Nästa vecka blir det av. Det spritter i benen, och jag längtar. Det ska bli fruktansvärt skönt och framför allt roligt att komma igång igen, även fast jag vet att det kommer bli tufft -jag har verkligen aldrig varit så här otränad i hela mitt liv! Någonsin:
Jag har inte gjort ett dyft sen jag slutade träna med Västra Ämtervik i maj(?), förutom fetingpromenader i komination med armhävningar, rygglyft och situps när samvetet emellanåt trängt sig på. Ett fåtal gånger har samvetskvalen dessutom varit av abstinens-karaktär och promenaden har blivit ersatt av en desperat joggingvända -och fruktansvärt dåligt humör efteråt. De gånger jag kommit hem efter jogging-vändan lovat mig själv att aldrig mer göra om det -eftersom jag i alla fall inte orkar någonting! 
Jag bestämde mig i samma veva som jag inte ville spela med Ämervik att det fick helt enkelt bli Gagnef -eller inga alls. Och nu är jag alltså hemma igen och har möjligheten... Och får jag ett par månader på mig så ska jag (förhoppningsvis) kanske innan säsongen är slut(!) vara med och kriga om en plats i div III laget... 

Ousch... Jag har alltid, fast jag emellanåt varit relativt vältränad, legat dyngsist i spåret... Hur ska det nu bli? Dyng-dyngsist! Jaja, någon måste ju ligga där med, och jag kan ta den rollen igen så slipper någon annan -jag är ju ändå van! ;-)

Dessutom har Tiger fått tillbaka motivationen, så det här kan -eller ska- blir riktigt riktigt roligt!!    

Ses snart igen allihop, längtar efter er!