X-mas time my dear.

Skinkan är griljerad. Laxen gravas. Mandlarna är rostade, glöggen varm, julklapparna strax inslagna och rimmen färdiga. Imorgon ska mormors gran kläs och sedan är det fritt fram för julen att svepa in oss i känslan av frid, glädje och massor med kvalitetstid med dem som betyder allra mest.

Dec. 19.

Det rusar mot jul. Tur att allt är under kontroll, för det är jobb och plugg som gäller ändå in i kaklet. Sen, får vi andas och bara mysa några dagar. Härligt.

Helg.

Den här veckan har jag knåpat med en uppsats. Den skulle lämnas in idag, typ för en halvtimme sedan närmare bestämt. Jag fick nog igår och lämnade in den då. Inte helt nöjd. Alls. Men det betyder ingenting, för det är jag aldrig när det handlar om sånt där och det brukat gå bra ändå, säger Dennis. Så kanske det är.

Hur som helst betydde gårdagen därmed slutet på delkurs 3, och på måndag drar terminens sista fjärdedel igång. Det innebär att dagens varit helt utan måsten, jag har kunnat vara mitt socialaste jag hela dagen och resten av helgen existerar inte heller någon underliggande stress; det finns inget i pluggväg jag ens kan göra. Dessutom jar julklappsinköpen sakta trillat på plats under dagen, så det är bara att andas ut och konstatera att det är helg.

The tale of happiness

Det är fantastiskt.
Härligt.
Så otroligt vackert.
 
Skrivet i stjärnorna,  som vi sa igår.
Han visste. 
 
Han. Och. Jag. 

En magisk formel.

Apelsin+ägg+socker+citronsaft=En uppfriskande injektion som inte går av för hackor... Och som dessutom smakar mer. Och mer. Bara att njuta av nu när apelsinerna är som godast.
 
 
 

Julen knackar på.

Samtidigt som tiden rusar går den skrämmande långsamt. För att man längtar till något.

I nästa tanke ska jag hinna jobba massor av extra pass, läsa ett halvt bibliotek, skriva en uppsats, hitta och köpa passande julklappar till alla nära och kära, göra ett par kransar, ett saffransbak och julgodis och hinna andas innan det är den 23, eller ja.... 24 december. Och då, känns det plötsligt helt nödvändigt att dagarna går skrämmande långsamt. Annars kommer jag bli kvar, efter, ifrånåkt. Inte hinna med.
 
Tur, att det blir julbord ikväll -ifall det nu blir så att jag hamnat på efterkälken trots allt. ;-)
 

Det förbjudna gränslandet

Det är där
precis när känslan av
förakt
tar över
som

loppet är kört

När besvikelsen övergår
i likgiltighet

När himlen tar över
 
Det är gränsen
som skiljer oss
hela
och oss
sköra
 
Men vi älskar 
och får aldrig tillåta
att hamna där
RSS 2.0