Vi hann med ett världskrig också förresten. Jag och lillebror. Mest jag kanske... Men det var självklart hans fel från början. Sista dagen... Jag var så rasande arg, och insåg plötsligt att jag faktiskt inte varit riktigt arg sedan någon gång innan augusti. Jag trodde nog att jag varit det från och till under året också, men nu kan jag konstatera att jag inte har det (möjligtvis den där gången när hunden bet sönder mina trosor, då var jag ju ganska arg) men annars så, nej. Jag hade verkligen glömt vilken energi det tar att vara arg! Och plötsligt orkade jag inte vara arg längre -jag blev ju helt slut! 

Och så, när de skulle gå ifrån mig där på flygplatsen, så drabbades jag plötsligt av en tsunami av dåligt samvete för att jag varit så arg på honom... Han vet väl att jag älskar honom ändå? Fast jag blev arg? Och att jag är super-duper-extremely-lycklig för att han ville komma och hälsa på mig? Och att han inte längre är någon idiot? Och att han heller inte är till salu längre? Jag hoppas det, men jag får nog säga det till honom för säkerhets skull sen ändå.