Får ändå lov att klottra några ord.. Klockan slår snart 8.30pm, det är ljummet ute och jag ligger ute under en palm och filosoferar lite.. Det sveper några lätta moln över (under?!) en annars stjärnklar himmel.

Jag tänker på människor. Människor som finns i mitt liv nu, sådana som funnits i mitt liv förut, och de jag ännu inte mött... Vad är det som gör att man växer åt olika håll ibland, medan man vet att visas kommer finnas där föralltid? Och vad är det som gör att man tycker om vissa, medan en del andra inte tilltalar en det minsta? Och ibland undrar jag såklart vad det blivit av dessa som jag en gång haft omkring mig, men av olika anledningar inte längre finns där (för att jag gjort det valet, eller den andra).. Men i nästa sekund tänker jag inte längre så, för jsg vet, att de jag har omkring mig idag har jag där för att jag vill det. Och just nu, här på rygg i gräset en ljummen vårkväll i Naples, är jag så himla harmonisk och lycklig.