Och så sådär mitt i tristaste Leksandshösten. Ja, för när löven inte bara gulnat -utan också fallit av träden, då blir allt väldigt grått och trist helt plötsligt. Hela livet förlorar sin prakt, kanske inte rent bokstavligt, eller jo faktiskt! Inte människolivet, men i naturen, från blomster i regnbågens alla färger, gröna ängar och fylliga träd till en lite mer dämpad färgskala, träd som står där och spretar med tomma grener och ihåliga blickar, sovandes? Längtandes till solen ska börja värma igen kanske? De dagar när blåsten är frisk och nordlig, regnet piskar mot rutan, och man undrar om solen ens gjort sig besväret att gå upp eftersom man inte känner varken ljus eller värme, så känns det som en hel evighet dittill. Och värre blir det när den allra värsta hösten inte ens kommit än. Jag hade höga tankar om motion och diverse andra funderingar för en del veckor sedan, och jag började bra, men sen tog som sagt de dystra tankarna överhanden, och jag lät mig svepas med i lathet och bitterhet för en alldeles för lång sekund. Som blev till timmar, dagar, och veckor.
Och precis här, i det dystraste tankarna så vaknar jag upp ur mitt gryt! Full av entusiasm och inspiration -jag behöver verkligen fräscha till mig! Det går väl inte att gå här och åma sig över sådant som blir värre oavsett om jag vill det eller inte. Om hösten är grå eller rosa, det är väl upp till mig, och vad jag gör den till.
Så där ja, simkortet är köpt och premiären är gjord. Belöningen med en superinpackning i bastun efteråt och sedan en rejäl skrubb i duschen fulländade mig. Vad som återstår är ett välbehövligt besök Hos frisören (ja trots inpackningen -man ska hålla efter ändå!) och lite annat jox, men det blir också gjort. Jag känner det nu! För som sagt -jag strålar av energi! Åtminstone idag, så det är lika bra att jag inte sitter här längre än nödvändigt, utan istället ser till att få sådant gjort, som ska bli gjort, innan energin tar slut för den här gången =)