Aloha!
Kramis på er, vi ses snart...
Quick quick!
Förlåt för dålig uppdatering på slutet, men jag förvarnade åtminstone. Har sysslat med annat =)
Hawaii here comes J Nord och E Ohlson!!!
...kan kanske komma någon liten uppdatering därifrån eftersom Elin inte kan leva utan sin dator. Men annars hörni ni, så ses vi därhemme om en dryg vecka! Galet...
Bridesmaids!
Lite för mycket, lite extrem men emellanåt är den ganska rolig....
...ifall ni överväger den alltså!
Mina!
Lycklig som en fisk!
Forgive mig!
Allting är i en enda röra!
Godnatt på er!
Taking Chances.
Mr King.
Vårt neighbourhood fick finfrämmande i lördags förresten...
En King Snake.... Så nedrans äcklig...Uuuuwwwwh.
Braves-Phillies.
Nej. Det skulle vi inte.
Min näst sista helg i Atlanta -och sista med Elin- håller just på att ta slut. Men den har varit toppenbra. Idag packade vi med en picknick och tog Marta-tåget mot Turnerfield för att uppleva våran livs första baseballmatch i det här landet. Baseballen här får nog trots allt räknas som lite större och mer populär än hemma i Sverige. Och gud så roligt det var! Vi var -och är- inte helt 100 på reglerna, men förstod tillräckligt för att finna matchen spännande och intressant, och det är ändå en upplevelse att bara vara där.
Matchen slutade med vinst 3-2. Har ingen aning om ifall det är vanliga eller ovanliga siffror i en sådan här tillställning, men det var som sagt spännande och vi fick både se ett par home runs och slagträn som klyvdes som veden på våren. =) Det är sån härlig stämning och vi konstaterade att amerikanerna är bra på stora evenemang. Allt är så strukturerat, välorganiserat och genomtänkt -det är lätt att ta sig till och från, det är smidigt med biljettinsläpp, det är happenings överallt utöver själva huvudgrejen, det finns gott om parkeringsplatser vid varje arena (till skillnad från där hemma där man tänker att "hoppsan! jaha, oj tog folk bilen hit? hur gör vi nu då????") och engagemanget är alltid på topp!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Efter att ha spenderat en massa timmat på stjärtbenen kände vi för en promenad och begav oss till Chestein Park. Där travade vi runt golfbanan (vi gick runt, vi spelade inte) och fick fördriva ytterliggare lite kvalitetstid samtidigt som vi fick röra lite på oss.
För några dagar sedan plingade det till i min mobiltelefon. Det var ett sms från Elin, där det stod såhär; "I just did my first hole in one. Hahaaa =)". (Såklart spelade hon med en gubbe som inte såg så långt just den där vändan, och därför missade han det magiska ögonblicket. Hon skrek på svenska "DEN GICK I!!!!" och han frågade undrande "what?") Det hela utspelade sig på den här banan och hon fick såklart lov att visa mig! Hål nr 11, ett par 3, 127 meter:
Ser ni flaggan? Den är där mitt i bilden ungefär hur som helst =)
Jag tänker inte säga att hon är bäst. Eller att det var på tiden. Eller något annat hon inte vill höra. Men ett stort Grattis till dig vännen! Du kommer bli bäst en dag -och visst, det är inte bara skicklighet som får en att göra en HIO. Det krävs en del tur också, men Elin; den får man inte -den förtjänar man.
Provpackning...
Det bästa av alla är att det kommer gå bra! Jag kommer få med mig allting, det känns till och med under kontroll nästan. Galet sicken tur jag har ändå =)
Brb!
Ta paus sa jag!
Jag funderar lite. Det är så motsägelsefullt allting just nu. Maj brukar inte vara sån, men så är det mycket som inte är som det "brukar" också -redan där börjar det...
- Jag tänker att dagarna är så långa, ändå försvinner de innan jag hunnit hälften av vad jag tänkt göra.
- Halva maj har redan gått, den bara försvann. Ändå känns det som det var åååår sedan de första dagarna i maj ägde rum.
- Det ska bli så roligt att komma hem, och så himlans tråkigt att åka härifrån.
- Jag vill att det ska bli dags att resa til Hawaii, men inte att dagarna ska gå så de blir färre här.
- Jag är mätt, men ändå galet hungrig.
- Och stark som Bamse men rund som en Barbapappa. Huwa! Godis är gott och träning roligt -hemma tar de ut varandra, men uppenbarligen inte här. Tur jag snart är hemma!
- Jag är så trött, men sover ändå inte när det blir kväll. Dumt, så fruktansvärt dumt.
- Jag åker för att köpa shampoo. Tittar på det. Och åker därifrån. Utan. Fast jag vet att jag vill ha det.
- Jag kan känna mig så himla glad ena sekunden, för att i nästa undra varför jag känner mig så deppig.
- Jag konstaterar att jag älskar solen, men går in och stänger dörren.
Jag kan inte fokusera tankarna riktigt, kan inte fatta beslut och vet inte vad som händer trots att jag verkligen verkligen försöker att vara medveten om mig och mitt nu.
Äsch, det var ju just det -jag skulle ju ta semester från allt det där! Bestäm mig och följ det då... Gosh, det kan inte vara så jädrans svårt...
Ja. Bra. Tack!
Friday.
A beautiful damn thing!
Jag kanske tog i lite igår när jag skrev att jag var kär. Var fortfarande galet hög på hans ångor just då... Men se det symboliskt så betyder det plötsligt precis det jag ville ha sagt; konserten var ruskigt bra! Det höll dock på att bli krokodiltårar för att jag trodde han skulle utelämna Talking to the moon, meeeen, han räddade upp situationen med sina sista andetag -och det blev typ krokodiltårar ändå =) Han är ju faktiskt lite småsöt!
Nöjda tjejer på tåget hemåt...
Till Salu!!!!
Bal-/Aftonklänning till salu!!!! 1300:-
Superfin, mörkblå klänning stl 38, som är använd en gång.
Finns i Leksand, hör av dig om du är intresserad eller vill veta mer!
Jag är kär!
Skriver mer imorn, sängen väntar.
Milk'n cookies!
Precis som S:et är min milk (jag är cookiesen), så har Elin också sin milk. Hon heter Frida, åkte visserligen hem i september, men är på återbesök i vår älskade A-town. Jag är så glad för det, som Elin har längtat efter henne! Och nu har jag fått chansen att få ett ansikte på denna så omtalat fantastiska människa -se om hon faktiskt var så bra som en milk måste vara! Efter alla fina ord från Elin så hade hon minsann mycket att leva upp till och bevisa ;) Oh oh oh...
Haha, och det gjorde hon! Vilken toppenhärlig tjej! Vi tre har spenderat större delen av helgen tillsammans, och den har verkligen varit super! Efter att jag avklarat mitt arbetspass på lördagen, så mötte brudarna upp mig för en middag på Lucianos -ett italienskt ställe som vi ger tummen upp. Det var visst prom-night (här äts det middag innan man åker vidare på självaste balen), så vi fick vänta lite på bord. Men den tiden chattrade vi lätt bort och dessutom kunde vi spana på läckra balklänningar i modeller som man inte hittar på de svenska ditosarna. Roligt! Efter middagen var det några som längtat efter frozen yogurt-glass, så det blev en sväng till Suwanee Park också.
Jag blev lite överraskande ledig hela söndagen och därför headade jag söderut och joinade Elin och Fridas shopping på Perimeter Mall. Jag hade inga förväntningar alls och precis som alla andra gånger man inte ska ha något, så var det i slutänden jag som spenderat mest av oss alla tror jag. Men eftersom jag fortfarande, dagen efter kan säga att jag är nöjd med alla mina inköp, så gör det mig ingenting -tvärtom, jag tror jag behövde unna mig dem! Det blev en fika på Starbucks mitt i också... Hon som jobbade där hade nog sett livets hårda dagar -och jag älskar hur hon stavade mitt namn:
En massa timmar senare slöt vi upp på en mediterranean vid namn Basils, och det var sååå gott! Två tummar upp (alla jag har alltså)!
Summa sumarum, nog bästa helgen på länge ändå, eller?! Och då har inte de tidigare på något sätt varit dåliga -men det vet ni redan!
Berg- och dalbana.
Jag erkänner; det är inte helt enkelt att vara Johanna Nord alla gånger. Typ nu. Det är mycket känslor och tankar som kretsar och trängs i mitt huvud. Men efter idag känns allting så mycket lättare (antagligen har också den gångna helgen bidragit till det eftersom den varit helt fantastisk). Jag har äntligen lyckats sätta lite ord på allting. Och även om inte allting totally makes sense för mig och jag inte hänger med i mina egna svängar, så vet jag att det är ok. Helt ok. Det får vara så. Jag tar helt enkelt lite semester från mig själv och mitt behov av att veta en stund, sen kommer det bli så himla bra. Och det vet jag också. Det kommer bli bra, säkert till och med helt fruktansvärt bra faktiskt.
♥ ♥ En massa kärlek till er som orkar med mig när jag inte gör det själv. Och som längtar efter mig så mycket som jag inte hade en aning om ens, det känns superfint -älskade älskade. Jag lovar att jag ska catcha up för allt som missats när jag kommer hem. ♥ ♥
Lördagshärligheter!
För en stund kändes det precis som om det var en av de underbaraste sommardagarna där mitt i juli. En dag i Håkan och Helens båt på Siljan, med Orsandbaden där borta, ser ni?? Orsandbaden... ok... Leksand Strand.. whatever...
...så nära hemma som man kan komma; En stor sjö, typ svensk sommar-temp i vattnet (en gissning är typ...23°), svensk sommar-temp i luften (lite varmare än 23°), kakor, saft, underbart sällskap och emellanåt skränade Linda Bengtzing i högtalarna....
(Sedan hette sjön visserligen Lake Lanier och husen längs efter kanten hade inte riktigt samma arkitektur som där hemma. Petitesser! säger jag) Finns det något bättre sätt att spendera en dag på?
Blizzard.
Ajaj...
Yeah right...
Ni vet hur man kan ha ful-dagar?
Såna där dagar som alla har (har du aldrig haft någon sådan? -Grattis till dig, någon gång kommer garanterat den första, passa på att njut av din lycka tills dess!) när man antingen bara inte orkar göra något åt sig själv, eller -ännu värre(!), när det inte spelar någon roll vad man gör; man ser ut som ett levande helvete ändå. Det var en sådan dag idag (kategori 1, vilket betyder att jag inte ens försökte) -det har i och för sig varit rätt många sådana på slutet, men hur som helst, jag har tillbringat de senaste 10 månaderna här i Atlanta -sett rätt reko ut för att vara jag merparten av dagarna, vilket inte spelat någon som helst roll i praktiken- och kunnat konstatera att det inte är i den här staten de amerikanska hottisarna från Abercrombie-reklamerna kommer. Nix, de niceiga -eller okej; jag nedgraderar mig ännu ett snäpp- inte ens de skapliga grabbsen håller till i de norra Atalanta-krokarna. Jag har med andra ord kommit underfund med att jag kan gå omkring och se nyvaken ut hela dagarna utan att någon skada är skedd. Så alltså gjorde jag det idag också tyvärr... På den där middagen som jag nämnt i min mexikanska bikt här nedanför. Och ta mig tusan, dök han inte upp då kanske?! Vi mötte honom på parkeringen. Typ ett par sekunder. Jag törs nästan påstå att det var den absolut första som jag fått lov att titta två gånger på sedan jag kom hit till Duluttan, attans -han var fiiin (till och med min host-daddy erkände att han minsann var något utöver det vanliga, när han hörde hur jag och Molly beklagade oss över att jag inte varit alert nog att agera under de där två sekunderna -kanske kastat en sko i bakhuvudet på honom så att han vänt sig om så hon också hunnit få en glimt eller något... För hon fattade inte min desperata försök att kommunisera innan det var försent trots att jag ryckte henne i armen så ihärdigt att den hade kunnat lossna samtidigt som jag nästan skrek "Faaan... Molly... Kepsen!", "Ööh va?!", "Men såg du inte han med kepsen???!!!...").
SYND, att det fick lov att vara precis idag han gjorde sitt gästspel i mitt liv, jag såg som sagt var, verkligen ut som en vandrande golvmopp!
-Och nej, han lade nog inte märke till mig (som tur var), och nej -jag tänker inte fixa mig imorgon heller. Hur stora är oddsen att det dyker upp en till samma vecka när de lyst med sin frånvaro i 10 månader?
Just det.
Cinco de Mayo.
Jag ber om ursäkt till alla mexikaner som på något sätt känner sig kränkta av min okunskap, och ber att få tala om att jag idag intagit middag på FRONTERAS och insupit den mexikanska kulturen på ett sätt som borde gottgöra er på bästa möjliga sätt samt reducera min skuld till obefintlighet. Såjaaa.
Godnatt världen!
Sommar.
Sommar.
Me and my lovely self.
Och har jag nämnt hur mycket jag älskar min (mina) spotify-lista? Kanske, inte, men de är sååå bra.
--
No need to count sheep.
Jag tror jag kan sova lugnare inatt. Gud så jag inte slappnade av natten som var av olika anledningar. Jag vet att jag inte ska tänka så mycket, för det behövs verkligen inte egentligen. Jag vet det. Juuuuueee. Åh, så trött jag blir på mig själv ibland!
Men nu sover jag. Den som somnar först vinner!
Äntligen.
....Och.... Om ni inte har något för er, och måste roa barn (eller små vuxna, kanske till och med småvuxna?!). Gör det enkelt för er;
I den här stunden...
... sitter en hel hop fans och drar en lättnades suck över att Bruins just avgjorde kvällens match på övertid...
... samtidigt som Philly fansen kvider av besvikelse...
... och någonstans firas att USA äntligen funnit och tagit död på mannen som förändrade världen 9/11...
... samtidigt som andra planerar hämnd för mordet på en ledare...
... och någon andas ut efter en jobbig stund...
... samtidigt som ovissheten ännu bränner, maler och skrämmer någon annan...
... och medan någon har problem med att veta hur han ska lyckas spendera sina pengar under sin livstid...
... så samlar någon ihop smulorna från någon annans middag...
... och medan någon nyförälskat kysser sin älskade...
... så sörjer någon annan förlusten av den samme....
... och någon ser sig i spegeln och ler åt sig själv och sin spegelbild...
... medan någon annan i samma stund gråter över att vara sig själv...
... och i en del av världen håller staden på att vakna...
... medan andra just håller på att knyta sig...
... och någon vill just nu veta vad morgondagen har att erbjuda...
... men inte alla, eller egentligen ingen... Egentligen. Eller?
Jag hoppas sååå på en bra morgondag.
Funderingar.
Jag känner för att debattera, argumentera eller diskutera. Kanske till och med provocera?! ;) Hmm, vad ska jag komma upp med... Äh, jag vet inte just nu. Får filura på något till senare...
Jag vet inte om jag kan skriva det här, men jag gör det ändå. Kanske får det plockas bort. Det är ändå intressant. We're not allowed -of course, men där nere sitter de runt middagsbordet och diskuterar au pairer. Det är ett par vänner till den här familjen som ska välkomna en ny (den första?) au pair, och behöver därför lite tips och råd! Det är ju superbra men det får också mina tankar att snurra, för de frågade också mig och Elin om tips. Jag kunde ju inte komma på något precis just den sekunden -helt sonika out of nowhere, men som sagt, nu tänker jag ändå på hur det är att vara au pair. Hur vill man ha det? Hur vill man inte det? Hur gör man? Hur vet man? Men jaaa, man vet ju inte. Egentligen. Och det går inte att säga något riktigt bra, för det är uppenbarligen fruktansvärt olika från familj till familj -eller, från au pair till au pair. Det är bara att hoppas att man kommer väl överens med sin familj och därefter finns det nog bara ett -nej två- bra tips att ge. Det första är att våga prata, det andra är att våga fråga. En öppen och ärlig konversation behövs. Sen skiter det sig ändå i vissa fall =) Men, behöver jag avsluta med att tala om att jag har det galet bra? (och Elin med =) )
/>
