Sånt man inte tänker ska hända, det händer ibland. Påminnelser om att vi faktiskt är dödliga... Eller kan bli skadade åtminstone.

 Det var Jonas tur i fredags på matchen mot Björbo. Han täckte skott som styrdes upp i ansiktet på honom, eller snarare framför örat på höger sida. Käken knäcktes på två ställen, det största strax till vänster om hakspetsen. Käken delades ordentligt och glipade rätt rejält, så det blev ambulans till Falun, och på lördagen opererades han. 2 plattor och 8 skruvar blev resultatet, men nu sitter käken åtminstone ihop och är på samma nivå. Som tur är kommer han att bli bra, han klarade nästan alla tänder tror vi men får äta flytande föda ett tag framöver... Gissa om han är sugen på pizza och hamburgare och allt annat som inte är flytande?!

Usch, jag minns också när Anders kraschade så våldsamt med cykeln. Det var i oktober. Det var dagen då Tobias skulle träffa mamma och pappa för första gången. Det blev väl inte direkt lyckat, mamma var helt hysterisk eftersom hon precis fått besked om kraschen och att ambulansen var på väg till olycksplatsen. Vi gjorde henne naturligtvis sällskap dit, och synen som mötte oss när vi kom fram glömmer jag aldrig. Anders låg medvetslös på marken med en stor blodpöl runt hela huvudet... När han emellanåt vaknade till undrade han var han var och visste inget om vad som hänt. Han såg så liten och hjälplös ut, och aldrig har jag känt hur älskar honom lika starkt som just då.. Ambulanspersonalen började arbeta med honom -fixera nacken och allt vad de nu gjorde... Och de gjorde klart för oss att han hade tur som levde... Det var poppis (åh, vilket ord!) då att ha svindyra cyklar och hoppa i dessa jättelika hopp. En kompis till honom hade en sån hoppbana och det var där de höll till. Och det var i landningen det hände. Den delen där själv cykelkroppen fäster i styrdelen lossnade i svetsningen kan man säga. Och där den setat (där var vasst och ojämt), det fästet som brustit fick Anders precis mellan ögonen. Han kunde brutit nacken... Borde nästan brutit nacken... Men gjorde inte det, utan klarade sig mirakulöst utan större skador. Och överlevde bara tack vare att han hade en ordentlig hjälm. Näsan fick visserigen opereras ett par gånger och han var rejält skrubbad, men annars så... Han cyklade inte så mycket efter det. Det var fabriksfel på den svindyra cykeln, och han fick en ny från fabrikanten naturligtvis... Men den är inte särskilt använd. Och Jonas som inte hade några spärrar innan, utan som cyklade som en tok, bl a på Insjödagen där han bröt nyckelbenet i ett hopp bl.a, han blev genom Anders olycka plöstligt väldigt medveten om sin eget värde, och cyklade inte mer alls.  


Men som sagt, tur att man inte vet vad som händer imorn -då kanske man inte skulle våga leva idag... Eller vad säger ni?