Uppskatta när livet kommer emellan.
Jag tror jag längtar efter vita stränder, brännande sol och turkosa vatten. Inte sådär bokstavligt utan mer på ett omedvetet plan, för jag drömmer om det på nätterna, bror och flickvän har just landat i Miami och planerar en båtresa till Bahamas och själv har jag aldrig varit ett blekare exemplar av mig själv.
Jag hoppas de kommer hem med ett par jeans till mig. Då ska jag älska dem ännu mer.
Men egentligen är det inte synd om mig. Jag kan resa senare, det har bara inte varit läge med magen i vädret och senare ett litet spädbarn som behöver mig dag som natt. Så småningom kan jag få sällskap till de här drömstränderna av lillknodden (och kanske pappan någongång?) och det kommer göra de här resorna ännu mer fantastiska och minnesvärda.
Vissa saker får helt enkelt lov att pausas en stund. Det passar inte jämt, ibland kommer livet emellan, i det här fallet är det något att vara glad och tacksam för och därför finns det ingen anledning att sörja för att jag inte kan leva som jag alltid gjort.
Kommentarer
Trackback
/>
