Jag sitter här och väntar på att någon ska komma och leverera ett flyttlass inspiration och självklara argument. I´ll probably be sitting here for a while...

Oki...

En vecka i Turkiet är avklarad. Vansinnigt skönt, vansinnigt behövligt, men fort går det och nu är det bara att kasta sig in i vardagen igen. Hinner inte skriva precis nu om strapatserna som naturligtvis inte helt oväntat drabbades oss -när har det någonsin gått som det ska?!

Däremot ska jag bara lyckligt klottra ner ett par rader om min Tig som är hemma igen. På gott och ont. Men mest gott för mig! Min plutta som bara är bäst! Livet är bra knepigt att förstå sig på, eller kanske inte livet... Men uppenbarligen finns det nyckfulla och kanske till och med elaka människor här i världen, fast man helst inte vill tro det. Det som inte dödar... Klyschigt, men visst lär man sig mycket om både sig själv och andra i tuffa situationer. Jaja, she's back home!  Och självklart också tillbaka i The Green Machine så strax ska vi träna tillsammans igen, glädjetjut bara för det - äntligen!!  puss*

Historien upprepar sig uppenbarligen. Har ni som följt bloggen sen starten möjligtis något minne av en viss kameraladdare som försvann spårlöst??? Och som inte fanns att få tag på igen. Elgiganten. Jaa, ni minns nog. Den här gången är inte kameran köpt på Elgiganten, men laddaren är likt förbannat borta. Imorn får jag vända upp och ner på hela omgivningen.. Jag behöver inte det här. Faaaaan...

...efter olika sätt att utrycka sig, eller att kommunicera på. Ansiktsuttryck, kroppsspråk, rita, fota, skriv, illustrera. Symboler, fantasi. i har alltså fått en sådan uppgift i skolan, att leta efter sådant på vår vfu-skola. Och bara man börjar kika lite så består hela samhället, hela vår omgivning, av kommunikativa medel. Vi matas eller snarare korvstoppas tjugofyra-sju med information som någon av någon anledning vill förmedla eller nå ut med. Spännande! ...Eller skrämmande...?

I söndags mot Kvarnsvedens U-lag. Borta på konstgräset i Borlänge.
Att vissa inte spydde av nervositet är ofattbart =) Själv blir jag inte så nervös, däremot blir ju sprittig i benen på något knepigt sätt. Dock måste det -precis som nervositet -vara en psykisk åkomma som blottar sig fysiskt, för känslan fanns där i benen redan när jag vaknade på morgonen. Jaja, en jämn match. Slutade 1-1. Första spontana tanken när domaren blåste sin slutsignal var "faaan" med en känsla av besvikelse... Men vid närmare eftertanke så hade de ett par riktigt heta hörnor bl.a, och nja, vi jorde en bra match men får nog vara nöjda med 1-1 ändå. De hade med två från bänken från lördagens A-lagsmatch, och de var verkligen tongivande -riktigt duktiga. Olivia har nog aldrig sprungit så mycket på en match kan jag tro =) Men jävlar så bra hon gjorde det! Och vi slapp möta Elin. Skönt för oss. Skönt för henne (hennes hjärta är nämligen grönt) Vi åker och hejar på henne imorn istället!! Då möter nämligen Kvarnsveden- Djurgården i en cupmatch. Spännande.