Att de spökar här i hemma i huset, det är inget nytt för de flesta.... De som inte varit med om det -hört eller känt, har ändå på ett eller annat sätt fått det berättat för sig. Katten som leker under mammas säng, eller dunsen när den hoppar ner från ett bort eller en bänk... Garderobsdörrar som går igen, känslan av att inte vara ensam eller att vara iakttagen,  eller det värsta -när sovrumsdörren öppnade sig, fast den var trög som tusan på "den tiden" -alltså innan pappa slipade till den. Handtaget åkte ner, och den öppnade sig helt enkelt så den stod lite på glänt från att ha varit helt stängd.. Jag trodde på allvar att det var Jonas eller Anders som låg bakom det hela, så jag fick lov att kika efter vad de gjorde, men de sov ju såklart, och hade de varit de som av någon anledning hade velat skrämmas (inte alls likt någon av dem att få för sig att göra så) så hade man hört stegen när de spang tillbaka till sina sängar.  Hur som helst, så de senaste kanske två(?) åren har de blivit lugnare. Tills i helgen. Som tur är har jag ju inte varit hemma. Men mamma, pappa och Jonas har det. Och nu kan inte ens pappa bortförklara allting längre. Han har helt enkelt ingen förklaring till det hela, inget vettigt att skylla på längre. Det har börjat knacka i en vägg i vardagsrummet. Det låter tydligen som om någon knackar en 15-20 gånger, som när man vill in, eller ut. Två gånger under helgen vid olika tillfällen. Fast på samma ställe. En gång på kvällen och en gång på natten, när mamma och pappa precis kommit hem från en 50-årsfest. 

Naturligtvis var Jonas fruktansvärt snabb att tala om det inträffade för mig så fort han kommit innanför dörren igår och märkt att jag kommit hem. Jag sa åt honom att sluta ljuga, men när mamma försäkrade om att så faktiskt var fallet så... Fasen också. Jag tycker det är lite läskigt, även om det inte är något farligt egentligen...

---

Bilturen hem gick bra som tur är. Jag fick jobba igår med mellan 8 och 16, så det bar av så fort jag slutat. Det var jobbigt dimmigt nästan ändå fram till ett par mil innan Vansbro, så det gick inte särskilt fort. När det var som värst såg man inte många meter framför sig. Vid Tyfors kom älgen också. Tobias pappa Tommys kloka ord från dagen innan ekade i mitt huvud "Kör försiktigt imorn, och tänk på älgarna vid Tyfors!". Jag mötte inte många bilar under hela resan, men precis då fick jag möte. Älgen kom från min sida ut från skogen, över diket, och ut på vägen. Men jag såg ju honom i tid. Jag hade bländat av för den mötande bilen, men tryckte på bromsen tills att jag stod stilla (ifall mr älg plötsligt fick för sig att han skulle vända eller något) och blinkade allt vad jag kunde med helljusen för att uppmärksamma den mötande. Kanske gjorde jag fel, för den mötande kom så fort och jag såg älgen som lommade över vägen och bilen som rusade och jag tänkte bara "bromsa då! Det smäller, bromsa... Nej, det smäller... Nu smäller det..."  Det var som att se på film och som om det gick i slowmotion. Och det måste varit i sista sekunden den mötande bilen fick syn på älgen och väjde för den, han väjde över på min sida, åkte liksom runt älgen som befann sig mitt på hans körbana i det ögonblicket. Och så susade den mötande bilen förbi mig lika fort som om den aldrig hade bromsat. Och där stod jag still på vägen. Blinkade lite och försökte förstå vad som hade hänt, innan jag lade i växeln och rullade iväg igen... Jaja, det gick ju bra. Men hade den mötande bilen väjt över på min sida även fast jag inte stannat... Då hade det inte blivit bra... Det gick så fort allting, och ändå så sakta.  

Play Off 3-lottningen gjordes igår förmiddag. För Skåres del stod det mellan Tingsryd, Valbo, och Asplöven (från Haparanda -kul bussresa). Som tur var (för Skåres del men mest för min och Sofies skull haha) så föll lotten på Valbo. Jag och Sofie kunde alltså sätta våra planer till verket och åka till Valbo för att se matchen på måndag och sedan sova här hos mamma och papps -eller helt enkelt; hemma hos mig! Precis som vi hoppats för en gångs skull! Yes!
Ändå till igår kväll. För naturligtvis hade "den mänskliga faktorn" strulat till hela lottningen. Enköping, som inte skulle varit med i lottningen utan som skulle möta Örebro (vilket var klart redan innan) hade ändå slunkigt med ner i lottskålen, och efter diverse möten igår så berodrades omlottning idag. Så typiskt! Får se hur det går, men Skåre lär med all säkerhet inte få Valbo igen bara för att vi så gärna vill det...    

Och igen, tack goa och brunbrända Malin i K-stad, för att du fick mig att köpa Daddy Long Shirt!! Jag är supernöjd, och ångrar mig inte en sekund -vilket jag gjort om jag gått därifrån utan... Antagligen hade jag stått kvar i provhyttan än med skjortan på och beslutsångesten ångande ut ur öronen om du inte varit med! Lycka till med Home-styling och försäljning! Ses till helgen!

Och så till pappa som sliter där ute med att byta lyktorna på min bil...Världens snällaste...Hoppas det går bra så jag inte får körförbud på fredag. Men du är bäst, så jag är inte orolig!