Min vän.
En vän som jag älskar. Min vän.
Höst -på gott och ont.
Solen är på uppgång och påminner mig om att hösten kan vara en rätt mysig tid också, med fina dagar. För ärligt talat är jag inte speciellt förtjust i den, inte i år. Jag tycker sommaren gick på tok för fort. Jag undrar vart de ljumma kvällarna tog vägen med kvällsdopp och sitta ute i varma vindar, äta gott eller bara vara? De blev inte många sådana. Dessutom finns det inget som är mer irriterande än att vakna till 10 seega surrande flugor mot fönstret, tokarga för att glasrutan hindrar dem på deras väg mot ingenstans. Jag förstår inte vart de kommer ifrån, men de hittar uppenbarligen in till mig, till mitt fönster, varje morgon, så fort det börjar bli lite ljust. Jag har försökt tänka positivt angående dessa små kräk, men den mest positiva tanke jag lyckats med är "döda"...
Jag tycker det är tråkigt att det är mörkt när klockan är halv åtta, eller till och med ännu tidigare när det blåser och regnar -höstväder. Mest tycker jag så här bara för att min favoritsysselsättning just nu (förutom att kramas med Tobisen) utövas utomhus och underlättas betydligt av dagsljus, värme och minimal vind.
Men som sagt så är solen på uppgång och kan förhoppningsvis värma upp vår jord till åtminstone 10 grader kanske, och jag tänker utnyttja denna vackra höstdag på bästa sätt -på Hammarö GK faktiskt.
Och det bästa av allt är att det kan få bli mörkt när jag är klar, för min Bis kommer för en gångs skull vara hemma och möta mig när jag kommer tillbaka -ombytta roller kan man säga, så vi kan laga mat, se på idol, kramas och tända ljus i mörkret.
Och det finns en sak till som ändå är positivt med hösten och det är apelsiner. Orangea och fullproppade med c-vitamin, dessutom sanslöst goda. Japp. Positivt.
Imorgon är det tjejkväll på Mitticity. Tokbra erbjudanden. Torsdagar är en perfekt dag för tjejkvällar. Utom den här veckan då Tobias onsdagsmatch är lagd på torsdagen istället. Enda gången! Så nu är frågan hur jag ska hantera det här, för det är 50% på alla jeans på VeroModa och de finns ett par där som jag gärna skulle lägga vantarna på... Får nog gå och prova idag, och hugga dem direkt kl 19... Missa första 10 av matchen, men det borde jag väl bli förlåten för?
Chocolate cake delux
Men det var det där med chokladkakan. Jag bakar gärna, så jag har provat massor med recept men måste nog konstatera att den här slår rekord i sin kategori. Den är inte nyttig för fem öre, men det ska inte en chokladkaka vara heller. Dessutom kan den serveras med daimgrädde -det hade vi, bara för att provocera alla nyttignissar lite extra!
Stulen fransk chokladtårta
250 g smör
250 g mörk choklad (jag hade bara 200g, men det gick alldeles lysande)
5 ägg
2,5 dl socker
3 dl mjöl
1 krm salt
Daimgrädde:
1,5-2 dl grädde
1 msk kakao
1 msk florsocker
2 dubbeldaim
- Smält smöret. Bryt ner chokladen i smöret och rör tills allt har smält.
- Vispa upp socker och ägg. Blanda ner chokladen.
- Blanda mjöl och salt. Rör ner i smeten.
- Smöra och bröa formen (ca 23 cm diam). Häll i smeten och grädda i 175grader i 15-17min (jag glömde bort min så den fick grädda i 20 min -det visade sig bli helt perfekt i min ugn). Kakan ska vara kladdig inuti.
- Vispa grädden med kakao och florsocker. Slå sönder daimen och blanda ner i grädden. Ev. kan grädden bres på kakan vid servering, annars serveras den brevid.
Voila!
En mors kamp för rättvisa.
Baserad på en sann historia.
Om en mors kamp för att hitta sin försvunna son under den senare delen av 20-talet. Men också om hennes kamp mot samhällets översittare och instutitioner. Om korruption. Om rättvisa -och orättvisa. Om att en mor alltid känner igen sitt barn -genom alla förändringar. Verkligen en bra film. Hemsk och skrämmande men vacker på samma gång. Mycket mycket sevärd...
Premiärerna avklarade.
GW Persson är en mästare, och honom gäckar man inte så lätt...
Igår bjöds det på en trevlig tillställning, då Tobias jobb bjöd på middag i Löfbergs Lila-restaurangen (vad den nu heter) i samband med elitseriepremiären mellan FBK-Skellefteå. Vi bjöds på timjankarré, med potatisgratäng och rosépepparsås, mycket mycket gott. Särskilt med tanke på att jag förväntat mig pyttipanna, som Herr boss på bygget hade utlovat från början!! Haha. Det bjöds på öl, vin, whiskey -what ever- i periodpauserna, men jag lämnade drickat åt de andra och gav mig hän åt en delikat bit äppelcheesecake istället. Matchen slutade i vår favör, får man väl lov att säga. Jag är inte något fan av Färjestad egentligen, men det är klart att jag önskar Mackan och de övriga av Tobisens ex-lagkompisar all medgång som det bara går, och då är 3p inkluderat!
Skåres premiär i söndags mot Munkfors gick precis som planerat, även om de i inledningen var oväntat tillbakapressade. Såhär i efterhand har Coach Karlsson meddelat att det var en taktisk medvetenhet, så ja, det gick alltså som planerat hela vägen. Vinst med 3-1, eller blev det rent av 4-1? Skit samma. Ingen utvisning av nr 6, trots en del provokation, vilket verkligen är något att berömma honom för ;) Stabilt spel i övrigt, hoppas de fortsätter på det här viset, det kan bli en rolig säsong trots de tunga tappen i offensiven. Det finns kvaliteter i de nya som kommit upp också, så bara de får ett par matcher i benen så!
Som tur är kommer väl Malin sitta brevid mig och kika den här säsongen -åtminstone till jul, men nog kommer det bli bra tomt utan sötaste Sofie... Kaffe och korv och ja... Vi. Men som tur är lär de mötas ett par gånger, så då får vi återuppleva dessa seeega periodpauser tillsammans igen =)
10 synder.
- Foundationsfacet
- Clownrouget
- Överplockade ögonbryn
- Smutsbronzeansiktet
- Spindelbensfransar
- Läppstiftsfläckar (på tänderna)
- Puderface
- Mörk läppenna till ljust läppstift
- Läppglansöverdos
- Ingen makeup alls
Fast självklart ryser jag av obehag precis som alla andra, och lite extra kanske när man ser hur foundationen ligger som en flera millimeter tjock kaka i ansiktet (ofta tyvärr i 14-åringars söta ansikten, är det någon sorts period som de bara måste ta sig igenom innan de kan komma vidare i bli-äldre-träsket??), ofta också i en färg som är ett par nyanser för mörk (-för självklart vill man ju inte se blek ut!) så skillnaden mellan hals och käke blir.. ja.. ni vet. Och för att rädda det hela så öser de på med puder, vilket endast i den volymen bidrar till att ansiktet dessutom ser torrt ut som ett fnöske... Och när de försöker sig på att leende så bildas rynkliknande sprickor som inte gör det fina fina ansiktet fullt rättvisa -lika bra att inte le på riktigt utan bara dra lite på mungiporna istället. För hellre det än att bara satsa på rengöring och att ta hand om hyn, lära sig tycka om sig själv som man ser ut och kanske bara förstärka det man redan har med lite mascara, och lagom av allt?
Men som sagt, de flesta kommer ju ur den där perioden som tur är, man lägger ner och ja, inser att förbättring inte automatiskt innebär heltäckande mask. De som inte gör det gissar jag har ett självförtroende av mindre bra kvalitet, och föredrar att fortsätta gömma sig...
Personligen tycker jag nog det mest katastrofala av ovanstående är överplockade ögonbryn. Jag har nog varit där själv för en massa år sedan vill jag (helst inte) minnas. Men bryn tunnare än blyertsstreck är inte klädsamt i något ansikte. Smutsbronzepuderansikten, läppglansöverdoser, clownrouge, spindelbensfransar eller en på tok för mörk läppenna är visserligen illa nog, men tvätta bort skiten och du återfår ditt naturligt vackra ansikte på bråkdelen av en sekund, du kan till och med börja om ifall du vill. Har du däremot plockat bort för mycket av brynen kan du gnugga på med rengöringsmjölken hur länge du vill, du kommer fortfarande inte se någon skillnad -förutom en del rodnad. Du kan prova att fylla i med någon lämplig penna, men du kommer inte få någon helsnyggt resultat. Dessutom så får du testa ditt tålamod, för det tar faktiskt lite tid innan brynen växer ut igen... Du ser mycket mycket piggare ut med välplockade ögonbryn, men nöj dig med att plocka fram formen och ta bort fjunen där under, det är verkligen alltid det snyggaste!!
Om du nu frågade mig.
Oh förutom det jag nyss skrivit så tycker jag inte att "ingen makeup alls" är någon synd över huvudtaget.
Söndag.
Jätte jättebra, vi gjorde vårt.
Dessvärre...
Rättvik-Smedjebacken 2-3...
Så vi fick nöja oss med en andraplats.. Inte illa pinkat dock. Bästa tabellplacering i Gagnefs Damlags historia, så jag tror nog vi är rätt nöjda allihop ändå.
Förövrigt så var det längesedan jag skrattade så mycket som jag gjorde igår på Ladiiiiiiies. Energi, musik, allsång, och massor med humor. Andreas Johnson, Martin Stenmark och Mikael Tornving, tillsammans med lite Magnus Samuelsson och Matte Carlsson.
Seriepremiär Munkfors-Skåre BK idag. Snart -om ett par timmar. Jag tror på vinst!
Och ja! Skopunktens kundservice höll hela vägen ut! Jag har fått ett nytt ex, transporterat från Örebro. Megabraaa!!
Dessutom undrar jag bara om inte tv4s KändesDjungeln måste vara det sämsta program som någonsin fått sändas på såå bra sändningstider. För ja. Värdelöst...
Lördagsnöjet!
1+1=?
Finansminister Anders Borg var 2008 med och införde nya regler angående deklarationen. Men när det är dags att deklarera för honom själv så kunde han inte reglerna, (wops! Glömde han att han infört dem? Eller ville han bara få chansen att få lite mer i sin (egen) plånbok månne?), och körde sitt race efter de gamla istället. Tur dock, att det finns de som kan sin syssla! Lite bannor, och 6000 mindre än han förväntade sig att få tillbaka...
Känns det inte bra att han sitter och sköter allas vår ekonomi, eh?
Jag tackar verkligen min lyckliga stjärna för att jag inte var med och röstade fram honom i valet sist -jag har med andra ord all rätt att sitta här och tycka att det är katastrof. Och det gör jag.
Hade som alla andra höga förväntningar på matchen igår... Och blev -som alla andra- tämligen besviken på den knapra målskörden... Sir Zlatan, Messi och Henry (eller Iniesta) i offensiven borde ju ge resultat kan man tycka. Etoo är ju såklart inte illa han heller, men han höll sig inte i bakgrunden. Någon mer än jag som tyckte att Barca blev lite väl stillastående när de närmade sig straffområdet?
Ettan är alltid bättre.
I onsdags fick vi putta igång Lilla Molnet (Elins bil reds. anm) för att ta oss hem från träningen. Maja, Tig, Rimbo och Maria skulle kanske underlättat lite om de närvarat, men de lyst med sin frånvaro kan man säga. Det var för en gångs skulle bara jag och Elin. Elin satt i och jag gjorde, ja, mitt allra bästa för att knuffa på. Det gav visserligen inget resultat, men det gjorde det inte heller när vi fick hjälp av några bussiga grabbar från Herrlaget som såg vår kamp och kom och hjälpte till, Elin hade ju nämligen tvåan i upptäckte vi snart! Men så med ettan i och en av grabbsen bakom ratten var problemet plötsligt ur världen och vi kunde brumma hemåt med en storsvärande och bara-pytte-pytte-lite-nästan-inget-alls-generad Elin vid Lilla Molnets spakar igen: "Nu SKAAA startmotorn bytas!! Gggrrrrrr". Kan just bara föreställa mig vad våra uppskattade medhjälper tänkte när de såg oss puttra iväg... typ... "Tjeeejer!" kanske...
Och ikväll blir är det träning ikväll, nya friska tag!
Hjälp!
090908.
Jag vet att Du alltid kommer vaka över
och se till att lilla Tildan har det bra
Jag tror inte Du vill att vi gråter över Dig
utan minns Dig som Du var
Men ha tålamod, så kommer vi göra det
Vi måste bara få vara ledsna först
för att Du inte längre finns hos oss
För att Han tog dig tillbaka
alldeles på tok för tidigt Lina.
Man kan undra varför han tog just Dig. Du hade ju så mycket att leva för, så mycket att ge, oss allihop, men framför allt Tildis, och det lilla undret du hade i magen. Visste du det? Visste du att du hade en liten i magen, som också följde med dig till Nangijala?? Det får vi aldrig veta, för du sa det aldrig till någon, eller gjorde du det?
Återigen blir vi alla som kände dig, och inte minst din fina fina familj, påminda om hur ohyggligt fort livet svänger. Om hur tacksamma vi ska vara för det vi har. Men det hjälps inte, för vi kommer alltid ändå undra, varför det fick lov att bli såhär, varför Han inte gav dig flera dagar att vara med dem du älskade.... Och inget kommer någonsin bli såg likt för alla de som stod dig nära eller på något sätt kände Dig, efter tisdagen den 8 september 2009. En dag då världen stannade för en stund. Ett datum som alltid kommer smärta och väcka minnen.
Orättvist och så ofattbart.
Och jag finns här för dig. Jag vet bara inte hur man gör i såna här situationer. Jag vet inte vad man säger eller hur man beter sig. Och jag vet att du inte heller gör det, men bry dig inte om det, bara va. Sorg tar sig uttryck på så många olika sätt som man inte kan veta innan. Jag lyssnar. Och vill du inte prata, så låt bli. Jag finns här ändå. Och jag kräver inget. Vet det.
En sjukt bra lördag!
Ja, efter en lång natts sömn så är jag äntligen pigg nog att plottra ner några ord om gårdagen. Och tur att jag väntade, för det sista som hände innan Godnatt blev ju en story bara det!
Sverige-Ungern. Mellberg. Elm... Elm och Sir Zlatan! Det lustiga var att jag -helt ärligt- satt och tänkte under de där tre stopptidsminuterna att "Jaja.. Det händer andra, men aldrig någonsin Sverige, blås av den j*la matchen"... Och så händer det som aldrig någonsin händer. Klockan stod på 93.07. Matchen var slut. Och Sverige hade vunnit!! Helt otroligt!!
Jag hade häcken full igår, om man får uttrycka sig så. Jag spelade mitt livs första golftävling. Och direkt efter det så åkte jag till Leksand, för höstens viktigaste batalj -Leksand-Gagnef. En halvmils promenerande är väl inte direkt den bästa uppladdningen för match (men den här gången var ett undantag), och det märktes -jag gjorde verkligen inte min bästa match den här säsongen (dessutom gjorde jag illa knät, så det jag spelade i sista halvlek gick på ren vilja). Men men, det är det som är vitsen med lagsport, man står inte och faller med en spelares prestation. Det är lagets som räknas, och vi gör verkligen ett bra jobb för varandra hela tiden, vi är bra just nu. Leksand är alltid svåra att möta, men 0-4 i vår favör kändes superbra. Jossan fortsätter att hålla nollor -hon är verkligen bäst! Majas lycka vid sitt mål gick inte att ta miste på -hon är såå härlig! Och Johansson fick göra sitt drömmål -supersnygg nick, det bästa på hela matchen helt klart!
Och så, det sjukaste av allt! Golftävlingen. Det var Clas Ohlson Cup. Avslutningen på tisdagsgolfen. Slagtävling. Alltså man måååste håla ut varje gång. Den gick på Sollerön, och ja, pappa och jag var där och gick i fredags så jag skulle ha ett hum om vad som väntade, eftersom jag aldrig spelat där förut.
Lite nervös när vi kom dit, och speciellt när jag upptäckte att jag var den enda tjejen av de nästan 20 startande, undrade jag vad jag gjorde där? Men så fick jag reda på att Sören också var i min boll, och då lugnade jag ner mig och försökte intala mig om att jo, jag kanske skulle komma sist, men att jag i såna fall skulle tävla mot mitt score från min fredagsrunda, och slog jag det, så skulle det var bra!
Eftersom jag hade en förestående fotbollsmatch krävdes att min boll (tävlingens första naturligtvis om jag skulle ha ett uns av chans att hinna till Leksand i tid) spelade rakt -och gärna långt -men det krävde jag inte eftersom jag inte slår särskilt långt själv. Så blev det dock inte, utan bollarna spreds emellanåt rätt ordentligt. Solleröns bana räknas tydligen som en av Dalarnas svåraste, den är jämförelsevis smal, men det var bara att ta djupa andetag och gilla läget. Regnet öste ner och det var inte förrän på green på 18:e hålet som solen äntligen kikade fram, det kippade i skona för varje steg vi tog och att hitta någorlunda torra fläckar att droppa sig ur "tillfälligt vatten" på var inte alltid lätt. När sista putten äntligen var i hål var det bara att checka scorekorten, signera och springa mot bilen. Vändan hade tagit på tok för lång tid -första nio för att vi fick leta för mycket boll, och andra nio för att vi kom ikapp en fyrboll framför som måste sölat rejält tills vi kom ikapp, så det blev lite onödig väntan på dem. När jag väl kom iväg, stressad och helladdad, dök den tillfälligt utplacerade skylten upp i vägkanten: "Varning CYKELTÄVLING". Precis vad jag behövde just då, envisa cyklister som inte kan hålla sig i vägkanten, utan som vinglar mitt i vägen. Inte heller i en klunga, utan utspridda med kanske hundra meters mellanrum... Återigen djuupa andetag. Men jag hann hyfsat i tid trots allt. Ombytt och klar till fem-tio minuter över matchstart kanske...
Resultatet av tävlingen fick jag alltså av pappa när jag kom hem från matchen. Och hör och häpna; jag kom trea!!! Dock -läs noga nu- på samma score som tvåan (74 slag), fast eftersom jag hade högre hcp så kom han före mig. Nästan tvåa alltså, skulle man kunna säga. Var inte det bra? Jag blev tokglad! Och överraskad! Heelt sjukt verkligen för så bra tyckte jag nog inte att jag spelade, det var som sagt blött och halt och svårt, men jisses så roligt i slutänden ändå!! Sammanfattningsvis då så är det väl bara att konstatera att resultaten faktiskt hänger på just utrustningen, precis som jag trodde!!
Hade verkligen varit läge att fira två (eller mer eller mindre faktiskt nästan tre) segrar med Ulrika och Ida som undrade om jag inte var sugen på att följa med dem ut, men jag orkade verkligen inte och var/är dessutom lite halt med en halv tennisboll ovanför knäet (Malin Olsson är vass), så jag får fira någongång sen i efterskott!
Holy Sunday!
(Miss)nöjd kund.
*Abropå att vara besvärlig kund så handlade det om ett par nyinköpta stövlar som visade sig vara fullkomligt olika höga och vida. Från Skopunkten. I Karlstad -vilket inte hade spelat någon som helst roll om Skopunkten funnits här i närheten någonstans, men det gör det inte. Dessutom vet jag att jag tog sista paret stl 40. Av en modell från förra året. Men de bad mig istället ringa till butiken inne i stan, för att höra om de möjligtvis kunde ha ett par kvar i min storlek. De hade de naturligtvis inte. Men däremot hade de några ex kvar i Örebro! Örebro?? Nog för att jag är snål emellanåt, men att åka till Örebro för att byta ett par skor av förra årets modell, som jag dessutom fick för halva priset (eftersom jag köpte två par skor), känns inte direkt lönsamt... Men! Jag hade ändå sådan megatur i oturen och fick prata med rätt människa där i Centrum-butiken. För hon kom på att de skulle få besök från Örebrobutiken den 14:e, så kunde jag bara hålla ut tills dess så skulle han kunna ta med sig ett par... Om jag kan hålla ut? Självklart! Dessutom är jag nog inte på väg ditåt förrän kanske i den vevan eventuellt i allafall!! Så går det här i lås, så får jag nästan lov att säga att kundservicen på SKOPUNKTEN är lika bra som den vi erbjuder på Clas. Och det vill ju inte säga lite ;) Så jag håller alla tummarna för att det inte var något dumt felsaldo, eller att det händer något annat irriterande (som att han skulle glömma dem, eller att hon rent av glömmer att ringa honom), men så länge är jag överlycklig i sinnet! Stort tack för besväret så länge fantastiska Du!
Och nu är klockan 12 minuter senare. Vad göra nu då?
Almberg Open
Fem lag, fem utmaningar.
- Det var luftgevärsskytte; träffa tavlan! Dock inte de tvä Leksandsmärkena som fanns placerade på den -gjorde man det var det -10p. Bättre var att träffa något av de två Moramärkena -det blev fullpott 10p! Själv träffade jag inte ens tavlan så varken - eller + var något jag behövde oroa mig för.
- Det var klassikern med plankskidor för fem personer och bara att samarbeta sig framåt, runda pinnen och sedan tillbaka!
- Det var en slags stafett där det gällde att fylla en plastbytta med vatten genom att transportera det med de små burkarna vi fick, på kortast möjligast tid naturligtvis. Ett blött inslag som bjöd på många skratt!
- Vi lämnade inte golfen helt därhän. En utmaning gick ut på att få en boll så nära flagg som möjligt. Varje deltagare i laget fick ett slag var. Taktik. Skulle tippa på att det var 90-100 meter till flaggan... Över källarkulle, över grillplats och sloggbod, mellan uthus och härbrän...
- Säckhoppningen var nog ändå det som såg allra roligast ut! Tre personer per säck. Säckarna var gigantiska, men det här var verkligen inte helt enkelt, och taktikerna skiftade verkligen!
Extrapoäng kunde man få om man i en extra utmaning klarade av att cykla var det tre(?) meter med en felsvängd cykel. Sväng till höger och hjulet går vänster. Verkligen inget för mig... Eller knappt för någon annan heller. Lovisa och Åke var de enda som lyckades -så vi undrar såklart hur mycket de har övat på det här innan?!!
När vi var klara bjöds vi på grillat. Helt fantastiskt gott!
Det kommer bilder så ni ska få se en del av galenskaperna!
Jag, Tobias, Maja och Jonas kom lite sent till kalaset, eftersom vi hade match mot Hedemora. Rätt tuff match, eftersom Hedemora är det formstarkaste laget nu på hösten, förutom oss. Rolig match, och speciellt eftersom vi gick vinnande ur striden igen. Såå jäkla skönt med 3 nya pinnar. Tyvärr återstår bara tre matcher av den här säsongen... Vill inte att den ska ta slut, för fotboll är verkligen toppenskoj nu!!
/>
