...det är väl så det är!
Tillbaka till....vardagen...eller ja jo, det är väl så det är...

Hemma har varit så skönt och mysigt och ja...Träffat alla som betyder mycket och fått lite energi... Och så massor med jätte jättefina julklappar! Det känns bra att jag hann med nästan alla den här gången, naturligtvis inte så mycket som jag hade velat, men ändå; lite är så mycket bättre än ingenting!

Juldagen var bra. Och jo, jag kommer ihåg det mesta, så säg inget! Det var superskoj, och härligt att höra att alla hade lika roligt..och mådde lika pissigt dagen efter (en del samma kväll till och med -men inte jag!)... Tänker lite på Malin och Sara..och en Jonas... och sen lite också på Mischa, Lovisa, Hanna, andra Jonas och lite mig, Marcus och Kim vet jag inte (men kan tänka mig!)... Nathalie mådde bra, men det kan hon få ha, hon har mått dåligt så många andra gånger!
Hur som helst, när alla kommer hem och man får träffas och pratas och höras och dansas och allt så kan det ju inte bli annat än superbra!! Så tacktacktack!! 
...Sara N och Ulrika (såklart) saknades förstås..mycket.. Men annars så!

Förresten har jag fått höra att pappa är med på Leksands-introt den här säsongen. Varför har ingen sagt det förut? Det sägs att han slåss! Gör han verkligen det? Min pappa?  Nej, jag tror det inte förrän jag ser det! Så lätt kan man inte rubba den bild av honom jag byggt upp under tjugo års tid minsann! ...Nej... Han slåss inte...Inte möjligt... Min bästaste bästaste pappa?! Jag måste ha drömt att någon sagt det.

En parantes från julafton: det var Lovisa som var först med att se tomten i år! 300-någonting-dagar kvar igen till näst gång nu bara...

...Undrar just vad det här året kommer bjuda på....