Helgen i Sälen/Hundfjället var kanoners. Jag åkte direkt efter jobbet i torsdags, och eftersom det naturligtvis var extraöppet till 21.00 så innebar det att min semester började ungefär 00.45, med några timmars sömn. Gogrisarna på jobbet var uppenbarligen lite oroliga(?) över mina körkunskaper(?), lokalkännedom(?), lokalsinne(?) och möjligen också mina tekniska kunskaper(?) för rätt som det var stod det en GPS på disken framför mig och sekunden efter kom Linda springande med en karta med färdväg. Genomgången av GPS:en var grundlig och..."Glöm inte att lägga i värmeljus i bilen nu..." Tack för omsorgen helt enkelt, jag kom fram utan oväntade incidenter!
Slog upp ögonen och hoppades att klockan var tio eller något, men blinkade till och blundade hårt samtidigt som jag intalade mig att jag kunde sova lite till, kunde sova liiiite till, när jag såg de digitala siffrorna visa 07.40. Då hade det ändå låtit skapligt utanför dörren av pigga grabbar bra länge! Jag kunde naturligtvis inte sova mer utan tog tag i dagen istället. Frukost. Och när klockan var halv tio, kanske närmare tio befann sig samtliga av oss i backen.

Några minusgrader blev betydligt fler uppe på fjället där det bokstavligen blåste isvindar -ja där nere med, men ännu värre högst upp. Jonas kommentar "Men Johanna, du är alldeles vit i ansiktet", är väl ganska talande. Men ni vet att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Och vi gav oss inte. Lunch vid tolv. En snabbfika vid halv tre hemma i stugan -som förövrigt låg så gott som mitt i den allra högraste backen, och när vi sedan gjorde oss redo för de sista timmarna i pisterna så övergav jag allt vad fåfänga heter och följde Jonas kloka exempel -rånarluva på, för som sagt -fjället var inte nådigt mot oss! Det hade börjat snöa rätt ordentligt men dock, en heldag i backen och såå härligt! Elin och Anna envisades med att trassla i skogen, och Trollskogen blev grabbarnas favorit efter första åket!   
När backen stängt (på tok för tidigt om du frågar mig) blev det lite after ski för mig, Anna och Håkan. Anna fick ju såklart ragg innan hon ens hunnit kliva över tröskeln. Eller ragg och ragg, men vad ska man annars kalla det: "Om du får en chilinöt av mig, kan inte jag få en puss av dig då?". Nu blev det ingen puss för den stackars grabben, men han kan trösta sig med att musiken som spelades var bra. Det var proppat med folk verkligen och mitt i fick jag plötsligt syn på någon som jag inte sett på massor med år, nämligen Ingvar Sjögerud från vår konfirmation -jag lallade fram och frågade om han möjligtvis kände igen mig, beredd på att få skämmas ögonen ur mig. Men det behövdes inte, han kom visst ihåg mig både till för- och efternamn -enligt honom därför att jag var så morgontrött på alla läger vi hade (tur att man utmärker sig på något vis hmm...) Men jag skulle så klart hälsa från honom till alla 87:or som konfirmerades det året! När vi en stund senare kom ut därifrån var vi allt annat än frusna och Anna skyndade sig att tacka oss för hjälpen, hon trodde aldrig hon skulle komma ifrån de där Mora-grabbarna Haha! Hemma i stugan väntade sedan en gedigen tacobuffé och ingen behövde lämna bordet hungrig. Följande bastubad var pricken över i:et, och jag tror att alla var nöjda med dagen och somnade tämligen ovaggade.

Lördagen bjöd på mycket behagligare väder. Det snöade visserligen (ihållande från fredagseftermiddagen) men var en eller ett par plusgrader och bara lagomt. Däremot var det såklart väldigt mylsigt i backarna. Så fort frukosten var avklarad så var vi ute igen, och innan lunch var vi kvar i Hundfjället, för att på eftermiddagen göra Tandådalen. Vi gav oss iväg utefter transportliften och upp för att testa Tandådalens familjebacke (den backen du vet som svänger väldigt, och som varit min megafavorit alla gånger vi varit till Sälen med skolan). Den var märkt grön och "mycket lätt". Haha, inte kanske efter sådant snöfall som väderguden bjudit på de föregående 24 timmarna... Den kändes som en puckelpist av värsta slag, och mitt i drabbades jag såklart av sendrag i tån. Det är något lustigt med just den där backen, jag får alltid sendrag i tån när jag åker i den av någon anledning. Har fått snöra av mig skorna för att ta tag och dra ut tårna mer än en gång förut. Nu blev det som tur var inte så blodigt allvarligt denna gång, men när vi väl var nere allihop så andades vi ut och var rörande eniga om att Hundfjället var bra mycket bättre, eller vad säger du Helen?

Transportliften tillbaka bjöd mig på min fetaste vurpa på hela helgen. Och ja, det var pinsamt, och ja -det gjorde sjujäkla ont!  Men det allra värsta var att när jag såg backen komma, vände jag mig till Anna som liftade med knappen bakom mig och sa "Jag kommer ramla i den här backen som kommer nu". Jag visste alltså vad som skulle komma (men inte att det skulle göra så ont)! Det är inte meningen att man ska åka knapplift ner för backar, och inte satt jag fast ordentligt, så när jag där i nerförsbacken fick för mycket fart var jag såklart tvungen att släppa knappen och när jag höll på att åka ikapp och in i den stackars pojken framför så... ja... alltså, jag hade inget val -försöket att svänga undan resulterade i ett mega fall framåt, det tog stutt kan man säga. Anna (och säkert alla andra) lyckades släppa sin knapp och stå hela vägen för att greppa en ny tre knappar längre fram, men det gjorde inte jag.  Skratta ni -jag bjuder på det!

Lite fika och ett vantbyte satt fint efter den där lilla utflykten. Sedan hade jag och Martin lite snowboard-träning, men den tpg visst slut innan det knappt hunnit börja. Tålamodet på eleven tröt när han inte fick åka sittades på brädan uppför liften. Istället tog jag och Jonas med oss Johan upp en sista gång på fjället. Johan som är Mora-supporter av rang, fick nog sitt bästa åk här, för av en slump hamnade vi i samma "liftkorg" som Micke Simmons och hans hockeykompis, de hade glömt sin ryggsäck precis i den som vi just höll på att sätta oss i. Moras a-lag hade visst avslutning, och var där för att åka skidor(?). Vi tog tillfället i akt och frågade om vi möjligen fick ta ett kort på en lycksalig Johan och dem, och det var klart! Så de ställde upp och Johan strålade verkligen av lycka när Micke klappade honom med staven och önskade honom en trevlig helg. Den andra var ingen vi kände igen, men vi tänkte att vi kunde försöka identifiera honom senare med hjälp av ett lagfoto. De åkte åt sitt håll, och "vi" valde (kors i taket!) Trollskogen för vårat -för helgen- sista åk. Plötsligt när vi befann oss mitt i Trollskogen tio minuter senare, så utbrast Johan "Men Johanna! Vi tog ju inga autografer!" Jag försökte förklara att vi befann oss mitt i en slalombacke och var varken utrustade med penna eller papper, men det gick inte hem -Johan var nämligen helt övertygad om att det var vad ryggsäcken de glömt i liften innehöll! Kanske var det så... Men jag hoppas verkligen att de inte är så högflygande...

Kvällen upprepade sig; after ski, mat och bastu för en del. Man blir trött av att vara ute så mycket, så sängen var verkligen skön att krypa ner i när det blev dags!
Söndagen innebar frukost och städning, stugan skulle besiktas 10:50, så det var bara att sätta fart. Naturligtvis städe ingenting, det fattades täcke, kudde, en nyckel och till och med ett vinglas, men vi vill hävda att vi är oskyldiga till allt utom möjligen nyckeln -som vi dock inte kan förklara, men resten var nog inte riktigt riktigt i antal vid ankomsten. Som tur var tyckte Herr Besiktningsman att allt såg mycket bra ut. Så vi skyndade oss att låsa och åka! 

Sammanfattningsvis alltså en helg som alla var lika nöjda med. Utomstående skulle vid en snabb inblick i jackfickor eller stuga kunna tro att vi var sponsrade av Marabou, för chokladkakorna huserade överallt och verkade aldrig ta slut, men det var vi inte (svaret är snarare Lager 70, 5 kr/styck). Mmm... Jag hade gärna stannat några dagar till, och hoppas att det inte dröjer tio år till nästa gång! 

Ps. Jag har också med hjälp av herrarna Dahlin och Ljudén lyckats ta reda på vem han brevid Johan och Micke Simmons på kortet var... Det var visst materialaren... Haha. Johan: Hade vi vetat det kanske han hade kunnat plocka fram en klubba ur den där ryggsäcken också! Ds..