Jag har som alla människor en del behov. Jag menar inte de fysiska som krävs för att vi ska överleva, utan jag syftar på behov som har med självuppfyllelse och tillfredsställande att göra. Det handlar om drömmar som finns och som jag haft länge. Som ibland bleknar och som jag för en kort stund inbillar mig att jag inte behöver (genomföra). Men eftersom de kommer över mig med väldig kraft igen och igen och igen, så är jag nu mer än övertygad om att man måste göra sådant man vill. Och därför hoppas jag verkligen verkligen nu att mina planer går i lås och att jag får chansen. För jag vill det. Jag behöve det. Jag drömmer om det.