I söndags mot Kvarnsvedens U-lag. Borta på konstgräset i Borlänge.
Att vissa inte spydde av nervositet är ofattbart =) Själv blir jag inte så nervös, däremot blir ju sprittig i benen på något knepigt sätt. Dock måste det -precis som nervositet -vara en psykisk åkomma som blottar sig fysiskt, för känslan fanns där i benen redan när jag vaknade på morgonen. Jaja, en jämn match. Slutade 1-1. Första spontana tanken när domaren blåste sin slutsignal var "faaan" med en känsla av besvikelse... Men vid närmare eftertanke så hade de ett par riktigt heta hörnor bl.a, och nja, vi jorde en bra match men får nog vara nöjda med 1-1 ändå. De hade med två från bänken från lördagens A-lagsmatch, och de var verkligen tongivande -riktigt duktiga. Olivia har nog aldrig sprungit så mycket på en match kan jag tro =) Men jävlar så bra hon gjorde det! Och vi slapp möta Elin. Skönt för oss. Skönt för henne (hennes hjärta är nämligen grönt) Vi åker och hejar på henne imorn istället!! Då möter nämligen Kvarnsveden- Djurgården i en cupmatch. Spännande.