090908.
Jag hoppas Du är på en vacker plats
Jag vet att Du alltid kommer vaka över
och se till att lilla Tildan har det bra
Jag tror inte Du vill att vi gråter över Dig
utan minns Dig som Du var
Men ha tålamod, så kommer vi göra det
Vi måste bara få vara ledsna först
för att Du inte längre finns hos oss
För att Han tog dig tillbaka
alldeles på tok för tidigt Lina.
Jag vet att Du alltid kommer vaka över
och se till att lilla Tildan har det bra
Jag tror inte Du vill att vi gråter över Dig
utan minns Dig som Du var
Men ha tålamod, så kommer vi göra det
Vi måste bara få vara ledsna först
för att Du inte längre finns hos oss
För att Han tog dig tillbaka
alldeles på tok för tidigt Lina.
Man kan undra varför han tog just Dig. Du hade ju så mycket att leva för, så mycket att ge, oss allihop, men framför allt Tildis, och det lilla undret du hade i magen. Visste du det? Visste du att du hade en liten i magen, som också följde med dig till Nangijala?? Det får vi aldrig veta, för du sa det aldrig till någon, eller gjorde du det?
Återigen blir vi alla som kände dig, och inte minst din fina fina familj, påminda om hur ohyggligt fort livet svänger. Om hur tacksamma vi ska vara för det vi har. Men det hjälps inte, för vi kommer alltid ändå undra, varför det fick lov att bli såhär, varför Han inte gav dig flera dagar att vara med dem du älskade.... Och inget kommer någonsin bli såg likt för alla de som stod dig nära eller på något sätt kände Dig, efter tisdagen den 8 september 2009. En dag då världen stannade för en stund. Ett datum som alltid kommer smärta och väcka minnen.
Orättvist och så ofattbart.
Och jag finns här för dig. Jag vet bara inte hur man gör i såna här situationer. Jag vet inte vad man säger eller hur man beter sig. Och jag vet att du inte heller gör det, men bry dig inte om det, bara va. Sorg tar sig uttryck på så många olika sätt som man inte kan veta innan. Jag lyssnar. Och vill du inte prata, så låt bli. Jag finns här ändå. Och jag kräver inget. Vet det.
Kommentarer
Trackback
/>
