Det började redan när jag igår kväll gick ut genom dörren från jobbet.
-Alla klara?...Då larmar jag på. Ut med oss! Så vi lommade ut genom dörren som small igen i samma ögonblick som jag tittade ner å mina egna fötter. Inte en gång. Det blev två, för jag fick lov att titta igen. Jag hade glömt att byta skor! Fasiken! Jag var inte direkt pigg på att vandra hem från jobbet i växelvis slask och växelvis på glansis i mina foppatofflor, men då så fick vi plötsligt svaret på varför Jocke för en gångs skull i historien hade bil till jobbet (och från) -bara för att jag skulle slippa gå naturligtvis! Jag bjöd helt enkelt mig själv på skjuts och han stönade och suckade! Men så bra det blev, inga blöta strumpor, lite sällskap, och framför allt -ingen vurpa! (Min svans skulle absolut inte klara av en sån omgång igen!) 

Hoppsan, jag ska bara ta en liten toapaus här nu tror jag!

Så fort jag kommit hem anlände Sofie. Vi skulle ha fredagsmys med thaimat och radio. Och lite Let's Dance (men det blev mest radio). Anledningen till att vi tillbringade fredagskvällen lyssnandes på radio och stirrandes på en stillbild på datorn (och inte tvn) var helt enkelt match i Karlskrona. Som vi inte kunde infinna oss på, men som alltså sändes live på webbradion. Lite onödigt spännande i slutet tycker jag nog med tanke på att de ledde med 4-1 när det bara återstod 4 minuter, och slutresultatet sedan blev 3-5! Tycker du jag (eller vi?) är lite nördiga? Nej, för det är faktiskt spännande. Alla underskattar "ungtupparna i Skåre", men om de kunde sluta tjata om det och inse att det finns en anledning (som inte heter Loob) till att de eventuellt snart kanske är med och kvalar till allsvenskan istället! Jag håller med MF om att intresset antagligen hade varit större, och att de blivit tagna på större allvar om de istället hade hetat Färjestad U eller något i den stilen... Men retur på måndag här i Karlstad alltså, och så hoppas inte det behövs någon tredje match på tisdag...

 Tobias anlände hem när klockan var i 05.30-snåret och kröp ner i sängen, och upp ur sängen, klickade lite på datorn, gick några varv i lägenheten, sysslade med något (sin födelsedagspresent som jag gjort i ordning åt honom på bordet) ett tag i köket och kunde verkligen inte sova -han var klarvaken och hade inte sovit under hela bussresan. Jag låg och sov, först allafall. Sedan låg jag och intalade mig själv att jag sov, tills jag insåg att jag verkligen inte skulle kunna somna om. Då var klockan 06.30... Gahhh. Jag som ställt klockan på 8:15. Så vi låg och småpratade lite, och till slut började Tobias äntligen bli trött. Fast då fick han ju såklart inte somna -för det var ju ingen idé att jag somnade om! Ändå gjorde jag det, och vaknade 10 minuter senare av klockan. Snoozade. Och snoozade. Igen. Och igen. Och igen. Jag började jobba kl 10.00, så när klockan var 8:50 fick jag helt enkelt loooov att pallra mig upp...

Sen är det sjukt hur fort tiden går på morgonen! Tror alla känner igen sig, det blir verkligen alltid stressigt på morgon hur man än beter sig! Så det sista jag skulle göra innan jag drog på mig jackan var ett snabbt sprut med parfymflaskan. Och jag visste i samma ögonblick som jag sprutade. Jag hade tagit Tobias parfymflaska! Helvete! Drog av mig tröjan, tvättade och gned och torkade och gned och tvättade och torkade tils jag helt enkelt bara fick lov att dra på mig en annan tröja och springa iväg till jobbet. Och hu så jag luktade!! Alltså jag tycker verkligen hans parfym luktar jättegott (det är jag som har köpt den och det är min favoritdaft i hela världen) men inte på mig. Den luktar kille! Och så starkt! Jag satt i kassan och kände verkligen hur mycket jag luktade, naturligtvis så såg jag ju också -eller inbillade mig- att kunderna rynkade på näsan av doftchocken när jag lämnade igen växlen... Inte förrän klockan blev eftermiddag tyckte jag att doften avdunstat något... Men jag sa inget, och gick inte närmare någon än vad som var nödvändigt under hela dagen!

 Och förresten! Jag förhindrade en stöld idag! Genom att glo. Han såg misstänkt ut redan från början, och när jag kom gående genom butiken så betedde han sig ännu mer misstänkt, så jag glodde helt enkelt lite extra. Han höll ögonen på mig med, så när han trodde att jag försvunnit fortsatte han med -vad jag antagligen kommit och avbrutit honom i- innan han snabbt försvann ut ur butiken... Vi hittade en tom förpackning, men som tur var, senare också innehållet och en del mer som han nog tömt ur sin väska av rädsla, eftersom han visste att vi hade koll på honom! Yees! Hah! Amatör!...Men annars hade han åkt dit ändå!