Som man bäddar får man visserligen ligga..
...det är väl så det är!
Tillbaka till....vardagen...eller ja jo, det är väl så det är...
Hemma har varit så skönt och mysigt och ja...Träffat alla som betyder mycket och fått lite energi... Och så massor med jätte jättefina julklappar! Det känns bra att jag hann med nästan alla den här gången, naturligtvis inte så mycket som jag hade velat, men ändå; lite är så mycket bättre än ingenting!
Juldagen var bra. Och jo, jag kommer ihåg det mesta, så säg inget! Det var superskoj, och härligt att höra att alla hade lika roligt..och mådde lika pissigt dagen efter (en del samma kväll till och med -men inte jag!)... Tänker lite på Malin och Sara..och en Jonas... och sen lite också på Mischa, Lovisa, Hanna, andra Jonas och lite mig, Marcus och Kim vet jag inte (men kan tänka mig!)... Nathalie mådde bra, men det kan hon få ha, hon har mått dåligt så många andra gånger!
Hur som helst, när alla kommer hem och man får träffas och pratas och höras och dansas och allt så kan det ju inte bli annat än superbra!! Så tacktacktack!!
...Sara N och Ulrika (såklart) saknades förstås..mycket.. Men annars så!
Förresten har jag fått höra att pappa är med på Leksands-introt den här säsongen. Varför har ingen sagt det förut? Det sägs att han slåss! Gör han verkligen det? Min pappa? Nej, jag tror det inte förrän jag ser det! Så lätt kan man inte rubba den bild av honom jag byggt upp under tjugo års tid minsann! ...Nej... Han slåss inte...Inte möjligt... Min bästaste bästaste pappa?! Jag måste ha drömt att någon sagt det.
En parantes från julafton: det var Lovisa som var först med att se tomten i år! 300-någonting-dagar kvar igen till näst gång nu bara...
...Undrar just vad det här året kommer bjuda på....
Tillbaka till....vardagen...eller ja jo, det är väl så det är...
Hemma har varit så skönt och mysigt och ja...Träffat alla som betyder mycket och fått lite energi... Och så massor med jätte jättefina julklappar! Det känns bra att jag hann med nästan alla den här gången, naturligtvis inte så mycket som jag hade velat, men ändå; lite är så mycket bättre än ingenting!
Juldagen var bra. Och jo, jag kommer ihåg det mesta, så säg inget! Det var superskoj, och härligt att höra att alla hade lika roligt..och mådde lika pissigt dagen efter (en del samma kväll till och med -men inte jag!)... Tänker lite på Malin och Sara..och en Jonas... och sen lite också på Mischa, Lovisa, Hanna, andra Jonas och lite mig, Marcus och Kim vet jag inte (men kan tänka mig!)... Nathalie mådde bra, men det kan hon få ha, hon har mått dåligt så många andra gånger!
Hur som helst, när alla kommer hem och man får träffas och pratas och höras och dansas och allt så kan det ju inte bli annat än superbra!! Så tacktacktack!!
...Sara N och Ulrika (såklart) saknades förstås..mycket.. Men annars så!
Förresten har jag fått höra att pappa är med på Leksands-introt den här säsongen. Varför har ingen sagt det förut? Det sägs att han slåss! Gör han verkligen det? Min pappa? Nej, jag tror det inte förrän jag ser det! Så lätt kan man inte rubba den bild av honom jag byggt upp under tjugo års tid minsann! ...Nej... Han slåss inte...Inte möjligt... Min bästaste bästaste pappa?! Jag måste ha drömt att någon sagt det.
En parantes från julafton: det var Lovisa som var först med att se tomten i år! 300-någonting-dagar kvar igen till näst gång nu bara...
...Undrar just vad det här året kommer bjuda på....
God Jul!
Jonas är hemma. Anders är här. Mamma och pappa såklart också. Massor med snö, kall luft, frostiga träd och doft av en julskinka som ingen kan hålla tassarna borta från. För mamma har lyckats alldeles fantastiskt bra just i år! Äsch, det gör hon varje år egentligen... Men man hinner ju glömma från förra året -vilket ju är bra- därför blir julen lika välkommen och efterlängtad och härlig från år till år!
Jag och mormor klädde granen igår. Förra året hann jag inte med, och vart så klart jättebesviken eftersom jag stått för det bestyret...jämt...så länge jag kan minnas! När jag kom susande med bilen gjorde jag min vana trogen och kikade in genom fönstret för att se så granen inte redan var inne, men i år så var allt alltså som vanligt igen. Allt blir ju inte som man tänkt sig ibland (aldrig när man pratar om mig), och så inte heller igår då, för naturligtvis fungerade ingen av alla ljusslingor som vi fann. En (den äldsta -så gammal så den hade ljus gjorde av glas) fungerade otroligt nog först. Ändå tills vi nästan fått i den. Då kraschade ett ljus och den blev svart som de andra. Som tur är har de en röd slinga med blommor, låter helknasigt, jag vet, men den är rätt fin, som helt enkelt fick agera julgransljus, sedan lite glitter och kulor och klockor och sedan komplett! Förutom stjärnan som vi inte heller kunde hitta. En lite lite annorlunda julgran men väldigt väldigt fin! Och julen började alltså precis som den ska.
Snart kommer alla. Vi äter här i år. Och jag är full av förväntan. Jag känner mig som sex år igen. Och magen kommer pirra lika mycket när tomten kommer, som när jag var sex år. Det kommer bara vara jag som ser på Kalle Anka, de andra vill inte, så jag ser bara ett tag, till Långben och Musse har åkt husvagns klart. Hanna och Lovisa kommer och stå och spana efter tomten genom fönstret, och Hanna kommer ropa först "Nu kommer han, jag ser lyktan!" precis som förra året eller när vi (jag och Lovisa) var sex år. Känslan att få ta emot första klappen från tomten eller när mamma ska ta kortet "Ställ er brevid tomten nu" kommer var lika som när jag var sex år eller sju eller åtta, det spelar ingen roll. För julen är alltid lika. Har alltid varit och ska alltid vara såhär. Allafall för mig.
Om jag får bestämma.
Riktigt riktigt God Jul till er alla, hoppas ni får det lika härligt och mysigt som mig!
Ta hand om varann, det är det som julen går ut på!
Cred.
Cred till Tobias som nu två nätter i rad kommit hem utan att ha glömt nyckel, utan att tända alla lampor (bara en i fredags, men efter ett odiskret "SLÄCK" så vart det svart snabbt), utan att spy vare sig i sängen eller någon annanstans, och utan att överhuvutaget märkas särskilt mycket!! Så jag niger och tackar och erkänner gärna lyckligt att jag hade fel i tidigare inlägg!
Som sagt, cred till dig älskling!
Som sagt, cred till dig älskling!
Blandade känslor.
Nej. Det finns inga högre makter. Och köp ALDRIG något från Elgiganten. Arg. Massor med arg, men jag fick en kamera därifrån förra julen, och har i min ordning och reda lyckats förlägga laddaren till kamerabatteriet. Det går inte att få tag på någon ny. Ingenstans alls finns den. Dessutom passar inte batteriet heller någon av de universal-varianter som finns på marknaden. Och inte går det att använda ett annat batteri. Jag står alltså här med en (relativt) ny kamera som fungerar hur bra som helst men inte längre går att använda. Det är illa. Visst, man kanske inte ska slarva bort laddaren, men det kan hända vem som helst. Först vägrade Elgiganten att ens försöka hjälpa mig fast jag hade kamera och batteri med mig. Jag fick lov att ha kvitto med mig. Så jag fick åka det där extra milen och hämta kvittot bara för att få veta att de inte alls kunde få tag på någon ny laddare. Och nu är jag tjurig och ska vara dryg. Lite morfar-fasoner över mig nu känner jag. Men det är precis vad de förtjänar. Och ingen butik vill förknippas med PLUS...
Sista-minuten-Johanna är förövrigt klar med allt vad julklappar heter! Jag har pytte-pytte kvar, men det är under kontroll. Det känns rätt så konstigt att veta att stressen över att inte veta vad man ska köpa till vem eller var man ska köpa eller hur man ska köpa inte kommer infinna sig i år. Jag har planerat. Rätt bra dessutom. Och nu är det bara att låta julen komma. Till och med Hanna och Lovisa är avklarade...Awsome!
Jag är blomvakt till Victoria och Henkes blommor i två veckor. Ska sköta dem det bästa jag kan och lite till. Inte torka ut och inte dränka. Jag ska se till att de överlever helt enkelt.
.Sleep well my dearest. Det ska jag göra ett tag. Förhoppningsvis hela natten, men troligtvis inte. Skåre har lagfest/julfest. Och det kommer komma hem en full nr 6 någongång mitt i natten. Jag hoppas inte han kommer tända varenda lampa, eller ringa för att han tappat bort sin nyckel, eller ställa sig på alla fyra och spy i sängen, eller vilja berätta allt som hänt under kvällen, eller fråga varför jag är sur, men jag är förberedd på att de kan hända (läs: kommer hända). Jag blir dock världens lyckligaste om jag faktiskt har fel för jag ska jobba imorgon. Men jag hoppas ändå att de får roligt, och en lyckad kväll! Puss och kram.
Godnatt.
Sista-minuten-Johanna är förövrigt klar med allt vad julklappar heter! Jag har pytte-pytte kvar, men det är under kontroll. Det känns rätt så konstigt att veta att stressen över att inte veta vad man ska köpa till vem eller var man ska köpa eller hur man ska köpa inte kommer infinna sig i år. Jag har planerat. Rätt bra dessutom. Och nu är det bara att låta julen komma. Till och med Hanna och Lovisa är avklarade...Awsome!
Jag är blomvakt till Victoria och Henkes blommor i två veckor. Ska sköta dem det bästa jag kan och lite till. Inte torka ut och inte dränka. Jag ska se till att de överlever helt enkelt.
.Sleep well my dearest. Det ska jag göra ett tag. Förhoppningsvis hela natten, men troligtvis inte. Skåre har lagfest/julfest. Och det kommer komma hem en full nr 6 någongång mitt i natten. Jag hoppas inte han kommer tända varenda lampa, eller ringa för att han tappat bort sin nyckel, eller ställa sig på alla fyra och spy i sängen, eller vilja berätta allt som hänt under kvällen, eller fråga varför jag är sur, men jag är förberedd på att de kan hända (läs: kommer hända). Jag blir dock världens lyckligaste om jag faktiskt har fel för jag ska jobba imorgon. Men jag hoppas ändå att de får roligt, och en lyckad kväll! Puss och kram.
Godnatt.
Finns du eller? Visa det då!
Vad har jag nu gjort för att de högre krafterna ska gå emot mig? Jag tänker och tänker men kan inte komma på att jag gjort någon något ont på ja..... väldigt länge. So help me God!! Du har följande alternativ, och snälla snälla, gör nåt!
1. Gör så att mamma ringer och säger att "laddaren är här, jag har hittat den!"
2. Ge mig en hint som leder till att jag hittar den själv.
3. Gör Elgigantens personal mer måna om att ge god service (eller service över huvudtaget) så att de vill hjälpa mig med en ny.
eller sista utvägen:
4. Gör så att den laddaren Teknikmagasinet eventuellt kunde få fram passar till min kameras batteri.
Snälla snälla snälla snälla!!
Att det ska vara så svårt? Har jag kanske glömt den hos Matilda i Sydney? Jag kan inte tro det (vill inte heller för den delen). Jag tror ändå jag haft den sedan jag var där, det är ju för sjutton ett år sedan snart! Nej, jag kan inte ha glömt den där. Den måste vara hos mamma och pappa. Äh, skit samma var den är bara den kommer fram nu eller jag får en ny på nåt sätt... Fast allra bäst vore ju helt enkelt om Du väljer alt. 1 eller 2. Det skulle underlätta för mig från flera aspekter. Tack på förhand!
Och nu återstår bara att se om det är värt att sätta sin tilltro till de högre makterna. Se om de finns över huvudtaget.
1. Gör så att mamma ringer och säger att "laddaren är här, jag har hittat den!"
2. Ge mig en hint som leder till att jag hittar den själv.
3. Gör Elgigantens personal mer måna om att ge god service (eller service över huvudtaget) så att de vill hjälpa mig med en ny.
eller sista utvägen:
4. Gör så att den laddaren Teknikmagasinet eventuellt kunde få fram passar till min kameras batteri.
Snälla snälla snälla snälla!!
Att det ska vara så svårt? Har jag kanske glömt den hos Matilda i Sydney? Jag kan inte tro det (vill inte heller för den delen). Jag tror ändå jag haft den sedan jag var där, det är ju för sjutton ett år sedan snart! Nej, jag kan inte ha glömt den där. Den måste vara hos mamma och pappa. Äh, skit samma var den är bara den kommer fram nu eller jag får en ny på nåt sätt... Fast allra bäst vore ju helt enkelt om Du väljer alt. 1 eller 2. Det skulle underlätta för mig från flera aspekter. Tack på förhand!
Och nu återstår bara att se om det är värt att sätta sin tilltro till de högre makterna. Se om de finns över huvudtaget.
Där tog det stopp!
Jag är i Leksand. Ska åka tillbaka till Karlstad idag. Kom i onsdagskväll, och haft det lagom körigt, ungefär så som jag hade tänkt att det skulle bli. Som det för det mesta blir, men som det för den skullen inte ska bli under julvisiten. Tänker att jag ska hinna med alla då, alla som jag vill hinna med. Och jag säger som han i reklamen -det kan gå!
Snön vräker ner. Och har gjort det nästan sen jag kom i onsdags. Jag älskar det! Lagom kallt och mycket mycket snö. Precis som det ska vara när det är vinter, och när det närmar sig jul. Jag och Anders tog oss en sparktur ner för backarna i onsdagskväll, mysigt. Det gick fort ska du veta! Han satt på med Eddie i knät och jag skjutsade på, eller stod bakom, för jag behövde knappt skjutsa på när vi fått upp farten. Det tog stopp i en snödriva hos mormor och morfar. Vi lekte i snön, för det spelar ingen roll hur gammal man är när snön ligger djup -då kan vem som helst bli barn igen.
Hade älskat att följa med Martin och Johan till Himmelsbacken igår, men jag hann inte. Tråkig ordkombination det där; hann inte, hinner inte, hinns inte med....Och tyvärr känner jag att jag använder den alldels för ofta. Speciellt här hemma.
Det luktar jul här hemma hos mamma och pappa. Det är inte ens jul. Men det lider mot jul. Jag vet inte vad det beror på, men hela jag känner det, kände det så fort jag klev innanför dörren. Förväntansfull. Lycklig. Jag älskar jul. Och snö. Mycket snö. Som nu.
Och nu ska jag åka till mormor och morfar och äta rotmos och fläsklägg. För det har jag beställt!
Snön vräker ner. Och har gjort det nästan sen jag kom i onsdags. Jag älskar det! Lagom kallt och mycket mycket snö. Precis som det ska vara när det är vinter, och när det närmar sig jul. Jag och Anders tog oss en sparktur ner för backarna i onsdagskväll, mysigt. Det gick fort ska du veta! Han satt på med Eddie i knät och jag skjutsade på, eller stod bakom, för jag behövde knappt skjutsa på när vi fått upp farten. Det tog stopp i en snödriva hos mormor och morfar. Vi lekte i snön, för det spelar ingen roll hur gammal man är när snön ligger djup -då kan vem som helst bli barn igen.
Hade älskat att följa med Martin och Johan till Himmelsbacken igår, men jag hann inte. Tråkig ordkombination det där; hann inte, hinner inte, hinns inte med....Och tyvärr känner jag att jag använder den alldels för ofta. Speciellt här hemma.
Det luktar jul här hemma hos mamma och pappa. Det är inte ens jul. Men det lider mot jul. Jag vet inte vad det beror på, men hela jag känner det, kände det så fort jag klev innanför dörren. Förväntansfull. Lycklig. Jag älskar jul. Och snö. Mycket snö. Som nu.
Och nu ska jag åka till mormor och morfar och äta rotmos och fläsklägg. För det har jag beställt!
Nej, inte mig!
Tänkte bara jag skulle vara lite snäll och gå förbi Tobias jobb och säga hej innan jag gick hem på förmiddagen. Därför svängde jag raskt runt min egen axel och gick ut mot Drottninggatan istället för Västra torg -som jag brukar. Och jag såg honom på långt håll, riktigt såg hur han beslutade sig för att "henne tar jag" och styrde stegen raskt mot mitt håll. Jag å min sida ökade också takten, satte näsan i vädret och försökte se upptagen ut. Jag tittade för guds skull inte mot honom och trycke mig mot husväggen så gott jag kunde för att bli så osynlig som möjligt. Och det gick -nästan. Jag hann inte undan. Nej Nej Nej NEJ. Hjälpte inte. Han har inte lärt sig det ordet än, den jädrans försäljaren. Vi pratade inte alls samma språk. Jag gjorde mitt bästa för att min hjärna skulle hinna med att sortera alla erbjudanden, kostnader och tjafs som han bladdrade om, men det gick inget vidare för samtidigt gnagde Tobias tjat i bakhuvudet om att det skulle vara mycket bättre om jag också hade tre... eller 3.. eller hur de nu vill ha det. Och rätt som det var stod han med min underskrift på papperet och jag med en ny mobil i handen och jag fattade ingenting. Han såg ju såklart störtskönt nöjd ut.. Och jag rätt förrvirrad kan jag tro. Det är jag förresten fortfarande. Undrar vad jag gjort, och har letat som en tok efter allt på deras sida som ser ut som (eller nästan-ser-ut-som skulle också fångat min uppmärksamhet) ångerrätt. Men den fliken har de dolt väl -jag har med andra ord inte hittat någon sådan. Försöker minnas vad han sa om hur det skulle bli billigare (det kan väl inte bli billigare än kontantkort?), Tobias resonerade dessutom som honom. I mitt huvud hittar jag det inte. Men jag väljer att lita på Tobias. Så jag kan skylla på honom sen också.
Lovisa är glad. Hanna med. Och Tobias. Men ge mig lite mer feedback så kanske det känns lite bättre, blir det bra såhär? "Dags att tänka på det nu" tänker du. Men jag har tänkt så ändå från början, när... ja, till och med innan han haffade mig, så säg ingenting! Han fattade ju inte när jag sa Nej.
Har du tre...3...wtf.. tre.?
Jag kan iallafall ta fina kort.
Nu ska jag visst och jobba lite till.
Lovisa är glad. Hanna med. Och Tobias. Men ge mig lite mer feedback så kanske det känns lite bättre, blir det bra såhär? "Dags att tänka på det nu" tänker du. Men jag har tänkt så ändå från början, när... ja, till och med innan han haffade mig, så säg ingenting! Han fattade ju inte när jag sa Nej.
Har du tre...3...wtf.. tre.?
Jag kan iallafall ta fina kort.
Nu ska jag visst och jobba lite till.
En mycket god gärning.
På jobbet säljer vi KRAM-pins för Röda Korset och de ensamma. En god gärning för en tjuga.
Jag satt i kassan och tog betalt av en grabb i 18-20årsåldern. Han betalade med kort, men drog sedan upp en tjugolapp och nickade menande mot asken med KRAM-pinsen. Han såg verkligen inte ut som någon som skulle köpa en sådan så jag blev lite förvånad, men kom sedan på mig själv och blev lite besviken för att jag varit så fördomsfull, varför skulle han inte? En fin gest nu när det lider mot jul. "Varsågod och ta en" sa jag när jag tagit betalt. "Nej, vad ska jag med den till?" undrade han och jag föreslog att han kunde ha den på jackan eller något kanske... "Nej tack, varför ska man skylta med välgörenhet?". Så gick han.
Ja du, varför ska man skylta med välgörenhet?
Tonvis och tusen mil med bra karma till honom.
Jag satt i kassan och tog betalt av en grabb i 18-20årsåldern. Han betalade med kort, men drog sedan upp en tjugolapp och nickade menande mot asken med KRAM-pinsen. Han såg verkligen inte ut som någon som skulle köpa en sådan så jag blev lite förvånad, men kom sedan på mig själv och blev lite besviken för att jag varit så fördomsfull, varför skulle han inte? En fin gest nu när det lider mot jul. "Varsågod och ta en" sa jag när jag tagit betalt. "Nej, vad ska jag med den till?" undrade han och jag föreslog att han kunde ha den på jackan eller något kanske... "Nej tack, varför ska man skylta med välgörenhet?". Så gick han.
Ja du, varför ska man skylta med välgörenhet?
Tonvis och tusen mil med bra karma till honom.
/>
