Ett nystädat hem. Solen som skiner. Avslutad tenta. Fotbollsträning ikväll. Askmoln som luckras upp. Kladdkaka i kylen. Orkideer som växer igen. Golfrangen som öppnar imorgon. Mätt i magen. Lagfest. 
Bara att sätta sig och läsa 130 sidor Forssell -kan man ha det bättre???? Absolut.

Åh, jag får lov att berätta en rolig episod! Barn kan ju vara såå härliga...

Igår var jag och jobbade en stund, och jag har en kollega som är frånskild men har en dotter som är i 6-årsåldern. Hon jobbade också, och så kom dottern och pappan in och hälsade på. De stod i en annan del av butiken, men rätt som det var hörde jag min kollega nämna mitt namn. Jag trodde hon ville mig något och gick dit;

"Ropade du på mig?"
"Haha nej, inte egentligen, men det var Xx(dottern) här som tycker du är så snygg så hennes förslag var att du kanske kunde bli pappas nya tjej."
(Hur finner man sig i den situationen?)
"Oj, men det var snällt sagt Xx, fast nu är jag ju redan upptagen"
"Ja du vet Xx, att Johanna redan har en kille..."

Jag hade tur där, med barn vet man ju inte -det är visserligen ärliga, men det kan ju lika gärna kunnat vara tvärtom; "men inte hon, hon har ju jättestor näsa..." eller något! Haha!

Sekunderna blir till minuter, minuter till timmar, timmar till dagar, dagar till veckor, och veckor till månader... Man skulle ju såklart kunna fortsätta hur länge som helst... Men jag tror ni förstår vart jag vill komma.

Tiden går. Nej, tiden springer. Tiden förvirrar mig. Tiden rusar runt runt, och samtidigt... står den still i vissa avseenden.

Jag lever inte längre genom mig själv, jag lever numer (förhoppningsvis tillfälligt) genom min kalender -almanacka -filofax -kalla det vad ni vill. Jag har knappt koll på vilken dag det är, vad jag gjorde igår -ännu mindre i förrgår, och inte heller vad jag ska göra imorgon. Vad jag däremot vet, är att jag faktiskt ska göra något. Varje dag ska jag göra något, eller ha gjort något. Det är lite skrämmande att inte riktigt ha kontroll, jag tror mig veta att människor gärna vill ha någon slags struktur. Och det är nog just i den febrila kampen att försöka minnas och skapa struktur som förvirringen, kaoset och förlusten av kontroll uppstår, men vad ska jag göra åt det? Mer än att försöka anteckna (och hålla reda på det jag antecknat)? 

Som du förstår har jag inte riktigt haft tid att sitta här och knåpa ihop någonting. Jag sitter så himla mycket vid datorn och skriver annat, så jag är lycklig för varje sekund jag inte behöver sitta framför skärmen. Men paradoxalt nog sitter jag här nu, trots att jg inte behöver, och känner någon slags förlösande lycka över att få skriva av mig lite, förmedla ingenting. Kanske ingen läser, kanske tjugo läser eller kanske hundra läser. Det spelar mig ingen roll, men just att få vara kreativ och skapa något som jag själv vill, känner eller behöver. Du tar del av det om du vill, kanske tycker du också någonting. Men åsikterna är inte viktiga och de påverkar inte mig i egentlig mening. De kan frammana någon slags känsla eller så kanske, men vad jag fiskar efter är att mitt plotter inte bedöms efter några kriterier. Jag behöver inte vara vetenskaplig. Jag behöver inte "knyta ihop säcken" på något fiffigt, tjusigt sätt i slutet av texten, utan kan sluta mitt i om jag nu skulle vilja det. Här, på mitt eget klotterplank, kan jag sväva iväg i vilken riktning jag vill, oavsett om det är i raseri eller lycka.

Apropå på tid som går och som står stilla. Jag har en vän som är väldigt speciell för mig (flera egentligen) men som jag inte träffar ofta. Trots att vi bor nära. Trots att vi vill ses. Det är en vän som jag svär över mer än alla andra, men också som jag tycker om helt helt vansinnigt mycket. Det finns någon slags förståelse mellan oss som gör att vi inte behöver prata, eller kanske prata, men inte förklara. Det är en vän som jag ibland tror att jag har förlorat, men som jag ändå vet, att jag aldrig kommer mista. När vi ses, som igår, så vet jag det, och även om de bara ett kort kort möte, så räcker det för att veta att allt är som det alltid är, och alltid varit. Och det är skönt. Dearest dearest You.

Och nu ska jag läsa vidare om behaviorism och motivationsteorin, hej så länge!