Kom inte och tro något!

Om jag kokade igår, så sjuder jag fortfarande. Och tänker jag på det, så närmar sig en överkokning med stormsteg. Alltså ska jag inte tänka på det. Men va fan!
Kan det vara så jävla svårt med rent hyfs och artighet?? Ett "Hej" kanske... Eller ett "Tack" kanske... Kanske inte. Nej. Så jävla nonchalant och oförskämd. Och jag vet, det är en svaghet att ens visa att jag reagerar, men jag har bitit mig i tungan så jävla många gånger, och snart vet jag inte om jag förmår hålla mig. Ärligt talat. Som sagt, alla vet uppenbarligen inte vad artighet innebär. Men då kan man inte begära någonting heller. Och tar man för givet, då har man verkligen ropat Hej innan man gick över ån... I alla fall hos mig.   


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0