Igår var jag och såg på urspårning. Urspårning på rätt hög nivå. Hockey när hockey är som sämst. Började med hockey när hockey är som bäst, jag jag hann tänka att det här blir nog en bra match. Men jag fick ta tillbaka det. Det var en match i U-16 elit-serien. Ore (där lillebror Anders spelar) var på turne och mötte Nor IK. Ore ledde med 3-0 efter...13?..minuter ungefär, förlorade i slutänden med 6-3, men i det här läget blev reslutatet rätt oväsentligt. Istället blev domaren huvudfiguren för kvällen, tyvärr. Han började plocka spelare till utvisningsbåset redan i mitten av första perioden -men bara från ena laget. Naturligtvis kan man leva med det, så kan det vara i sportens värld. Men när Ore helt sonika åker på lagstraff efter lagstraff för att domaren tycker att det blir för mycket protester från tränarna i båset, spårar det hela ur. För tränarna i båset har inte höjt rösterna alls, utan det är en gubbe på läktaren som högljutt protesterat mot domsluten, och domaren tror det är tränarna! De stackars Ore-grabbarna sitter med 5 eller var det 6(?) spelare i utvisningsbåset samtidigt, och har ingen chans att förklara läget eller protestera eftersom domaren för längesen slutat lyssna på dem. Gubben på läktaren sätter sig i andra änden av läktaren när han förstår dilemmat, men det är försent, domaren har redan bestämt sig för att Ore inte ska ha något att hämta i Nor, och fortsätter på sin inkörda bana. Aldrig har väl i och för sig protester fått en domare att ändra sig, men till slut får även den mest toleranta nog. En Ore-spelare åkte på match-penalty efter en (måste erkännas, jag är ändå objektiv) fruktansvärt ful crosschecking bakifrån efter avblåsning, men måttet blev verkligen rågat när en Nor-spelare bara fick en 2:a för en lika ful bentackling, likt den Bellemare gav Cedergren i drabbningen mellan Mora-Leksand här sist. Det var pinsamt, och när den långa pinan till match äntligen äntligen var slut kunde alla andas ut. Och åka hem. Och hoppas på att aldrig få se något likt i en hockeymatch igen.  

Förresten!
Jag ska baka lussekatter. Snart. Jag längtar verkligen tills de är klara -fast jag inte ens börjat än, därför måste jag sätta igång. Men det är bara för -lyssna (läs) här- saffransbröd är bland det bästa jag vet. Nybakat och gärna från Siljan (nu finns det vissa svårigheter med det sistnämnda där då...). Jag har väntat och väntat och frågat på konditorierna här i stan efter saffransbröd, men nix, får minsann hålla mig till advent. Men! Så kom Tobias hem i onsdags från match (Lindlöven borta), jag hade naturligtvis somnat, men minns ändå klart och tydligt att han berättade att han fått adventsfika medskickat från sin farmor. Yes! Lussekatter! Jag var för trött för att gå upp och inta en just precis då, men tänkte att en till frukost eller efter lunchen, skulle sitta himla fint. Den som väntar på nåt gott! ...Väntade för länge den här gången. För när jag äntligen äntligen skulle få ta årets första lussekatt kunde jag inte hitta dem någonstans. Letade och tittade och kikade och sökte med ljus och lykta. Jag hittade mycket men inga lussekatter. Så när Tobias kom hem på eftermiddagen så kom också förklaringen. Han hade tagit med dem till jobbet, tyckte att han och Tony kunde fika lite. Det kunde de visserligen, men faaaaaaan! Kunde jag inte bara fått en endaste? En? "Ääähh" tyckte Tobias "de var ändå lite torra." 
Men nu är det advent, nu är det saffransbrödstider igen och nu ska jag baka. Hade hittat ett recept på ICA som jag tyckte verkade bra, men mamma (som förövrigt varit här på en mysig snabbvisit under helgen) förklarade att det var för lite jäst i receptet. Det är nämligen så att saffran emellanåt kan motverka jäsningsprocessen, därför bör man ta ett recept med relativt mycket jäst. Jaja, ge mig ett recept med m y c k e t jäst i då, för jag lär ju verkligen behöva det, jag som kan ta dö på både jäst, deg och degspad med lite otur. Så jag fick ett jätteenkelt av henne, som hennes elever brukar använda sig av i skolan. "Det blir alltid så bra -jättefina katter!" Och kan de -då kan jag med. Så nu ska jag göra fantastiskt fina saffransbröd!

Hade du varit här kunde du kanske få smaka, det hade varit bra. Nu riskerar jag att äta upp alla själv... Inte riktigt lika bra.