Jag har lärt mig någonting när jag varit här borta. Jag kan inte säga att jag är helbra på det än, men jag övar och övar så fort jag kommer på mig själv. Att leva i nuet, att känna och uppleva och uppskatta det man befinner sig just precis den sekunden som är. När jag var hemma kan jag nog konstatera att det här inte ens existerade, jag var ständigt påväg, om inte fysiskt så psykiskt -oftast på båda sätten samtidigt.

Idag tog jag en lång lång promenad i solskenet. Det är den bästa tiden i Atlanta nu. Precis lagomt varmt och allt står i full blom! Det är mycket färger, dofter och fågelkvitter och jag gick och luktade, tittade och lyssande och log. Det är härligt.

Min yoga instructor pratade om vad viktigt det är att man tar sig tid att bli stilla. För att få svar på sina frågor. För alla har frågor. Och alla vill ha svar, så därför letar man -hos sina vänner, hos sin familj, sina grannar, kollegor, i böcker eller tidningar. Men är man bara tillräckligt stilla och tyst, så kan man höra svaret. För det finns där. Inte hos vännerna, inte hos familjen, grannarna, kollegorna, i böckerna eller tidningarna. Utan hos dig själv. Vå¨gar du lyssna?! Good point, uh?