26:e april. Om prickans en månad fyller jag 24. Galet vad stor jag är helt plötsligt, och ändå så liten. Precis som alltid. Anders tyckte att jag skulle tänka tillbaka till för 24 år sedan... Vilket ju är betydligt lättare sagt än gjort! Sedan tyckte han jag skulle fortsätta tankeleken genom att ta mig tillbaka till idag... Och framåt lika många år till; "då är du nästan 50!..." Ah, tack bror! Så kommer det såklart.... "...medans jag bara är 34!". Eller hur!!! Sedan nääär blev det 16 år mellan våra födslar (vad jag vet har det bara varit sju år förut)?! Nix, han har många teorier den där mannen, men den där kunde vi rätt snart sprätta ett stort, permanent hål på som inte går att laga ens med det bästa av kontaktlim! Men jag kan inte under diskussionens gång låta att låta tankarna vandra och undra vart livet har tagit mig då, när jag är 50? Eller snarare... vad jag själv gjort mitt liv till? Tycker jag om det? Jag hoppas verkligen det, jag gör mitt bästa för att jag inte ska behöva tänka "faaaan, varför gjorde jag inte det?" 24 år från nu...   

Men man vet inte ens om man lever då. Varje dag kommer påminnelser om att livet är skört, att man inte vet vad som väntar bortom nästa gathörn eller nästa soluppgång. Livet är så oförutsägbart och orättvist ibland. Det finns en himmel och ett helvete, så enkelt är det bara... Men det känns som att det blivit väldigt tydligt den sista tiden.     

Never stop making memories folks!

Jag kommer fira min 24:e födelsedag på Hawaii av alla ställen, det hade jag inte trott om någon sagt det till mig för ett år sedan... Jag kan inte riktigt förstå det, jag upprepar det för mig själv "vi ska faktiskt fara till Hawaii...", smakar på orden, men nej, det är för långt bort, för exotiskt, och för ...bra... för att faktiskt vara sant!  

Jag tror ändå det finns en plan... Ja, det tror jag. Det finns en mening...