Det man inte kan påverka.
Jag har tydligen klippt vingarna av en fjäril. Jag vet hur det känns, för en gång blev jag vingklippt själv, därför (om inte annat) skulle jag aldrig göra något sådant mot någon annan. Ändå har jag gjort det. Utan att ens märka att jag gjort det.
Psst..
Dsst..
Du blir nog inte förvånad...
Åh jo, fredagen var verkligen en sådan dag när inget -inget alls- gick som det skulle. Ni vet när det egentligen bara är att gå och lägga sig för att göra dagen så lindrig som möjligt för både sig själv och alla i närheten. Nu gjorde jag ju inte det utan beslutade mig för att genomföra dagen trots allt. Vilket så klart resulterade i mitt förra inlägg, samt gråt och tandagnissel.
Men idag är det måndag och kanske en bättre dag? Så kanske kan jag slutföra det jag inte lyckades med i fredags? Bl.a att få upp nya gardiner i köket. Alltså, jag var verkligen på god väg då i fredags, men så hände det! Åh, jag hade precis fått ner de gamla gardinerna och hoppade ner från stolen baklänges, ni vet, som man gör, så var det bara det att det stod en stol bakom också, och (nu blir det svårtatt förklara här, men jag försöker) jag landade såklart inte där jag skulle -utan med svanskotan på ryggstödskanten (förstår ni då?) en fullträff skulle man kunna säga. Jag gjorde som när man var 3 år gammal, jag grinade rakt ut och sprang och slängde mig på sängen för jag visste inte vart jag skulle ta vägen, och fortsatte gråta där. Det gjorde såå satans ont att jag mådde illa. Det har dessutom gjort lika ont att sitta, stå och gå som att ligga, hela helgen, och allra värst har det varit att resa sig från sittande -är fortfarande förresten. Kan man krossa svanskotan? Jag undrar om jag kanske i så fall har lyckats med det?
Lär av andras misstag (mitt i det här fallet) för det här önskar jag inte ens min värsta fiende... (eller jo kanske, skulle vara den verkligen verkligen värstaste i såna fall då kanske ...ähum...)
Annars tar jag nya tag och hoppas på en ny, bättre vecka!
Så arg!
Drömmar.
Jag kan komma ihåg drömmarna precis just när jag vaknar, men sekunden därefter är de borta om jag inte gör något för att hålla dem lite... Det är ofta inte bara en dröm, utan många olika samma natt, och gemensamt för dem är att alla oftast innehåller väldigt mycket människor, både såna som är bekanta och obekanta för mig..
Det är inte likt mig att drömma så mycket. Och jag sover ytligt och oroligt -det är verkligen inte heller likt mig. Varför?
Oslo.
Helgen har varit kanoners, verkligen!!!
Hade naturligtvis kunnat sluta i katastrof mer än en gång, men vi reder oss ska ni veta, bjuder på oss och skrattar!
Började med att jag höll på att ta fel resväska på bussen, tyckte väl att den kändes lite för lätt...kikade och insåg att det nog inte var min väska...I precis den sekunden såg jag en tjej som drog i väg på en likadan.. Sprang ikapp henne and got mine.. Dags att leta rätt på Mischis....Lättare sagt än gjort. Till slut när vi var säkra på att vi åtminstine verkligen var på samma ställe gjorde vi en klassiker och stod tre meter ifrån varandra, rygg mot rygg och letade för att hitta oss! Sträckan hem till Michelle som normalt tar ca 20 minuter att köra tog oss en timme, med de hysteriska bilköer som en fredageftermiddag i Oslo tydligen bjuder på, men vi hade inte bråttom så!
Lördagen spenderades till största delen inne i Oslo. Det var kallt. Och vi gick vilse. Vilse när vi skulle till slottet, och när vi skulle från slottet -eller till busstationen snarare, men det var i samma veva... Till slut när byggnaderna började bli lägre och folkmassan tunnas ut så insåg vi att vi inte kunde vara på väg åt rätt håll, så vi fick tränga oss in i en skobutik; "vi har stängt", "ja ja men hjälp oss, hur kommer man till busstationen?" "bla bla bla..förbi Gina tricot och fortsätt sen..bla bla". Förbi Gina tricot? Vi kom ju därifrån! Men okej, vi gick åt fel håll, bara att traska tillbaka.. "Tack tack för hjälpen".
Väl hemma blev det mat, kyckling med banan, curry och banan, mumsigt!! Sedan lite vila och uppladdning för liten en sväng ut i Oslos vimmel en lördagnatt. Målet för kvällen blev Z Clubs, där vi fick flörta lite för att ta oss in. Dansade lite. En kik på klockan och vi insåg att det kunde va tid att dra sig hemåt, vi var ändå rätt trötta, och skulle bara ut en liten sväng. Den här gången hade vi inga problem och hittade till busstationen, men däremot blev det värre när vi upptäckte att det inte gick någon buss! Jaha ja, så vi fick helt enkelt hoppa på den som tog oss närmast möjligt. Michelle tog kommandot och frågade chaffören hur nära vi skulle kunna komma, fick svar och blev nöjd. Så ställer hon frågan "är det nattaxa nu eller?" "klockan är 03.37, vad tror du själv?" det syntes vad han tänkte; jävla svenskor! Sen fick han naturligtvis vatten på kvarnen när han sa att biljetterna kostade oss 120 kr/st -så mycket pengar hade vi inte! Vi tömde fickorna så gott vi kunde och jag skapade ihop till 118 kr och Mischa till 106 kr.. Och ja, vi fick väl åka med då.. "Åh, tack tack tack!". Så efter en promenix från bussen somnade vi rekordsnabbt -speciellt Michelle (som dessutom somnat på bussen), och vaknade sömndruckna 10 timmar senare!
Söndagen ägnades åt ingenting egentligen, allt är visst stängt i Norge på söndagarna, och snön vräkte bokstavligen ner så vi roade oss med en promenad och snöskottning. Det sistnämnda hade vi inte behövt göra, för när vi kom ut ett par timmar senare syntes det absolut inte vilken möda vi lagt ner lite tidigare!! En film på kvällen, och en världskort dag var därefter slut! Och så gott som helgen med eftersom jag åkte hem på måndagen, där förmiddagen förövrigt också ägnades åt snöskottning så vi var alldeles svettiga, vi fick ju lov att skotta fram bilen!! Jag överdriver nog inte om det snöat 20-25 cm under natten -riktigt busväder, men mysigt med!
Blir nog snart en retur kan jag tro =) och intrycket av Oslo blir nog..Svårt att hitta men vackert och med snälla människor som verkligen bidrog till att göra helgen toppen! =)
Weekend.
Mischa och me en hel helg....Mysigt!!
Släkten är värst...
Det blev Granberget i lördags, en riktig mysdag!! Jag och Lovisa fick väl gadda ihop oss efter att vi konstaterat att man blir fegare med åren...Småkusinerna flög ifrån oss för att sedan stanna och ropa: "Kommer ni snart, eller???" Ja, vi kommer -så snabbt vi förmår faktiskt! Haha, nej då, så farligt efter var vi inte, men när man blir lite äldre än 7 eller 9 år så inser man att njutningen ligger i att åka i backen (och inte i liften), förtjusningen med att susa ner på 30 sek och stå liften 10 gånger så lång tid har sedan länge försvunnit!
Men det är så roligt att göra något tillsammans allihop, och att vi blev så många fast det var en impulsgrej var super!! Nu hoppas jag det blir nåt av de lösa Idre-planerna vi smidde under fikapausen, och att de som inte kunde va med i lördags blir med då istället!!
Tillbaka i Charlestown utan snö men med nybakade äppelmosgifflar istället =)
En gulddag att slå ihjäl!
Guldläge att göra något bra av den här dagen!
Strålande solsken, -5 ungefär och massor med snö. Alternativen är många och noggrann planering krävs =)
- Granberget med div. kusiner?
- En dejt med Malin ska definitivt hinnas med.
- Lek med Eddan i snön..
- Och en med Lovisa.
- Och jag har toppenläge att äntligen kunna på se detta minst sagt omtalade intro till Leksandsmatchen idag... Nu har jag flera källor...Han slåss verkligen... Känns sådär att betala 100:- för att se pappa slåss... Rak och ärlig som jag är så frågade jag faktiskt pappa om det hela häromdagen för att höra han kommentera saken;
"En gång på 16 år som jag slagits, och det väljer de att visa...Varför inte när jag gjort något viktigt mål?" Jag vet inte pappa.
Men jag väljer nog ändå att skippa hockeyn kanske... Granberget med Lovisa och smågrabbarna låter rätt bra tycker jag. Njuta av snön och fint väder nu när jag verkligen har chansen. Och så Tiger såklart. Viktigt.
Lite vilse.
Yakiniku.
Daim-cheesecake.
Jag har handlat själv förut och har inga problem med det, inte alls, det är bara det att jag sett fram emot att göra det med grabbsen, och tänkte att det nog kunde bli kul. Dessutom har jag varit på Ica Maxi flera gånger förut, men aldrig har affären känts så stor som då när jag stod där själv. Ändå var jag inte själv, för så mycket folk som det var där då har det inte varit nån gång jag varit där förut. Folk knuffades och puttades och sprang och vimsade och stressade. Själv var jag lugn, så lugn som jag aldrig varit. Hade all tid i världen egentligen. Det var nog det som gjorde det. Jag tittade på folk och glömde bort vad jag skulle ha och vart jag var på väg och varför. En gång. Två gånger. Tre gånger. Hela tiden!! Till slut fick jag lägga allt rationellt tänkande åt sidan. Koncentrerade mig på varan som stod överst och gick för att leta efter den, spelade ingen roll om jag fick gå omvägar -det gjorde jag redan. Och om jag hittat varan på en gång hade mitt tålamod antagligen fått en omstart, men naturligtvis inte. För varför skulle konserverna med bambuskott stå vid alla andra konserver? Jag gick ett varv och ett till och ett till. Jag tror jag gick fem varv förbi konserverna innan jag bestämde mig för att hoppa över bambuskotten så länge. Ättiksprit. Ättiksprit? Var i hela världen finns ättiksprit i en matbutik? På vilken avdelning? Och varför står inte sötsur sås vid ketchup och chilisås? Fan. Fan. Fan. Jag snurrade och snurrade i den där jäkla butiken så jag höll på att börja gråta. Varför måste det jäklas för mig hela tiden? Är det bara för mig det är såhär, eller är det så för alla, men ingen säger något? Till slut ställde jag ner korgen på golvet tog fram telefonen och slog in numret till mamma. Men i samma sekund som jag skule trycka "ring" så kom jag på mig själv, vad håller jag på med? Hur ska mamma kunna veta vart grejerna står i en affär som hon aldrig varit i? Jag hörde själv hur dumt det lät, och släppte ner telefonen i väskan igen...
När jag faktiskt hade hittat allt som jag skulle ha, betalat och hittat ett någorlunda bekvämt sätt att hålla i alla kläd- och matpåsar på så kom jag ut på parkeringen, och så slog det mig... Vart tusan ställde Tobias bilen? Döm mig inte, för det är en rätt stor parkering (speciellt när man har mycket att bära och det är kallt ute)... Jag utgick från den ingång som vi gått in i gallerian i. Rimligtvis så borde vi gått in genom närmsta ingången -från bilen sett. Jag visste också att vi parkerat någonstans lite mitt i. Men sen då? Där jag först trodde att den skulle stå stod den inte, så det var bara att börja vandra; "Var det verkligen så är långt bort?" "Neeej det kan inte varit åt det här hållet..." "Vi parkerade allfall med nosen inåt..." och till slut började tålamodet (återigen) tryta. Vart f-n hade vi ställt bilen? Vem skulle jag kunna fråga? Ingen så klart! Det var bara att traska vidare tills jag hittade den, så jag fick ta rad för rad. Och till slut, kan det ha tagit mig en kvart kanske(?) så stod den där helt plötsligt! Med nosen utåt och inte alls närmast den ingången som vi gått in i, utan en bra bit därifrån och betydligt närmare ingången längre bort, men den stod där allafall. Snabbt in med grejerna och mig själv och fort därifrån.
Maten blev god. Tur det säger jag bara... Och till hockey/tacokvällen igår fick jag hjälp med inhandling, de vågade nog inte mycket annat skulle jag tro!
2008 blir 2009.
Januari:
Spenderades för egen del i Australien, nästan fem helt grymma veckor att minnas resten av livet!
Februari:
När jag återigen landat på hemmaplan fick jag använda återstoden av månaden att bekanta mig med min nya hemstad; Karlstad.
Mars:
Tjejerna på jobbet hade ordnat avslutningsfest eller avskedsfest(?) för mig, bowling och mat på Sjövillan (känner fortfarande smaken på fisken som var förtrollande god) och sedan dancing på Luckan.. Annars bestod mars mest av jobbsök och lite fotbollsträningar, med ett lag som inte var Gagnef. Därför la jag ner rätt snabbt. Gagnef är Gagnef, och jag är Gagnef helt enkelt!
Börjades nytt jobb.
Maj:
Den 26:e kunde jag lägga till ytterliggare ett år av nya erfarenheter och kalla mig ett år äldre.
Juni:
Jonas, Mattias, Marcus, Kims och Mandas student. Jag och Lovisa fick dessutom äran att följa med på studentbalen, roligt! Jag i min egenhändigt gjorda balklänning!
Juli:
Pappas 50-årsdag, en mysig fest med golf och femkamp och god mat. Dessutom fick Ulrika och Stefan tillökning -världens sötaste Oscar föddes!
Camilla, du var också med här -viktig!!
Augusti:
En minikräftskiva med Tobias och Freddan. Freddan var DJ och det enda han spelade var Lasse-Stefanz...Outsch... Men kräftorna var goda. Tobias åt en. Freddan några. Och jag resten, haha!
Var det nhl-draft den här månaden också kanske? En kusin som gick som nr 15 i första rundan är stort, Grattis Erik... eller ska jag kanske gratulera Ottawa?
Jonas flyttar hemifrån(!) dessutom lååångt bort. Anders längtar efter oss där hemma! Lovisa bestämer sig för att verkligen flytta till Karlstad och fixar lägenhet. Och ångrar sig. Blev vi förvånade? *lol*
Oktober:
Örebro-Skåre... Något att minnas på flera sätt. En indianare från nr 6...Bl.a.. Ajajaj..Tur att han hade munk att bjuda sina lagkompisar på efteråt... =)
Kanske inte något som påverkat mig personligen, men som visar att världen tagit ett steg i rätt riktning; Barrack Obama! Ska bli spännande att se vad som händer när han intar position, men jag är positiv!
December:
En supermysig jul med mycket snö och goa människor! Juldagen en höjpunkt när alla kommer hem och man äntligen får träffas...
<hmm...ja..glada var vi och roligt hade vi....>
/>
