Tror ni jag var ute och sprang igår? En del kanske inte tror det, en del kanske... Men vet ni? Jag tog mig en skidtur istället!! Satt du i halsen nu? Det är inte så konstigt, för jag har nog inte åkt skidor sen jag var typ tre äpplen hög! Och jag vill nog minnas att jag ansåg mig kunna åka skidor då, jag menar, vilket barn kan inte åka skidor??
Men nu kommer min slutsats: Att åka skidor sitter inte i ryggraden bara för att man en gång kunde, det är inte som att lära sig cykla. Det var några svettiga kilometrar vill jag lova och jag var livrädd strax innan och i varje nerförsbacke. Andades ut varenda gång jag klarade utförslutet med huvudet upp och fötterna ned. Och jag svor i varenda uppförsbacke också. För det var bakhalt och en smal plogad stig jag åkte på, vilket gjorde att det inte fanns mycket utrymme att använda den mycket välrenomerade v-tekniken på. Jag klammrade mig helt enkelt fast på stavarna och tryckte ner dem allt jag kunde i marken för att inte ständigt glida bakåt lik mycket som jag precis tagit mig framåt.. Tur ingen såg mig. När jag kommit runt min tänkte bana upptäckte jag att ingen skoter åkt den sista biten innan jag skulle komma fram till utgångsläget. Den var opreparerad 100%! Jag fick göra mitt eget spår, och vet ni verkligen hur mycket snö det är därute? Skitmycket rent ut sagt. Jag hade snö upp till knäna!

Men jag lär ut igen, annars har jag ju gjort mitt spår helt i onödan...Och det var det verkligen inte värt!