The day has come.
Så är dagen D här. Känns konstigt. Vet inte hur och vad jag ska tänka, känna eller förvänta mig. Det är nog det värsta. Att jag inte vet vad jag kan förvänta mig och inte, eller vad som förväntas av mig för den delen. Har man rätt att vara besviken för uteblivna förväntningar? Antagligen inte. Men jag blir det ändå. Har massor med känslor att deala med som jag inte får någon rätsida på just nu, men jag antar att det måste få va jobbigt ett tag. Jag önskar bara att det var lika jobbigt för Honom med.
Det är det såklart inte.
Tur att jag har världens bästaste och snällaste Mamma och Pappa som alltid finns och fångar upp när jag faller. Utan dem skulle jag verkligen krascha.
Det är det såklart inte.
Tur att jag har världens bästaste och snällaste Mamma och Pappa som alltid finns och fångar upp när jag faller. Utan dem skulle jag verkligen krascha.
Kommentarer
Sofie D
:) <3
E
välkommen hem kära kusin:)
Trackback
/>
