Julen knackar på.

Samtidigt som tiden rusar går den skrämmande långsamt. För att man längtar till något.

I nästa tanke ska jag hinna jobba massor av extra pass, läsa ett halvt bibliotek, skriva en uppsats, hitta och köpa passande julklappar till alla nära och kära, göra ett par kransar, ett saffransbak och julgodis och hinna andas innan det är den 23, eller ja.... 24 december. Och då, känns det plötsligt helt nödvändigt att dagarna går skrämmande långsamt. Annars kommer jag bli kvar, efter, ifrånåkt. Inte hinna med.
 
Tur, att det blir julbord ikväll -ifall det nu blir så att jag hamnat på efterkälken trots allt. ;-)
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0