Förra helgen. När det regnet öste ned var en bra helg för mig. Det var första helgen på väldigt väldigt länge som jag verkligen slappnade av. Jag törs nog säga att det var första helgen på åtminstone ett halvår, antagligen mer. Jag har jobbat varje helg (utom Turkiet) och pluggat 100%. Och inte för att jag inte vill jobba och inte för att jag inte vill plugga -jag vill både och, så tar det på krafterna. Och när jag fick besked om att sista inlämningen och tentan var avklarad, först då var det ok att slappna av. När man pluggar, så är man aldrig riktigt ledig, hur mycket man än försöer intala sig det -det finns alltid någonting man skulle kunna göra. Eller något man skulle kunna läsa. Apropå läsa också, som jag tycker så mycket om, så ska jag plöja böcker den här sommaren. För inte väljer man att läsa annat när man under terminen har ton med kurslitteratur att jobba sig igenom. Så vad gjorde jag då min första lugna helg? Spelade golftävling, ok, men sen sov jag. Och sov. Och sov. Social och trevlig var inte hur Tobias skulle ha beskrivit mig, men so what! Att sova var det enda jag behövde.  Det var befriande.  Då blev det sommar. Jag har inte räckt till under våren. Speciellt inte de sista sex veckorna tror jag. Jag skäms och ber om förlåtelse. Det är så mycket jag vill göra, och så många jag vill träffa. Och jag vet inte hur det skulle gå till.

Och nu är sommaren här. Och solen strålar och jag har en ledig dag. Och jag räcker fortfarande inte till. Jag har en knut i magen som gör att jag känner mig otillräcklig. Men jag hoppas den snart ska lösas upp, att jag snart på allvar kan slappna av och hinna med alla jag längtar efter att träffa så mycket.