Oki...

En vecka i Turkiet är avklarad. Vansinnigt skönt, vansinnigt behövligt, men fort går det och nu är det bara att kasta sig in i vardagen igen. Hinner inte skriva precis nu om strapatserna som naturligtvis inte helt oväntat drabbades oss -när har det någonsin gått som det ska?!

Däremot ska jag bara lyckligt klottra ner ett par rader om min Tig som är hemma igen. På gott och ont. Men mest gott för mig! Min plutta som bara är bäst! Livet är bra knepigt att förstå sig på, eller kanske inte livet... Men uppenbarligen finns det nyckfulla och kanske till och med elaka människor här i världen, fast man helst inte vill tro det. Det som inte dödar... Klyschigt, men visst lär man sig mycket om både sig själv och andra i tuffa situationer. Jaja, she's back home!  Och självklart också tillbaka i The Green Machine så strax ska vi träna tillsammans igen, glädjetjut bara för det - äntligen!!  puss*