Vi skulle träffa Freddan på Ica Maxi kl 11 (varför kl 11? Det var som gjort för att bli som det blev!)... Roligt att vi skulle handla tillsammans och trängas och gå lite i affärer och ja... Klockan blev kvart över elva och hon blev tjugo över elva.. Så Tobias ringde till Freddan. Han hade visst blivit lite försenad, och just det! Träning och samling halv tolv... Halv tolv! Då ungefär precis. Lite mummel från två håll och så fick jag handla själv. Så jag styrde väl stegen mot ingången, tog en korg och slängde över armen, tvekade lite, skulle jag behöva en vagn? Nej, en korg fick räcka överlade jag med mig själv efter en snabbtitt på inhandlingslistan.
  Jag har handlat själv förut och har inga problem med det, inte alls, det är bara det att jag sett fram emot att göra det med grabbsen, och tänkte att det nog kunde bli kul. Dessutom har jag varit på Ica Maxi flera gånger förut, men aldrig har affären känts så stor som då när jag stod där själv. Ändå var jag inte själv, för så mycket folk som det var där då har det inte varit nån gång jag varit där förut. Folk knuffades och puttades och sprang och vimsade och stressade. Själv var jag lugn, så lugn som jag aldrig varit. Hade all tid i världen egentligen. Det var nog det som gjorde det. Jag tittade på folk och glömde bort vad jag skulle ha och vart jag var på väg och varför. En gång. Två gånger. Tre gånger. Hela tiden!! Till slut fick jag lägga allt rationellt tänkande åt sidan. Koncentrerade mig på varan som stod överst och gick för att leta efter den, spelade ingen roll om jag fick gå omvägar -det gjorde jag redan. Och om jag hittat varan på en gång hade mitt tålamod antagligen fått en omstart, men naturligtvis inte. För varför skulle konserverna med bambuskott stå vid alla andra konserver? Jag gick ett varv och ett till och ett till. Jag tror jag gick fem varv förbi konserverna innan jag bestämde mig för att hoppa över bambuskotten så länge. Ättiksprit. Ättiksprit? Var i hela världen finns ättiksprit i en matbutik? På vilken avdelning? Och varför står inte sötsur sås vid ketchup och chilisås? Fan. Fan. Fan. Jag snurrade och snurrade i den där jäkla butiken så jag höll på att börja gråta. Varför måste det jäklas för mig hela tiden? Är det bara för mig det är såhär, eller är det så för alla, men ingen säger något? Till slut ställde jag ner korgen på golvet tog fram telefonen och slog in numret till mamma. Men i samma sekund som jag skule trycka "ring" så kom jag på mig själv, vad håller jag på med? Hur ska mamma kunna veta vart grejerna står i en affär som hon aldrig varit i? Jag hörde själv hur dumt det lät, och släppte ner telefonen i väskan igen...
   När jag faktiskt hade hittat allt som jag skulle ha, betalat och hittat ett någorlunda bekvämt sätt att hålla i alla kläd- och matpåsar på så kom jag ut på parkeringen, och så slog det mig... Vart tusan ställde Tobias bilen? Döm mig inte, för det är en rätt stor parkering (speciellt när man har mycket att bära och det är kallt ute)... Jag utgick från den ingång som vi gått in i gallerian i. Rimligtvis så borde vi gått in genom närmsta ingången -från bilen sett. Jag visste också att vi parkerat någonstans lite mitt i. Men sen då? Där jag först trodde att den skulle stå stod den inte, så det var bara att börja vandra; "Var det verkligen så är långt bort?" "Neeej det kan inte varit åt det här hållet..." "Vi parkerade allfall med nosen inåt..." och till slut började tålamodet (återigen) tryta. Vart f-n hade vi ställt bilen? Vem skulle jag kunna fråga? Ingen så klart! Det var bara att traska vidare tills jag hittade den, så jag fick ta rad för rad. Och till slut, kan det ha tagit mig en kvart kanske(?) så stod den där helt plötsligt! Med nosen utåt och inte alls närmast den ingången som vi gått in i, utan en bra bit därifrån och betydligt närmare ingången längre bort, men den stod där allafall. Snabbt in med grejerna och mig själv och fort därifrån.

Maten blev god. Tur det säger jag bara...  Och till hockey/tacokvällen igår fick jag hjälp med inhandling, de vågade nog inte mycket annat skulle jag tro!