Jag ser ljuset på tunneln -vill inte ens räkna hur många timmar jag jobbat den här veckan. Men jag klagar inte, det är nämligen heeelt självvalt. Dessutom har jag på näthinnan vad resultatet av slitet kommer leda till och plötsligt känns allt så mycket enklare. Vad jag mest ville säga är att jag ser fram emot helg, att få krascha i soffan medan tvn står på och visar ingenting, babbla strunt med mamma, pappa, alla andra eller ingen alls och bara få vara. Men först ska jag ta och pallra mig till Borlänge en sväng imorgon, det är dags att införskaffa sig ett nytt pass- hur bra var det inte att jag kom att tänka på det? Kanonbra (för det hade inte blivit bra annars...)