. Och vad svarar man på det? "Since the first time a saw you"... hur vackert?
För övrigt har vi också ett helt gäng asiater som överanvänder "the" på ett sätt som inte överhuvudtaget egentligen är möjligt, och en fröken som inte göra annat än att klaga på allt som har med det här landet att göra. Hon kommer från något sydamerikanskt land men är här som au pair. Varför vet jag inte, för allt från det amerikanska skolsystemet, till maten och hennes host-family är inget annat än pest i hennes ögon. Vi har Gulschan från Ryssland som man skulle kunna tro är i 40-årsåldern, men i själva verket är 28. Farrah från Syrien vet allt, according to herself. Lyssna och lära, men för guds skull inte säga emot! Trinidad (från Mexiko?) jobbar på nätterna och sover på dagarna -när han inte är på engelskan då. Hans fru får ta hand om barnen och själv träffar han dem just inte. Hmmm, ja, och så en annan svenska då såklart... Som sparar allt hon vill säga tills hon kommer utanför dörren efter lektionens slut ;) Och så har vi en skara till som jag inte riktigt vet hur jag lämpligast ska förklara men som bidrar till den märkliga mixen på sitt vis.
Vi är verkligen en blandad skara människor. Kanske har jag redan berättat det för er... Jag minns inte så noga. Men bl.a finns där ett pensionärspar från Colombia -den sötaste gamla gubben och en fiinfin tant. Gubben är lite av en poet upptäckte vi här om sistens, då vi höll på att prata om marriage. På frågan om hur länge de varit gifta kunde de inte riktigt svara... "For so many years... many many..." Och så kom det; "I have a little notice about marriage....(paus) A marriage is like driving a car. But not on the freeway. On a small narrow road where trees keep falling in your way, and there are suddenly stones in the middle of the road....(paus) ...You have to be a really good driver..." Vad sägs om den liknelsen? En annan gång fick gubben -Alfredo, som han heter- frågan, faktiskt av sin fru, hur länge han älskat henne. Och vad svarar man på det? "Since the first time a saw you"... hur vackert?
För övrigt har vi också ett helt gäng asiater som överanvänder "the" på ett sätt som inte överhuvudtaget egentligen är möjligt, och en fröken som inte göra annat än att klaga på allt som har med det här landet att göra. Hon kommer från något sydamerikanskt land men är här som au pair. Varför vet jag inte, för allt från det amerikanska skolsystemet, till maten och hennes host-family är inget annat än pest i hennes ögon. Vi har Gulschan från Ryssland som man skulle kunna tro är i 40-årsåldern, men i själva verket är 28. Farrah från Syrien vet allt, according to herself. Lyssna och lära, men för guds skull inte säga emot! Trinidad (från Mexiko?) jobbar på nätterna och sover på dagarna -när han inte är på engelskan då. Hans fru får ta hand om barnen och själv träffar han dem just inte. Hmmm, ja, och så en annan svenska då såklart... Som sparar allt hon vill säga tills hon kommer utanför dörren efter lektionens slut ;) Och så har vi en skara till som jag inte riktigt vet hur jag lämpligast ska förklara men som bidrar till den märkliga mixen på sitt vis.
Vackert.
När jag är ute och brummar med min bil så kan jag inte låta bli att förundras över vad vackert det är här. Det är verkligen fint. Och speciellt nu när det är höst och löven skftar i tusen färger...
Man kan inte tro att det är november, visst?!
Det slog mig också att de där kapen som jag berättade att jag gjort under helgens shoppingturer inte säger er så himla mycket fast jag skrev ut priserna. Vad som egentligen talar om ifall det var ett kap eller inte är ju hur mycket jag sparade på att köpa dem, visst?? Jag har också hunnit med två nya kap förresten, ett par solbrillor för $5,20 (ord. pris $26) och en snygg svart handväska för $35 (ord. pris $60)... Så totally sparade jag ju...Whatever... Massor =)
Har också hunnit se ett par bra filmer... Dels Precious, som är baserad på en sann berättelse. Sorglig, men mycket sevärd. Och så A walk to remember, som är en av de bästa någonsin. Baserad på Nicholas Sparks (som också skrivit The last song och The Notebook (som är den absolut bästa någonsin)) novell med samma namn. Jag kan inte påstå att jag ofta gråter till filmer, nej, det har nästan aldrig hänt. Så döm om min förvåning när tårarna plötsligt bara rann och rann... Sorglig, men vacker.
Som svar på Hannas kommentar om pumpkin carvings, så var det egentligen inte så svårt. Det finns hur mycket som helst med coola mönster på nätet om man googlar. Så jag satt i en på tok för lång stund om led av min alltid lika satans nedriga beslutsångest innan jag bestämde mig för att ge mig på det där huset. Naturligtvis krånglade skrivaren så jag fick frihands-skissa lite men sen var det bara att tänka en gång extra innan man stack kniven i pumpan =) Det tar tid, men det är roligt!!
Man kan inte tro att det är november, visst?!
Det slog mig också att de där kapen som jag berättade att jag gjort under helgens shoppingturer inte säger er så himla mycket fast jag skrev ut priserna. Vad som egentligen talar om ifall det var ett kap eller inte är ju hur mycket jag sparade på att köpa dem, visst?? Jag har också hunnit med två nya kap förresten, ett par solbrillor för $5,20 (ord. pris $26) och en snygg svart handväska för $35 (ord. pris $60)... Så totally sparade jag ju...Whatever... Massor =)
Har också hunnit se ett par bra filmer... Dels Precious, som är baserad på en sann berättelse. Sorglig, men mycket sevärd. Och så A walk to remember, som är en av de bästa någonsin. Baserad på Nicholas Sparks (som också skrivit The last song och The Notebook (som är den absolut bästa någonsin)) novell med samma namn. Jag kan inte påstå att jag ofta gråter till filmer, nej, det har nästan aldrig hänt. Så döm om min förvåning när tårarna plötsligt bara rann och rann... Sorglig, men vacker.
Som svar på Hannas kommentar om pumpkin carvings, så var det egentligen inte så svårt. Det finns hur mycket som helst med coola mönster på nätet om man googlar. Så jag satt i en på tok för lång stund om led av min alltid lika satans nedriga beslutsångest innan jag bestämde mig för att ge mig på det där huset. Naturligtvis krånglade skrivaren så jag fick frihands-skissa lite men sen var det bara att tänka en gång extra innan man stack kniven i pumpan =) Det tar tid, men det är roligt!!
/>
