Varför?
Att bara ta och bara svälja. Att inte få reagera, det är det värsta. Att bara förväntas tycka att allt är självklart eller jättebra. Inte ifrågasätta eller undra. Svar får man inte, utan möts av en tomhet som känns ensam. Samma tomhet som man känner om man inte frågade vad man undrade. Som om ingen finns där. Som om man räcker ut en hand i mörkret för att snart känna att inget finns att greppa. Brist på intresse. Kanske något annat. Jag vet inte.
Ensamt och hjälplöst men framför allt väldigt tomt. Att inte kunna belasta för konsekvenserna för där finns ingen. Att vilja tro och hoppas. Men inte kunna kräva eller begära eller ens be om. Lite lite eller mycket mycket. Inget alls. Bara mörker. Finns ljus? Sen eller snart?
Ibland finns ord. Tomma ord eller de finaste orden. Om inga ord finns? Är då mörkret bra, eller är ljuset faktiskt bättre i längden?
Jag förstår inte.
Ensamt och hjälplöst men framför allt väldigt tomt. Att inte kunna belasta för konsekvenserna för där finns ingen. Att vilja tro och hoppas. Men inte kunna kräva eller begära eller ens be om. Lite lite eller mycket mycket. Inget alls. Bara mörker. Finns ljus? Sen eller snart?
Ibland finns ord. Tomma ord eller de finaste orden. Om inga ord finns? Är då mörkret bra, eller är ljuset faktiskt bättre i längden?
Jag förstår inte.
Kommentarer
sofie
gumman min !!!!!!!! du är bara bäst tänk på det !!!! hoppas på det bästa för er!!!!
Trackback
/>
