Ja, efter en lång natts sömn så är jag äntligen pigg nog att plottra ner några ord om gårdagen. Och tur att jag väntade, för det sista som hände innan Godnatt blev ju en story bara det!
Sverige-Ungern. Mellberg. Elm... Elm och Sir Zlatan! Det lustiga var att jag -helt ärligt- satt och tänkte under de där tre stopptidsminuterna att "Jaja.. Det händer andra, men aldrig någonsin Sverige, blås av den j*la matchen"... Och så händer det som aldrig någonsin händer. Klockan stod på 93.07. Matchen var slut. Och Sverige hade vunnit!! Helt otroligt!! 

Jag hade häcken full igår, om man får uttrycka sig så. Jag spelade mitt livs första golftävling. Och direkt efter det så åkte jag till Leksand, för höstens viktigaste batalj -Leksand-Gagnef. En halvmils promenerande är väl inte direkt den bästa uppladdningen för match (men den här gången var ett undantag), och det märktes -jag gjorde verkligen inte min bästa match den här säsongen (dessutom gjorde jag illa knät, så det jag spelade i sista halvlek gick på ren vilja). Men men, det är det som är vitsen med lagsport, man står inte och faller med en spelares prestation. Det är lagets som räknas, och vi gör verkligen ett bra jobb för varandra hela tiden, vi är bra just nu. Leksand är alltid svåra att möta, men 0-4 i vår favör kändes superbra. Jossan fortsätter att hålla nollor -hon är verkligen bäst! Majas lycka vid sitt mål gick inte att ta miste på -hon är såå härlig! Och Johansson fick göra sitt drömmål -supersnygg nick, det bästa på hela matchen helt klart!

Och så, det sjukaste av allt! Golftävlingen. Det var Clas Ohlson Cup. Avslutningen på tisdagsgolfen. Slagtävling. Alltså man måååste håla ut varje gång. Den gick på Sollerön, och ja, pappa och jag var där och gick i fredags så jag skulle ha ett hum om vad som väntade, eftersom jag aldrig spelat där förut. 
Lite nervös när vi kom dit, och speciellt när jag upptäckte att jag var den enda tjejen av de nästan 20 startande, undrade jag vad jag gjorde där? Men så fick jag reda på att Sören också var i min boll, och då lugnade jag ner mig och försökte intala mig om att jo, jag kanske skulle komma sist, men att jag i såna fall skulle tävla mot mitt score från min fredagsrunda, och slog jag det, så skulle det var bra! 
Eftersom jag hade en förestående fotbollsmatch krävdes att min boll (tävlingens första naturligtvis om jag skulle ha ett uns av chans att hinna till Leksand i tid) spelade rakt -och gärna långt -men det krävde jag inte eftersom jag inte slår särskilt långt själv. Så blev det dock inte, utan bollarna spreds emellanåt rätt ordentligt. Solleröns bana räknas tydligen som en av Dalarnas svåraste, den är jämförelsevis smal, men det var bara att ta djupa andetag och gilla läget. Regnet öste ner och det var inte förrän på green på 18:e hålet som solen äntligen kikade fram, det kippade i skona för varje steg vi tog och att hitta någorlunda torra fläckar att droppa sig ur "tillfälligt vatten" på var inte alltid lätt. När sista putten äntligen var i hål var det bara att checka scorekorten, signera och springa mot bilen. Vändan hade tagit på tok för lång tid -första nio för att vi fick leta för mycket boll, och andra nio för att vi kom ikapp en fyrboll framför som måste sölat rejält tills vi kom ikapp, så det blev lite onödig väntan på dem. När jag väl kom iväg, stressad och helladdad, dök den tillfälligt utplacerade skylten upp i vägkanten: "Varning CYKELTÄVLING". Precis vad jag behövde just då, envisa cyklister som inte kan hålla sig i vägkanten, utan som vinglar mitt i vägen. Inte heller i en klunga, utan utspridda med kanske hundra meters mellanrum... Återigen djuupa andetag. Men jag hann hyfsat i tid trots allt. Ombytt och klar till fem-tio minuter över matchstart kanske...
Resultatet av tävlingen fick jag alltså av pappa när jag kom hem från matchen. Och hör och häpna; jag kom trea!!! Dock -läs noga nu- på samma score som tvåan (74 slag), fast eftersom jag hade högre hcp så kom han före mig. Nästan tvåa alltså, skulle man kunna säga. Var inte det bra? Jag blev tokglad! Och överraskad! Heelt sjukt verkligen för så bra tyckte jag nog inte att jag spelade, det var som sagt blött och halt och svårt, men jisses så roligt i slutänden ändå!! Sammanfattningsvis då så är det väl bara att konstatera att resultaten faktiskt hänger på just utrustningen, precis som jag trodde!!

Hade verkligen varit läge att fira två (eller mer eller mindre faktiskt nästan tre) segrar med Ulrika och Ida som undrade om jag inte var sugen på att följa med dem ut, men jag orkade verkligen inte och var/är dessutom lite halt med en halv tennisboll ovanför knäet (Malin Olsson är vass), så jag får fira någongång sen i efterskott! 

Holy Sunday!