Jo det är träning nu.
Och nej, jag sitter här, på en stol i köket. Jag gör ingenting.
Jag skulle ha varit på träning, men det blev inte så.
Ja, jag är besviken.
Men de kunde inte veta att jag skyndat mig hem från jobbet för att hinna.
Och att jag skickade meddelandet.
Och de kunde inte veta att jag bara åt litelite för att inte få håll.
Och de kunde inte heller veta att jag sedan skyndade mig ut och städade upp i bilen så vi skulle få plats.
Innan jag bytte om och packade väskan. Och sen satt och väntade. Och väntade. Och undrade var de var? Varför de aldrig kom.

Och jag är besviken. Men det är sånt som händer. Jag vet det.
Men det känns otacksamt. Därför är jag ledsen.

Och jag vill inte prata mer om det. Så säg inget mer tack. För jag vill inte prata.