På plats på simring?

Jodå, nu är jag på plats här hemma. Eller jo, jag sover fortfarande uppe i hallen på en madrass på golvet, och nej, jag har inte plockat ur resväskan eller tömt flyttkartongerna än, jag snurrar runt på de kläder som legat överst men underkläder och strumpor packade jag (förutseende nog) i en speciell påse så dem har jag lättillgängliga och byter precis lika ofta som normalt folk gör. Dessvärre måste jag tämligen snart röja igenom flyttkartongerna då jag i min sista-stunds-panik när pappa närmade sig med buller och bång plötsligt övergav allt vad rim, reson och sortering heter och slängde ner allt i den kartong det  rymdes i precis för stunden. Utan att märka upp kartongerna särskilt noga.  Och någonstans i någon kartong finns sådant som är viktigt att ha varje dag, för att ja... allt ska förbli som det är så att säga... Hmm, ja bla.. Så klart mycket mer som skulle må bra av sortering också naturligtvis, men vissa grejer är viktigare än andra ni vet...  

Som heltidsledig (men kan ju välja hur man vill vinkla det och uttrycka sig) så har jag ändå lyckats fördriva tiden rätt bra... Jag började naturligtvis med att bli sjuk, och låg däckad hela helgen och måndagen. Jag kände redan i mitten på förra veckan att jag inte var pigg, men då hade jag verkligen verkligen inte tid med att bli sjuk mitt uppe i allt. Därför har det varit horisontalt läge för det mesta, och inte mycket har blivit gjort. 
   Igår däremot gick jag till doktor för att få svansen undersökt. Lasse, han är rolig, vilka historier man får höra varje gång man träffar honom, helt sjukt hur han hamnat i alla dessa situationer!! Hur som helst, inget brutet, vilket kan va skönt att veta. Kanske nån liten spricka, kanske inte. Röntgen? Nja, han skulle fundera på det lite... Men som han sa, spricka eller inte -oavsett så kan man ju varken gipsa eller operera (fattar jag väl), så det är bara att låta det ta sin lilla tid. Jag som tänkt börja spela fotboll! Men "nej, ingen träning, så lite tryck på som möjligt. Använd en sittring!!"  En sittring. Just det. I och för sig så när det gör som mest ont så skulle den verkligen fylla en funktion, så jag får väl ut och leta redapå en  gammal simring i något uthus och blåsa i lite luft  kanske... Kan jag flyta runt här hemma på min simring ett par veckor och hoppas på att det blir bättre! Haha.. Blev det inte bättre på ett par veckor till skulle jag komma tillbaka... Men åh! Måtte jag bli bra snart alltså. Det är såååå typiskt mig! Som jag skrivit förut - varför måste det hända mig?! Och speciellt nu? Det är massor med snö, jag har massor med tid, skulle kunnat åka till Granberget och åkt, busat med småkussar och sysselsatt mig på olika vis, och framför allt, äntligen äntligen kunnat börja träna fotboll igen, om det inte varit för...ja... att jag alltid lyckas med det som ingen annan gör!  

Jag hann också med en vända till Hanna och Tyson igår. Fick både vi och hundarna socialisera lite, trevligt så trevligt! Så fort vi lyckas få ett skapligt kort på dem tillsammans så ska ni få bevis på att det faktiskt går! När de båda var hos mormor och morfar under helgen höll Eddie mest till på morfars axel -i tryggt förvar förstås, men ett par gånger till så är inte det nödvändigt längre! 
   En sväng till Furudal på kvällen. Jonas spelar ju som bekant för Ore numer, och de tog emot gästande Sandviken. Det är rätt fascinerande att det finns en sån fin ishall -och ett lag, 4 mil rätt ut i skogen i ingenstans. Men det går ju bra för dem, de går som tåget genom serien. Leder alltså Alltrean nu och med Jensa Nielsen och Torbjörn Johansson (ja ni läste rätt!) borde även kvalet bli en odramatisk historia. Igår blev det seger med 7-1. Jonas stod för ett mål. Deras. Så utan honom kanske mr Ore-målis fått hålla nollan =) Varken målis eller Jonas framför mål hade någon aning om vart pucken höll hus, men med knapp styrfart sparkade Jonas in den i mål... Bravo bror, bara för att man är och kikar på dig för en gångs skull! Åh, just ja, en passning till dig: Lovisa är redo att picka dig sönder och samman med sina hårnålar, bara så du vet då...

Idag har jag tillbringat dagen hos en lite krasslig moster. Mysigt.    


Kommentarer
sofie

ja fixar en ring på jobbet gumman =)du e allt bra tokig hur blir det i helgen !!!!! kramisen

2009-02-13 @ 01:15:44


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0