Nej, inte mig!

Tänkte bara jag skulle vara lite snäll och gå förbi Tobias jobb och säga hej innan jag gick hem på förmiddagen. Därför svängde jag raskt runt min egen axel och gick ut mot Drottninggatan istället för Västra torg -som jag brukar. Och jag såg honom på långt håll, riktigt såg hur han beslutade sig för att "henne tar jag" och styrde stegen raskt mot mitt håll. Jag å min sida ökade också takten, satte näsan i vädret och försökte se upptagen ut. Jag tittade för guds skull inte mot honom och trycke mig mot husväggen så gott jag kunde för att bli så osynlig som möjligt. Och det gick -nästan. Jag hann inte undan. Nej Nej Nej NEJ. Hjälpte inte. Han har inte lärt sig det ordet än, den jädrans försäljaren. Vi pratade inte alls samma språk. Jag gjorde mitt bästa för att min hjärna skulle hinna med att sortera alla erbjudanden, kostnader och tjafs som han bladdrade om, men det gick inget vidare för samtidigt gnagde Tobias tjat i bakhuvudet om att det skulle vara mycket bättre om jag också hade tre... eller 3.. eller hur de nu vill ha det. Och rätt som det var stod han med min underskrift på papperet och jag med en ny mobil i handen och jag fattade ingenting. Han såg ju såklart störtskönt nöjd ut.. Och jag rätt förrvirrad kan jag tro. Det är jag förresten fortfarande. Undrar vad jag gjort, och har letat som en tok efter allt på deras sida som ser ut som (eller nästan-ser-ut-som skulle också fångat min uppmärksamhet) ångerrätt. Men den fliken har de dolt väl -jag har med andra ord inte hittat någon sådan. Försöker minnas vad han sa om hur det skulle bli billigare (det kan väl inte bli billigare än kontantkort?), Tobias resonerade dessutom som honom. I mitt huvud hittar jag det inte. Men jag väljer att lita på Tobias. Så jag kan skylla på honom sen också.
   Lovisa är glad. Hanna med. Och Tobias. Men ge mig lite mer feedback så kanske det känns lite bättre, blir det bra såhär? "Dags att tänka på det nu" tänker du. Men jag har tänkt så ändå från början, när... ja, till och med innan han haffade mig, så säg ingenting! Han fattade ju inte när jag sa Nej.      
Har du tre...3...wtf.. tre.?

Jag kan iallafall ta fina kort.

Nu ska jag visst och jobba lite till.     


Kommentarer
lovisa

undra hur det kan komma sig att du alltid blir så utsatt för allting=).. kommer bli super det där ska vi se!!!

2008-12-06 @ 15:47:40


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0