Och att vakna mitt i natten av att han kryper tätt tätt intill, ålar sig in under min arm och snusar in nosen i min hals är det absolut bästa jag vet. Och hade han kunnat prata vet jag att han i det ögonblicket hade viskat "jag älskar dig matte", så jag log, svarade och så somnade vi om. Lycka.

Äntligen Helg och min älskade älskade Eddie är här hos mig. Gosh vad jag längtat efter honom!

What are words if you really don't mean them when you say them?










                                                
                                                 Beautiful, eh?

Ibland kommer tankar och känslor bara över en utan förvarning. Jag känner att jag bara vill skriva några ord om min mami och pappi som alltid ställer upp och helt enkelt är fantastiska. Jag är såå lyckligt lottad som fick högsta vinsten på föräldrar-lotteriet. Jag älskar er, tack för att ni är de ni är!

                        

Jag ser ljuset på tunneln -vill inte ens räkna hur många timmar jag jobbat den här veckan. Men jag klagar inte, det är nämligen heeelt självvalt. Dessutom har jag på näthinnan vad resultatet av slitet kommer leda till och plötsligt känns allt så mycket enklare. Vad jag mest ville säga är att jag ser fram emot helg, att få krascha i soffan medan tvn står på och visar ingenting, babbla strunt med mamma, pappa, alla andra eller ingen alls och bara få vara. Men först ska jag ta och pallra mig till Borlänge en sväng imorgon, det är dags att införskaffa sig ett nytt pass- hur bra var det inte att jag kom att tänka på det? Kanonbra (för det hade inte blivit bra annars...) 

Jag är så trött att jag inte längre känner mina ben -men vad gör det när tillvaron är perfekt? Det är övertid som gäller hela veckan så det är bara att borra ner huvudet och köra - och när det går lite tyngre, tänka på vad som kommer framöver!

Glöm inte att göra någon annan glad imorgon fina ni,
 godnatt! 

Ooooh, intresseet för den här bloggen verkar ha ökat lite den senaste tiden. Så bara för därför vill jag passa på att make a statement.

Folk kommer alltid ha åsikter om det mesta -från någons klippning eller kläder till varför någon gör på det ena eller andra sättet. Vi är sådana, vi människor punkt slut. Inget att göra åt. Vad man däremot skulle kunna tänka sig är att man alltid står för sina åsikter -inte vänder kappan efter vinden, att man inte tisslar och tasslar eller är osann.

Vad som dessutom skulle göra världen till en härligare plats att leva på är om man någongång skulle kunna önska sina medmänniskor glädje istället för att vara missundsam eller -ännu värre- skadeglad. Alla går igenom perioder när man har det galet bra, och ibland har man det lite sämre. Om folk har problem, så löser de dem själva oftast. Är de intresserade av din expertis så ber de säkerligen om den. Tycker du ändå att du har den perfekta lösningen så presentera den då -och hoppas att personen i fråga ens hade (just det) problem(et) från början... Risken finns att det inte var så nämligen. Men vet ni vad jag tycker, jag tycker mest att man bara kan knipa igen.

Kanske är just du här för att snoka, eller så är du här för att du är min underbara vän som uppriktigt bryr dig om mig och vad som händer. Oavsett vad så vill jag bara påminna om en sak; what goes around comes around. Var bitter och du kommer få bita i det sura äpplet mer än en gång, eller gör valet att önska folk välgång och lycka och du kommer också få uppleva det. Garanterat.

Och ja;

I'm a lucky one.

Tänker inte säga mer än så. Det behövs inte.

Jag somnade med ett leende på läpparna igår, och jag tror det satt kvar när jag vaknade imorse med. Good shit.

Jag går och är lite förundrad över hur bitarna faller på plats på något konstigt vänster. Efter en del veckor i fullständig förvirring och kaos så börjar det bli lite rätsida på det mesta. Jag har fått några härliga besked som gör att jag kan lägga mina panikskimmrande vad-ska-jag-göra-när-jag-blir-vuxen-funderingar på hyllan för ett år framöver och med gott samvete (det kommer ändå hända någonting) köra på i spåret av förnekelse ett tag till; jag-ska-aldrig-någonsin-bli-vuxen-så-jag-behöver-inte-bekymra-mig-allafall. Det känns helt perfekt lagom mödosamt att vara där jag befinner mig just nu. Förhoppningen är sedan att när augusti kommer nästa år så har jag fått någon slags uppenbarelse så jag vet precis vad det ska bli av mig, eller att jag åtminstone vet åt vilket håll jag är påväg.

Om ni vill veta vad som är tanken för den närmsta tiden så kommer de få dras med mig på Clas ett litet tag till -ingen lugn och ro förrän till hösten haha, och sedan åker jag tillbaka till USA i början av oktober igen. Tillbaka till älskade Atl.

Att veta att jag faktiskt kommer åka gör att jag njuter av att vara hemma. Det är inte det att det inte är bra här, det är bara att det är så bra där också. Och Leksand står kvar har jag hört sägas...

Det var inte tanken, men till och med jag kan svälja stoltheten ibland. Jag skulle inte till Rättvik. Jag är verkligen inget fan av Classic Car Week. Hade till och med argumenterat för varför man inte ska åka dit -och ändå hamnade jag där. Jag tyckte dessutom det var riktigt mys att sitta i kvällssolen och titta på fina -och gräsligt fula- bilar. Roade mig själv med att utse ett favorit-ekipage som jag eventuellt till och med skulle kunnat åka med i (mot betalning givetvis). 

                                

Förövrigt så blir jag lika överraskad varje gång jag är där (oj nej, jaa, jag erkänner -jag har varit där förut också) över min egen reaktion på just det klientelet människor som drar iväg på sådana tillställningar som CCW. Inte de som offrar sig för en cruising-kväll på trottoaren, utan ni vet de där riktigt inbitna raggarna -huwa mig! De tycker säkerligen att jag är en otroligt tråkig människa som inte förstår vad jag går miste om här i livet (precis just så tycker jag om människor som inte förstår vad sport har att göra här i världen). Men det spelar mig ingen roll, jag avstår ändå. Brylkräm (neej hur fasen stavas det??), skinnvästar, oljiga jeans och spetsiga boots som bränner däck och dunkar äckelmusik är verkligen inget jag går igång på. Däremot finns det en hel del snygga, prickiga klänningar som vandrar omkring om man nu ska se livet från den ljusa sidan -och som sagt, en del fina bilar med då!