Kärleken övervinner inte allt.
Den 16:e oktober somnade min morfar in. Samma dag som jag bad min styrkebön. Det räckte inte till. Hans hjärta orkade inte mer. Jag hann heller inte dit för att hälsa på honom, vi skulle åkt dit morgonen efter.
Jag tänker inte ljuga eller försköna; det är helt fruktansvärt att mista någon man älskar så mycket och det är helt ofattbart att han inte finns bland oss längre. Det gör så himla ont och saknaden efter honom är enorm. För oss alla. Jag tänker på honom jämt, kan koppla i princip vad som helst till honom. Jag förstår att det måste få vara så ett tag. Kanske föralltid. Det spelar mig ingen roll, det viktigaste för mig är att han finns hos mig jämt, jag känner -och har känt det ändå sedan den dagen, att han är med mig hela tiden, varje sekund. Det ger mig lite tröst. Men inte mycket. Jag vill ha min morfar här.
Du kommer alltid finnas med mig. Jag glömmer dig aldrig. Jag älskar dig mer än ord kan beskriva. Jag behöver dig morfar. Hör du att jag pratar med dig varje dag? Ser du mina tankar, mina fina minnen? Känner du min saknad, morfar, känner du? Jag tittar upp mot himlen, och vet att du är med mig. Jag tittar upp mot stjärnorna, och vet att du är med mig.
Be strong!
Fick just lite dåliga nyheter som jag hoppas av hela mitt hjärta inte kommer bli ännu sämre. Man ska uppskatta livet och sin hälsa, vara tacksam för varje dag och se till att de man älskar vet om det, känner det.
Nu skickar jag all min kärlek och massor med krya-på-dig-kramar till min älskade älskade morfar <3<3 I love you!
Ber också en liten bön, en styrkebön för dig!
The yogie´s back!
Ja, jag vet att det låter klyschigt, men så här är det; YOGA is the shit.
Det finns bara fördelar med det. Och nej, man sitter inte bara med benen i kors och låtsas att man mediterar. Yoga är ju egentligen en helt egen vetenskap, en livsfilosofi, men man behöver absolut inte ta det till den nivån för att dra fördelar av det.
Jag började med Vinyasa Flow Yoga när jag var i USA. När jag kom hem var det inte meningen att jag skulle ta paus, det bara blev så. Det finns ingen som utövar Vinyasa Flow här i krokarna, vad jag vet. Så nu när jag tagit upp mitt livselixir, så har det fått bli i en ny form -Ashtanga. Mer än ett år senare, men ahh, bättre sent än aldrig, och jag kan bara ångra och skylla mig själv för att jag inte tog mig i kragen tidigare. Hur som helst, nu är jag äntligen igång igen, och jag får lov att predika lite av min eufori!
Det handlar om mindfulness. Det handlar om stretching. Det handlar om styrka och smidighet, om att lära känna sin egen kropp -och själ. Det handlar om att lära sig lyssna, att stänga ute omvärlden för en stund, om att acceptera och respektera. Det handlar om avslappning, att övervinna rädslor, att acceptera begränsningar, att se sig själv -inifrån. Det handlar om varsamhet och uppmärksamhet gentemot sig själv, men framför allt handlar det om VÄLBEFINNANDE i största allmänhet.
Har du ännu inte provat, så prova -jag lovar att du kommer bli postivt överraskad!
Pauls kommentar efter sin första class var "det känns som om jag varit på massage", mmm, det känns fakstiskt så!
/>
