Vaccinera sig, eller vaccinera sig inte. Jag vet inte. Fortfarande inte, kanske jag ska skriva. Ena dagen ska jag, nästa ska jag inte. Som tur är var sista dagen att bestämma sig på idag. Och idag ska jag inte. Tror jag. 
Det spelar inte någon roll hur många man frågar, svaren ger bara ytterligare bekräftelse på vilken generellt rådande förvirring som läkarnas respektive rekommendationer svept in oss i. För de är inte övertygade åt något håll de heller.
Jag väljer (idag) att tro på att det ändå är lite bra att gå i någon sorts virus dimma och försöka bygga upp någon slags försvar mot dessa bacillusker, istället för att enträget försöka skydda sig mot allt man kan. Borde inte det leda till större känslighet i längden?
Dessutom räknas väl ändå den här pandemin som, för de flesta, ganska mild? En del som bevisligen haft den visste inte ens av det. Jag är ung och frisk, och tillhör inte någon riskgrupp. Bara för att jag plitat ner det nu så åker jag väl dit så det sjunger om det... De skrivs aldrig om hur många som dör i den vanliga influensan varje år.
Vaccinet är snabbt ihopkokat för att ge oss skydd så fort som möjligt. Läkemedelsföretaget som producerat vaccinet har dessutom avsagt sig allt ansvar för eventuella biverkningar längre fram. Det ger mig kalla kårar.. Och jag föreställer mig historielektionerna i skolan om hundra år; "folket var så rädda för influensan som härjade att det gjorde vad som helst för att skydda sig mot den, vad de inte visste då var..."
Tyskland väljer att inte ge vaccinet till högre "ämbetsmän" (VIP:s) eller millitären, då det innehåller vad det nu var. Varför? Dessutom är vaccinet starkt ifrågasatt i många andra länder också...
Det är diskussioner om metallernas vara eller icke vara, eller snarare kvicksilvrets. Jag vet inte vad jag ska tro, men faktum kvarstår att det inte är bra, att det är konstgjort, samt att det är någonting som kroppen inte klarar av att bryta ner.. Eller? 

Jag vet inte om det är mig, eller Er som jag försöker övertyga här. Men till vaccinets försvar så måste det ju vara någon vettig mening med det. Regeringen (eller var det landstingen) vill att 90% av befolkningen vaccinerar sig. Vore vaccinet hur hälsofarligt som helst skulle det innebära utrotning av det svenska (och europeiska) folket, och det vill jag verkligen inte tro är baktanken. Det som får mig att vilja vaccinera mig, är för att i eventuella fall skydda andra som av olika skäl inte kan vaccinera sig, riskgrupperna, små barn och som sagt -andra. Dessutom vill jag ju såklart inte dö om jag nu skulle bli smittad av och få den värre varianten. 
Men men, valet är gjort och som sagt, och idag på D-dagen, så var jag Nej. Så nu återstår bara att se om, när och hur influensan bryter ut, och vilka som blir drabbade...         

En dag på jobbet förra veckan kläckte en dam ur sig "Men vilket fint leende du har"... (Ja visst, om jag bara fick rätta till tandraden uppe, rätta till tandraden nere, slipa till vampyrgaddarna och putta in dem lite, samt bleka samtliga tänder snövita så kunde jag kanske eventuellt hålla med dig. Förresten, log jag ens nyss?) "Oj, tack så mycket".      

Och så sådär mitt i tristaste Leksandshösten. Ja, för när löven inte bara gulnat -utan också fallit av träden, då blir allt väldigt grått och trist helt plötsligt. Hela livet förlorar sin prakt, kanske inte rent bokstavligt, eller jo faktiskt! Inte människolivet, men i naturen, från blomster i regnbågens alla färger, gröna ängar och fylliga träd till en lite mer dämpad färgskala, träd som står där och spretar med tomma grener och ihåliga blickar, sovandes? Längtandes till solen ska börja värma igen kanske? De dagar när blåsten är frisk och nordlig, regnet piskar mot rutan, och man undrar om solen ens gjort sig besväret att gå upp eftersom man inte känner varken ljus eller värme, så känns det som en hel evighet dittill. Och värre blir det när den allra värsta hösten inte ens kommit än. Jag hade höga tankar om motion och diverse andra funderingar för en del veckor sedan, och jag började bra, men sen tog som sagt de dystra tankarna överhanden, och jag lät mig svepas med i lathet och bitterhet för en alldeles för lång sekund. Som blev till timmar, dagar, och veckor.
Och precis här, i det dystraste tankarna så vaknar jag upp ur mitt gryt! Full av entusiasm och inspiration -jag behöver verkligen fräscha till mig! Det går väl inte att gå här och åma sig över sådant som blir värre oavsett om jag vill det eller inte. Om hösten är grå eller rosa, det är väl upp till mig, och vad jag gör den till.
Så där ja, simkortet är köpt och premiären är gjord. Belöningen med en superinpackning i bastun efteråt och sedan en rejäl skrubb i duschen fulländade mig. Vad som återstår är ett välbehövligt besök Hos frisören (ja trots inpackningen -man ska hålla efter ändå!) och lite annat jox, men det blir också gjort. Jag känner det nu! För som sagt -jag strålar av energi! Åtminstone idag, så det är lika bra att jag inte sitter här längre än nödvändigt, utan istället ser till att få sådant gjort, som ska bli gjort, innan energin tar slut för den här gången =)

Precis just när man tror att man faktiskt har bestämt sig. Eller när man bestämt sig för länge länge sedan egentligen och bara väntat på rätt tillfälle att göra slag i saken. När tillfället plötsligt är där och man tar första steget. Precis just då infinner sig tvivlet. Och tusen andra möjligheter öppnar sig. Och så står man där och tittar åt det ena hållet, sedan det andra, och så tillbaka igen. Undrar vad som blir bäst i längden. Vad som är menat att bli. Önskar man visste vad framtiden planerat för just de här händerna, fötterna och allt därimellan -mig. Önskar kanske att andra kunde välja. Att man kunde stoppa huvudet i sanden och bara åka med, kika upp ibland för att se hur långt man kommit, men inte behöva bestämma eller kunna påverka mer än så för tillfället. 

Och kanske kan andra bestämma. För besluten måste inte fattas precis just just nu. Kanske finns inte ens alternativen, men antagligen så gör de det, och det är nog därifrån man får utgå. Sen visar sig resten.

Det är visserligen ett riktigt i-landsproblem att inte veta åt vilket håll man ska gå, men ack, det är fortfarande ett problem se.

Hammarö Gk i torsdags. Rolig och jättefin bana. Den hoppas  jag det blir det spel på fler gånger, fin fairway och fina greener.  Dessutom skapligt spel och bra sällskap!

Och det som jag hela tiden vetat är återigen bevisat; det äär utrustningen det sitter i. Min nya driver skickade iväg bollen 180-190 meter, när jag höll i den! Det har inte hänt förut...

Fredag idag och en megasovmorgon. Skönt. Solen skiner och här sitter jag, men jag måste få plottra ner ett par ord om de senaste dagarna som varit så bra.

Jag tog en vända på stan igår för att som sagt testa lite jeans på Vero Moda inför tjejkvällen. Hittade de jag ville ha, och döm om min förvåning när jag frågade om "man väl inte får lägga undan jenas inför kvällen?". Jag tyckte det var superfräckt av mig att ens fråga, men tur att jag gjorde det, för "det går jättebra det"... Gött! Dessutom blev jag en vinterjacka rikare, vilket var bra, för jag har ingen riktigt varm -jag hoppas på en vargavinter!

När jag kom hem igen gjorde jag ett minispa här hemma. Tänk vad lite som gör att man plötsligt kan känna sig som en ny människa! En dusch, en skrubb, en riktig inpackning, och lite fix med ögonbryn bl.a. Apropå inpackning så måste jag skälla få skälla lite på Alterna, ja -Sebastian och andra märken med, för att de ha någon toka vana och alltid alltid plockar bort de bästa produkterna, varför??? Just nu syfter jag på Alternas Caviar Anti-Aging Treatment Conditioner, en heelt fantastisk hårinpackning för långa hår. Jag hoppas verkligen att det kommer en motsvarande produkt snart, min är slut, och den är/var helt grym.

Avslutningen på gårdagen innebar först och främst upphämtning av de undanlagda jeansen, och tur att jag varit så förutseende och lagt undan dem, för det var såå mycket folk, i klass med julruschen den 23:e december. Roligt för alla handlare! Lyckad kväll! Jag hastade dock vidare, för Skåre-Vita Hästen stod på agendan, och klockan tickade snabbt, jag fick ju stå i kö 20 minuter! Jag hann nästan i tid, och det blev en match utan skönspel men med rätt inställning. Och vinst igen, 4-2. Härligt! Dessutom gick följande att läsa i dagens VF: "Bäst för dagen var kvartetten Niclas Loob, Adam Rundqvist, Tobias Dahlin och Johan ”Fantomen” Gustafsson." Roligt, för även om han ofta gör bra ifrån sig så är det inte så många gånger han får cred på det här viset!