North Georgia Premium Outlet Mall
T.ex Joico K-PAK Shampoo+Conditioner (1 liters) för $32. Huuur bra? Ett par skoseluror, som visserligen inte kommer förrän nästa vecka, men oj så fina, för $30! Två fina partytoppar, för sammanlagt $27. Orkidédoftande badolja för $3. Och... En snygg Adidas träningsjacka för $20. Sandra fick ett par snygga Converse för $20, partytopp för $7, Adidashoodie för $40 och två skärp för sammanlagt $20.
Outlet är toppenbra grejer =)
Godnatt på er.
Love från ATL
Happy Halloween!
Och så har vi carvat pumpor för glatta livet;
Spoooky times!
Och här kommer ett axplock andra mer eller mindre nödvändiga lagar från olika stater:
-It is considered an offense to push a live moose out of a moving airplane. (Alaskan law)
-It is unlawful to lend your vacuum cleaner to your next-door neighbor. (Colorado)
-You aren’t allowed to cross a street while walking on your hands. (Connecticut)
-Women may be fined for falling asleep under a hair dryer, as can the salon owner. (Florida)
-If an elephant is left tied to a parking meter, the parking fee has to be paid just as it would for a vehicle. (Florida)
-It is illegal to skateboard without a license. (Also Florida)
-No one may carry an ice cream cone in their back pocket if it is Sunday. (Georgia)
-All bathtubs must have feet. (Minnesota)
-A person may not cross state lines with a duck atop his head. (Minnesota)
-It’s illegal to take a lion to the movies. (Maryland)
-It is illegal for married women to go fishing alone on Sundays, and illegal for unmarried women to fish alone at all. (Montana)
Busväder.
A sunday walk.
Men vi börjar från början.
Planerad sovmorgon på söndagen. Som blev abrubt avbruten då en lovely granne fick för sig att klippa gräset eller köra lövblåsen eller vad tusan det nu var, klockan 9.20 en söndag! En på tok för kort stund senare, så var klockan plötsligt 11:20 och vi insåg att det var dags att ta tag i dagen. Någon har nämnt för mig att man aldrig ska äta ute en söndag vid tolv-tiden, då har folket här i landet precis kommit från kyrkan och istället intagit varenda tänkbart matställe. Trots det infinner vi oss på J Christopher's för en brunch tio minuter över tolv. Och vi var såklart inte ensamma. Men brunch blev det till slut. Och den satt fint.
Sedan gick allting alltså som en dans till dagens mål, Stone Mountain Park. Vår tanke var att vi skulle gå trailen till toppen. Det var en toppenfin söndag, och precis när vi kom fram insåg vi att vi inte hade något vatten med oss. Och gissa vad glad jag blev att jag inte städat bilen på länge, för där fanns ju två gamla flaskor och skräpade. Men fräscht vatten var de plötsligt som nya igen -fast dubbelt så värdefulla! Att gå runt berget var 4 miles. Att gå uppför var 1,5 miles enkel tripp -dubbelt så långt om man studsade ner också =). Så det var bara att traska. Och det gjorde vi. Supermys! Utsikten var verkligen belöningen för mödan och att ta skyriden upp hade inte varit samma sak.
Vattenpaus med jämna mellanrum var välbehövligt i värmen...
Fin utsikt. Och långt där borta syns Atlantas skyline...
En del energi kvar trots allt!
Själv bjuder jag på ett lyckohopp a la kanin!
S:ets bidrag...
...till det äckligaste träd jag någonsin sett. Men bättre där än på marken...
Så här såg det ut, berget... Mer en gigantisk stenkulle kanske?...
Med en enorm inristning på. De tre musketörerna? Helt ärligt ska jag forska
mer i, och återkomma, om vad det här är för place egentligen. Men Martin
Luther King nämnde denna plats i sitt berömda tal när det hölls. Och även
KKK har någon slags koppling till det här berget... Men som sagt. Jag ska
kolla upp det lite nogrannare.
Jaja, såå lite vilsekörning på hemresan, och sedan letade vi som tokar efter min favoritrestuarang för att där hade vi bestämt oss för middag! Bamboo Garden heter den. Och ja, det är det bästa stället men jag hittade verkligen inte dit. Och GPS:en lurade oss fel två gånger innan vi till slut fick ge upp och ringa eefter hjälp. Sandra hade börjat ge upp hoppet när den plötsligt dök upp. Själv hade jag kunna åka hela natten för maten på det stället. Och såhär i efterhand Sandra med. Mongolian Beef är lätt favoriten. Eller Sweet'n Sour Chicken. Eller Sesame Chicken... Whatever. Göttans! Och en bra avslutning på en bra dag.
Back in the same cosy mood for the fourth year!
Men nu blir det en lätt packning. För som jag berättade lite tidigare så blir det sleepover at the Applebee's place och imorgon ska vi undersöka berg och skog, skog och berg. Och förhoppningsvis njuta av fantastiska höstfärger i vackert väder.
Sweet vanilla.
Friday night live at Phillips Arena.
Sweet dreams folks!
Tekniken och jag.
Min mobiltelefon har varit trasig ett tag... Ja, faktiskt rätt länge när jag tänker efter. Jag har dragit slutsatsen att det är högtalaren som gett upp. Jag hör när det ringer, ringsignalen fungerar som vanligt och den som ringer hör mig. Kruxet är bara att jag inte hör någonting alls. Det låter inget. Som om jag inte ens svarat. Eller ringt. Stendött. Så nu, skulle vi hitta en ersättningstelefon äntligen för det går inte längre. SMS är visserligen en rusktigt bra uppfinning, men ibland är det bra att kunna ringas också. Vi talar ingen ny telefon här, utan en från samlar-lådan. Provade en Nokia. Hittade laddaren. Laddade, men fanskapet slog ju inte på sig hur jag än betedde mig. Två trappor upp till Molly för att fråga henne om den verkligen funkade, och det gjorde den. Man skulle visst bara trycka på ON-knappen (som jag inte sett överhuvudtaget, måste tryckt på alla utom den där satans, och väl dold var den också. Vad ska det vara bra för?). Tid och datuminställning. Som tur var kvar i Mollsans rum för inte fdök det upp några siffror på displayen fast jag tryckte och tryckte. "Molly?". Man skulle visst skrolla fram siffrorna på upp-och-ner-tangenterna. Huur logiskt?? Whatever. Molly frågade om jag behövde mer hjälp men icke. Kröp ner i mitt krypin igen och skulle sent omsider skicka ett reply till Sandra. Skulle bara lägga in mina kontakter först. Som fanns i gamla telefonen! När jag väl fått bort batteriet och skiftat simkortet x antal gånger och skrivit ner alla nödvändiga nummer på ett papper och skulle till och lägga in dem så kom det inga siffror när jag tryckte på knapparna. Var jag dum i huvudet på riktigt? Upp två trappor till Molly. "Knapparna funkar inte..."... "Du är värre än en grottmänniska Johanna..." Men faktiskt så fick hon ta tillbaka det, för de funkade faktiskt inte... Inte ens för henne! Så hon rotade vidare, och hittade en annan Nokia, en modell som var i klass med 3210:an ni vet, sms och ringa. Superbra för mig. Det är det jag kan och förstår mig på. En som man kan kasta hårt i väggen och den ser lika nöjd ut för det, det skulle bli perfekt. Tyvärr hittade vi ingen laddare till den bara för det. Till slut lyckades vi få ihop nödvändigheterna till en Samsung. Som jag laddade, och fick igång. Nöjd! En stund åtminstone... för sen dog den lika fort igen. Ur med batteri. I med batteri. I med laddare, ur med laddare. Stendöd. Så till sist gav jag upp. Jag måste ha alarm till imorgon för att ta mig upp ur sängen. Och Sandra fick lov att få svar på sitt meddelande. Så nu har jag satt tillbaka SIM-kortet i min none-working phone igen. Och gissa vad! Då, utan SIM-kort så laddar Samsungen helt utmärkt. Det skiter jag i. Allafall till imorgon.
Back in beautiful ATL
Lördagen hade två happenings. Shopping och hockey. Att säga att vi strosade i affärerna på Garden State Plaza skildar inte verkligheten riktigt... Vi snarare jagade igenom dem för att hinna se så många som möjlig. Det hjälpte naturligtvis inte. Mallet var minst sagt gigantinskt, men riktigt riktigt bra! Jag lider lika mycket av "jaaaa-men-jag-ska-fundera-en-stund"-, "jaaa-men-vi-kollar-lite-till-och-går-tillbaka-sen"- och beslutångest här som hemma. Det fick jag såklart sota för då jag hittade ett par riktigt snygga jeans till kanonpris -20 dollar! Issuet den gången var att vi precis ätit och jag orkade helt enkelt inte prova just då. Och sedan hann jag inte för plötsligt stod taxin där och väntade. Och jag lovar er att det grämer mig. Attans papiljotter vad jag hade velat ha de där jeansen egentligen!
Hem och byta om för hockeykväll. Devils-Bruins. Lite ute i sista sekunden kan man säga, men inte så mycket p.g.a av oss utan mer på grund att sena taxisar... Väl framme visade det sig att biljetterna låg och väntade på andra sidan byggnaden. Hm, inte sugen på ett varv runt Prudential Center just precis då när matchen var i full gång redan, men what to do? Ett par snälla poliser frågade om vi möjligtvis var svenska? Och hur han kunde se det förtäljer inte historien, men viss blondhet och förrvirring kan ha spelat in, jag vet inte riktigt. Hur som helst visade de i vilken riktning vi skulle gå, innan de ett par sekunder senare visslade tillbaka oss och gav oss lift i polisbilen genom det avspärrade och folkiga området runt hallen. Japp, blåljusen på naturligtvis! Väl där var de bussiga herrarna inte säkra på att det där verkligen var vår ingång vi stannat vid, så de erbjöd sig att stanna ett par minuter ifall det var så att vi faktiskt skulle gå in på framsidan (för då skulle de alltså skjutsat tillbaka oss). Det behövdes dock inte, ett par minuter senare kunde jag se de återstående 6 minuterna av 1:a perioden.. Matchen gick förövrigt sådär. Sett med Jersey-ögon alltså.
Söndagen tillbringades på Manhattan. Vi strosade. Det var första gången jag var i New York. Häftigt stad. Imponerade byggnader. Jag är ju som ni redan vet ingen höjdare när det kommer till fotografering. Men på bussen hem ploppade plöstligt knappen upp som jag letat efter ända sedan jag köpte det där nedrans kameran. Jag har alltid undrat vad för kass kamera jag fick för de där tusenlapparna, som varken kunde ta kort i mörker eller ens snygga bilder i dagsljus. Men nu så kan jag! Och vilken skillnad bara man har rätt inställning -eller en inställning överhuvudtaget...! Tyvärr då hittade jag ju som jag sa den här knappen på vägen hem. Den hade verkligen behövts där och då, för att någorlunda lyckas fånga alla coola skyltar, lampor, byggnader och ja, vi vet. Men här Tony, kommer det som jag trots allt lyckades åstadkomma =) Och jag vill också poäntera att ni i fortsättningen inte kan förvänta er några proffsfoton även fast det kanske nyss verkade så, men åtminstone sådana i klass med gemene mans!
Det blev ingen tid för allt man bara måste göra och se när man är i New York. Det ska istället avverkas under några intensiva dagar i december när Tobias kommer! Har jag förresten nämnt att han kommer och hälsar på? Det blir toppen och som sagt, då ska vi turista på riktigt i New York över nyår bl.a.
Under måndagen undersöktes Newark och Jersey City en liten smula. Bl.a lunch i Hoboken på en mycket noga utvald chinese (vi hade dividerat en bra stund om vilket ställe vi skulle välja), som så här i efterhand inte kan ha varit annat än en täckmantel för diverse annan kinesisk verksamhet med tanke på maten, servicen och att vi var de enda gästerna trots att det var lunch-tid... Men men, man måste väl gå på nitarna någongång också...
Tisdagen innebar mest städning och hemresa till vackra Atlanta igen. Och att jag skriver så har inte att göra något med att New York och New Jersey var fult eller så. Absolut inte, men heller inte lika fint som i Atlanta. Mitt intryck (med undantag av självaste Manhattan) är ändå att det var lite gråare och lite mer betong där uppe än här.. Och så lite kyligare såklart! När vi steg ur planet på kvällskvisten visade termometern 23 grader. Behagligt skönt!
Up north for a while!
Lycka!
Vissa dagar går bara allt som man vill. Har shoppat en kavaj som jag väntat ut... För att den ska gå ner i pris -inte för att den var dyr från början, utan mest bara för att jag är snål. Och ett par stövlar som jag letat som en galning efter huuur länge som helst. Och idag bara fanns de där!
Det allra bästa är att de går att kombinera på ett gäng olika sätt...
T.ex på något av detta visen...
eller...
eller högt skaft om man vill det någon dag;
Fina, visst? Och dessutom med en klack går att gå i...
H ö g a klackar verkar annars vara det som gäller här...
Columbus Day!
Columbus Day firas varje år och infaller som den andra måndagen i oktober. Hur dagen firas varierar från stat till stat, men 2 stater tillkännager inte dagen överhuvudtaget; Hawaii och Nevada. På vissa håll kan dagen kallas något annat t.ex Indigenous People's Day (Berkley CA) eller Native American Day (South Dakota). Den 12 oktober 1492 steg Columbus i land i USA i tron att han äntligen kommit till Indien. Dagen har firats sedan 1800-talet, men blev officiell helgdag i USA 1937.
Vi firade dagen med en tur till Lenox Square, jordens godaste, perfektaste pizzor och varsin kiwi lemonade på California Pizza Place;
Yey!
Jag har visste glömt bort att jag har smakat dessa godingar också... Det var ett tag sen. Men här kommer några smarrisar till allafall...
Strawberry Cupcake -tyvärr lever inte den här upp till förväntningarna, men...
Chocolate Peanutbutter Cupcake -svårslagen, kan nog kanske vara favoriten t.o.m...
F-någonting Banana Cupcake -riktigt riktigt mumsig... Favorit den här med tror jag...
Vanilla Cupcake -god, vanilj rätt och slätt. Och när är inte vanilj gott?
Fem år!
Meee and Tobey. Låter längre än det känns... Men tänker man tillbaka så har vi hunnit med en del, gått igenom en del, upplevt en del. Kompromissat och kramats, gråtit, svurit och skrattat, önskat och uppskattat, tjatats, fightats och slitit, viskat och pushat. Men kanske framförallt; vuxit. Både som individer och par. Och vi går den vägen som passar oss bäst, och ingen annan. Den kanske inte är rakast alla gånger -snarare rätt krokig, och är inte den som en del kanske skulle önska. Men andra gärna får ha åsikter om den -det bryr vi oss inte alls om. Den väg vi valt har alltid valts av vissa anledningar. För vi vill såklart fortsätta växa, som individer -och tillsammans! Det är ju förutsättningen för ett gott liv... Och även om vi är hundratals mil ifrån varandra en tid nu så vet vi vad vi vill, och vi vet vart vi har varandra.
En stor puss till dig, min Bis, på våran dag!
Love.
Sunny Sunday at Uncle Bob's
Och vad en Pumpkin Patch innebar visste vi inte riktigt ärligt talat.
Men vi upptäckte rätt snart att vi skulle få se något annat än de Wisteria Lane-liknande kvarter med perfekta gräsmattor och formklippta träd och buskar som vi blivit vana vid här i USA. Vi befann oss snart på countrysiden mitt ute i ingenstans.
Hade någon sagt åt oss när vi vaknade, att vi skulle åka hölass genom halvmeters-djupa lervällingspölar och gå vilse i en labyrint på ett majsfält ett par timmar senare, så hade vi garanterat inte trott på det. Men det var precis vad som hände. Dessutom sköt småtjejerna tomater, potatisar och andra grönsaker med någon typ av Airgun-vapen, och målet var en gammal tvättmaskin som stod utställd på en åker och självaste trumman var Bullseye. Vi skippade dock den delen och strosade bland pumpor i olika färger och former istället. Jag trodde på riktigt att vi skulle få kliva av den där traktorvagnen i den tjockaste leran och ta oss tillbaka till fots... Men som tur var måste Uncle Bob ha matat sin lilla traktor med dunderhonung eller spenat, för den hade verkligen oanade krafter. Och tur det, för som sagt så väntade IKEAs köttbullar på oss!
På väg mot nya äventyr igen...
Spaghetti Junction
Närmar oss Altanta igen...
Efterlängtade...
Matkoma....
Den här med uttalet får de nog jobba på... Vart tog j:et vägen t.ex?
Saturday night hanging...
Efter det blev det en heldags-shopping på Mall of Georgia, som är Söderns största köpcentrum... Men det blev en billig dag. Ett par grå mys-brallor för 10 dollar och ont i fötterna bara... Därför blev sista destinationen för dagen Kroger, där vi köpte med oss en flaska vin hem. Japp, ni läste rätt! Vi köpte vin, ett gott dessutom. Med smak av hallon, jordgubb och plommon eller vindruvor eller vad tusan det nu var. Som saft =) Väl hemma beställde vi food to be delivered. Och det var sååå gott!
När vi var mätta och belåtna var vi rätt nöjda med att bädda ner oss under täckena och se första fredagsfinalen av Idol.... Kind of perfect day eh?
Sen sov vi gott för söndagen skulle innebära en hel del.
Friday Game Night
Största footballsmatchen för året, dessutom den sista (men den första förmig). Homecoming! Naturligtvis måste även vi två svenska nötter uppleva detta!
På plats! Är man ute i sista stund är det inte alltid lätt att få parkering... Och med poliser i varje hörn kan man inte ställa sig vart som helst...
LIONS-EAGLES. Vi hejade på de som vann... Och klappade när alla andra klappade. Man tänker att Sandra som ändå tillbringar 3 kväller av 5 under veckorna på footballsträning borde kunna någon regel. Men inte.
Vi hamnade på bortaläktaren på något konstigt vis. Whatever, vi hejade på de som vann som sagt -och det visade sig bli Eagles. Så vi satt visst rätt!
Interesting. Skulle man tagit några random snapshots skulle de på mig föreställa mig tittandes på match. Och de pa Sandra skulle föreställa henne kikandes runt i publiken, på jakt efter... Ja, kanske är det inte konstigt att hon inte lyckats lära sig några regler...
Time Out (heter det ens så?) precis här. Och på sidan av planen har året King and Queen-kandidater gjort sig beredda, i halvlek skulle nämligen vinnarna inför årets dans (som gick av stapeln på lördagen) presenteras.
På väg hem. Ett av fler försök att förklara vart vi till slut lyckades parkera via sms. Vi skulle nämligen ha någon med oss hem...
Den största supporten av oss alla. Som garanterat såg absolut minst av matchen, och jag törs nästan säga att hon inte ens vet vilka som spelade... Men hon vet hur man ska se ut. Och till nästa match vet vi med!
Target.
Behövs det mer?
Inte egentligen, men Sandra Lundberg heter hon. Önskar att hon fyllde 21 istället för 20 den 10 november. Kommer från Umeå, men har varit i USA sen den... 21 juni i år. Tar hand om de tre grabbarna Applebee på dagarna. Och vill du, så kan du fälja henne på slundberg.blogg.se
Vi har konstaterat att vi träffades första gången för lite drygt en månad sen... Och sedan dess har vi mer eller mindre levt ett helt liv ihop! Saker som vi tyckte vi pajsade om för evigheter sedan visar sig inte vara mer än en vecka gamla. Hur är det möjligt? Tiden fungerar inte normalt i det här landet. Allting går för fort och för långsamt. Nej, inte för långsamt!
Sa jag förresten att vi fastnade på Target så länge att vi inte hann med att få några bagels?
Engelska för invandrare...
...Vi gjorde ju ett försök att registrera oss på en kurs som jag skrev om för ett par veckor sen, i Lawrenceville. Då när vi inte fick ni vet. Nu har vi kämpat oss in på en liknande kurs under Lanier Tech. Den var vi tydligen inte för bra för, vi fick göra testet (som vi finishade på halva tiden med alla rätt) och blev placerade i Advanced I, eller vi kunde välja mellan Advanced II också om vi ville, men det passar dessvärre inte med tiderna så ja, vi har ju därmed inget val.
I måndags var första classen. Vi var tre från Sverige, några från Colombia, China, Mexiko, Brazil, Ryssland, Peru och jaa... Från överallt som ni hör. Vi kom dit med några minuters marginal efter en felkörning av S:et -som för en gångs skull satt vid ratten ; "Nu förstår jag varför du är så dålig på att köra här, det är ju svårt!" .
Vi håller till i källaren på Methodist Church i Cumming, och ni ska veta att det finns vissa regler att följa. Bland annat får man inte ha korta kjolar och kläder som "visar" för mycket, om vi är sjuka eller lite förkylda är det bättre att vi stannar hemma och tar hand om oss, och om prognoserna visar på dåligt väder slutar vi tidigare eller ställer in lektionen så vi inte behöver köra i oväder.
Helt ärligt är första intrycket efter måndagen att vi nog lika gärna skulle kunna level up a bit för det var inte särskilt svårt det som vi höll på med, men som sagt så passar det ju inte med tiderna så vi kör ändå... Tänker att det nog inte är så mycket mer grammatik och sånt där vi behöver egentligen, utan mer tillfälle att få prata -och det får vi ju där hur som helst. Och imorn är det dags igen...
Sweet dreams from ATL.. Eller Godmorgon Sverige, vilket ni nu känner mest för.
En pojke!
Och tack Stig för kommentaren, vad roligt att du läser! Det känns bra att veta att ni har koll på mig... Eller?!... Jodå, det är klart =) Haha!
Sugarloaf.
Jag har varit in på Sugarloaf två gånger. En gång förra veckan då det blev en promenix runt neighbourhoodet (som består av inte mindre än 2000 hus!! Hur många finns det i Västannor? ). Vi traskade i rast takt en vända som tog oss 1 timme, och vi svischade bland annat förbi Marian Hossas, Toni Braxtons, ziplock-påsuppfinnarens, och lottskrap-uppfinnarens hus. Dessutom bor en av tjejerna i TLC där, och också någon som kallas Bow Wow (som man tydligen ska känna till enligt Sandra). Senaste skvallret säger dessutom att Uscher håller till i området. Han sågs visst nyligen på vår lokala livsmedelsbutik Kroger, här i Duluth.
När jag svängde in till oss här förra veckan så kom det ut en stoooor svart blank bil med kolsvarta tonade rutor från Sugarloaf. Känslan sa mig att någon satt i bilen. Men vem kan man ju spekulera om...
Åh, en sak till när jag ändå är i farten... Jag är egentligen inte så imponerad av Hummrar (Hummers?). Jag tycker inte att de är så jädrans snygga men jag har faktiskt sett en Hummer-limousine.. Den var lång som en kortare lastbil. Det var imponerande.
SD och kanelbullar...
...De går väl hand i hand eller?
Jag är på hugget och känner för lite debatt innan jag säger godnatt.
Häromdagen surfade jag nämligen runt och läste någonstans... Jo det var en facebook-status som löd såhär; "Välkommen till Sverige, där GB glassar, landsflaggan, nationalsången, negerbollar och skolmaten är RASISTISK ! gilla och lägg upp på din status om du är trött på allt gnäll om SD i riksdagen." Jag la inte till den som min egen status, utan lade bara märke till den.
Och det gör lite ont i hjärtat att jag inte tänkte längre än jag gjorde när det skulle till och bli val där hemma -för jag hann inte med att varken poströsta eller förtidsrösta, så jag får stå mitt kast. Jag röstade alltså inte alls (fast jag tycker tokmycket precis som vanligt). Och jag har förstått att det varit mycket skriverier om SDs vara eller icke vara, efter att partiet för första gången fick mandat i riksdagen. Och jag tycker onekligen att det hela är rätt intressant, speciellt med tanke på vart jag för tillfället befinner mig -i patriotismens land #1.
Man kämpar här, men inte bara för sitt eget land och folk utan för människorna på jorden. Man är stolt över sitt ursprung, och man är stolt över att vara amerikan. På husväggarna sitter Stars And Stripes (nix Nathalie, inte strips utan ränder) och vajar i vinden som en hyllning till ett land som man älskar. Och det är helt okej. Man får göra det oavsett vilken nationalitet man ursprungligen har. Och fastän landet råkar vara ett av världens i särklass mest multikulturella och befolkningen är både svart och vit (och allting däremellan), så enas man kring stoltheten över nationen och viljan att leva bra sida vid sida. Och man får behålla sitt moderslands traditioner bäst man vill likväl som man får anamma USAs om man känner för det. Det finns utrymme att både få vara amerikan när man känner för det och svensk, kinesisk, mexikansk eller syrisk när man känner att man behöver det. Här krockar inte mångkulturen med patriotismen. Här lever dessa i symbios med varandra.
Så är det ju inte i Sverige. Varför? Av någon anledning har dessa hamnat på kollisionskurs. Det finns mycket att säga i ämnet, och jag tror alla har en åsikt. Det finns antagligen både mycket goda men också mindre genomtänkta argument vad gäller SDs plats i riksdagen, vad det egentligen innebär samt konsekvenserna av det. Men man kan inte komma och påstå att resultatet är orättvist. Det är svenska folket som röstat dit dem. Vad den faktiska anledningen är till att de röstat så, är i så fall mer intressant att diskutera tycker jag. För jag tror tanken bakom rösten skiljer sig mycket från person till person, vissa har säkerligen sundare åsikter än andra. Jag kan klargöra att jag inte skulle inte ha röstat på SD om jag hade hunnit vara med och säga mitt, dock tycker jag inte det är helt fel att försöka "bevara" Sverige svenskt. Men för mig innebär det innebär definitivt inte att jag är rasist och det innebär inte heller att jag anser att vi inte ska tillåta ett multikulturellt samhälle, tvärtom. Jag anser att vi behöver olika nationaliter i samhället för att skapa förståelse, ödmjukhet och respekt för olikheter och varandra. Jag är nyfiken på alla världens länder och kulturer och välkomnar därför verkligen med öppna armar om det är så att man känner för att bosätta sig i Sverige. Det finns plats för alla etniciteter i dagens samhället och kanske just därför blir det extra viktigt att man faktiskt kan få tillåtelse att vara stolt över sitt land, sitt språk, sin flagga och sina traditioner.
Och på tal om traditioner så, idag är det ju KANELBULLENS DAG! Därför tillbringades gårdagen på följande vis i svensklägret:
Quick break.
Jag har tillbringat ett par timmar på en driving range den här veckan. Jag har inte hållt i en golfklubba sen innan jag åkte. Men jag minns plötsligt varför jag spenderat så många timmar på banan den här sommaren. Det är ju tokroligt! Fast jag saknar mina stickor... Ugglan och Gittan...
Och what else; jag längtar verkligen efter att få spela fotboll... Jag längtar efter att få träna fotboll. Jag vet att säsongen är slut där hemma, men det hjälps inte riktigt. Att joina sexåringarna här stillar visserligen den värsta abstinensen, men det är ändå inte riktigt samma sak som att slita hund själv. Jaga den där nedrans bollen. Bli helt slut. Och vinna.
Kanske ska jag kika till dem nu, det är oroväckande tyst...
Saturday Update.
Vi roade oss också med en del facepainting, och I turned into a butterfly och en dog for a while. Men helt ärligt så gillar jag mig själv bättre som människa.
Kvällen tillbringades i Sandras soffa. Tanken var "The Last Song", men efter lite tekniska grubblerier, så blev det inte så. Vi kan dock tjöta iväg hur många timmar som helst på ingenting. Och efter gårdagen jag tror kanske det måste till en floskeltopp här någonstans... Det dök upp en potentiell listetta igår =) Och det var inte jag som avlossade den!
Jag måste erkänna att jag längtar efter en utekväll för att se vad det går för. Jag nyper dock mig själv i armen med jämna mellanrum för att jag hoppas att jag plötsligt ska vakna upp för att höra Sandra säga ;"ja men det var ju som vi trodde, jag har missat ett år! Jag ska visst fylla 21 istället för 20!". För även om det är lysande att ha en chafför (hehe) så skulle det faktiskt vara ännu mer lysande att ha någon rolig nöt med sig hela kvällen.. Ute utekväll kan inte utgöras av en person, så enkelt är det ju.
Nu vaknar mina änglar till liv... Have a great day!
Love.
Lite kuriosa...
...som jag av olika anledningar lagt märke till eller fått reda på hittills under min tid här i Atlanta!
*Det bor en hel del asiater här. De är bara ute på mornarna och när solen gått ner på kvällarna. De är rädda för solen. Är ute på morgonen efter att solen gått upp så är det långärmat, långbyxor och solskärm eller hatt som gäller!
*Vårt mall Discovery Mills här i närheten är hållpunkt för häng på kvällarna. Det förekommer tydligen en del gänguppgörelser och överfall. Har visst varit om det på tv, men det har jag inte sett utan bara hört. Eftersom jag i princip aldrig tittar på tv. Discovery Mills är med andra ord inget att rekommendera kvällstid.
*CNN, ni vet sportkanalen på tv. Haha, bara för att jag just skrev att jag aldrig ser på tv! Hursomhelst, har sitt headquarter här i Atlanta. Här har ni beviset;
*Det finns IKEA. Där kan man handla Leksandsbröd, ljus sirap, kräftor, kaviar och jag undrar om det inte finns vaniljsocker också eventuellt...
*Att slänga skräp på motorvägen kan ge böter på 1000-1200 dollar. Knappast värt att riskera. Bananskal räknas också som skräp.
*Det är inte förbjudet att slå sina barn här. Och det förekommer. Däremot får man andra slå någon annan, då är det misshandel. Hur tänke de när de utformade den lagen?
*Persikan är Georgias symbol. Liksom t.ex apelsinen är Floridas. Den återkommer i namn allt som oftast och finns också i bakgrunden på reg-skyltarna på Georgias bilar.
*När man ska svänga höger så får man/ska man göra det om tillfälle ges även om det är rött. Dessutom får man köra på gult, gör man det inte kan det hända att man plötsligt har bakomvarande bil i skuffen. Men man måste såklart stanna på rött.
*Det finns en del hel, eller jag skulle nog till och med dra till och säga majoriteten av Atlantas befolkning är afro-amerikaner. Det beror på att det för längesen fanns massor med bomullsfält här i södern, och det skeppades (tyvärr) massor med slavar till den här delen av USA. (Eller kan det månne bero på att det är the hiphop-capital of the world?)
Puss på er!
/>
